Igår talade jag på en stor konferens om folkbildning och så kallad informell vuxenutbildning som ordnades i Göteborg. Det var folkbildningsförbundet och dess europeiska motsvarighet European Associations for Education of Adults som i två dagar ordnade seminarier, workshops och erfarenhetsutbyte om hur man bidrar till ett mer aktivt europeiskt medborgarskap. En viktig utgångspunkt var förstås det låga valdeltagandet i Europaparlamentsvalet och frågan om hur man kan få europeiska medborgare att bli mer engagerade och involverade i det europeiska samtalet och politiken.

Det är bara gernom att göra EU-politiken mer lokal och vardagsnära som detta kommer att lyckas tror jag. Vi måste synliggöra vilken betydelse besluten i Bryssel har för vårt dagliga liv och bli bättre på att visa sambanden mellan den lokala, nationella och europeiska nivån. Nästan två tredjedelar av en genomsnittlig kommunfullmäktigeagenda i Sverige täcks av punkter som på ett eller annat sätt har EU-anknytning. Det kan handla om  upphandling, avfallshantering, patientrörlighet, struktufonder etc. De svenska studieförbunden och folkhögskolorna har en viktig roll här genom sin historiska förankring och kontaktnät. Regeringen har givit dem extra pengar för att särskilt fokusera på EU-frågorna och jag fick höra om många intressanta projekt som pengarna använts till.

På eftermiddagen träffade jag också en stor delegation från Svenska Kyrkan, Sveriges Kristna råd, Konferensen för Europeiska kyrkor och Europeiska biskopskonferensen.  Vi talade bland annat om klimat och flyktingpolitik, frågor där våra synpunkter låg väldigt nära. Det är bra att de europeiska kyrkorna engagerar sig i dessa frågor.