…vet man att man gör något rätt.

Jag har sysslat med Lissabonfördraget ganska länge nu, och har lyssnat på många motståndares utfall mot fördraget. Visst kan man vara missnöjd med vissa delar av fördraget – även jag har en lista på förbättringar. Men jag har ännu inte fått höra någon förklara vad de tycker är så bra med det nu gällande Nicefördraget, som gör att de föredrar det framför Lissabonfördraget.

Nu senast efter att irländarna röstade ja har vi fått höra EU-parlamentarikern Eva-Britt Svensson påstå att vi nu får “mindre demokrati”. Lars Ohly menade i gårdagens Agenda att fördraget är odemokratiskt. Jonas Sjöstedt bloggar att fredagen, då irländarna röstade, är ”en svart dag för alla som vill se ett mer demokratiskt och progressivt EU”. Och Mattias Svensson på Neo skriver i Expressen att “Klaus kan rädda EU-demokratin”.

Jag vill därför ställa den raka frågan: på vilket sätt är Nicefördraget mer demokratiskt? Det ger mindre makt till det direktvalda Europaparlamentet än Lissabonfördraget. Det ger sämre insyn och öppenhet när EU tar beslut. Det ger de nationella parlamenten mindre möjligheter att säga stopp när beslut tas i EU som hör hemma på nationell eller lokal nivå. Och det innhåller inte den stadga för grundläggande rättigheter som ger alla EU-medboragre en uppsättning garanterade rättigheter när EU fattar beslut.

Jag har försökt diskutera Lissabonfördraget och EU:s institutionella frågor i många års tid. Den nuvarande regeringen har gjort Lissabonfördraget tillgängligt gratis, som både pocket och PDF-fil. Jag har varit på debatter, seminarier, diskussionskvällar och öppet hus för att just diskutera Lissabonfördraget. Ändå är det mig Jonas Sjöstedt anklagar för att bjuda på propaganda istället för seriös debatt.

Lissabonfördraget har nu godkänts av folkvalda parlament eller i folkomröstning i alla 27 medlemsländer i EU. Motståndarna tycks nu sätta sitt hopp till att den tjeckiske presidenten Vaclav Klaus ska köra över det tjeckiska parlamentet (och den majoritet av det tjeckiska folket som enligt alla opinionsundersökningar stöder fördraget) och stoppa fördraget. En ensam man i en union med 500 miljoner medborgare kan nu rädda den europeiska demokratin, råder storyn.

Jag kan inte tolka det som annat än att man hoppas störa det europeiska samarbetet så mycket som möjligt. Som Eva-Britt Svensson skriver: “Ska detta Babylons torn falla bör det vara genom att dess fundament krakelerar och vad passar väl bättre än en genomgripande institutionell kris som start på en spricka i murbruket?”

Någon starkare omsorg om den europeiska demokratin har i alla fall jag svårt att få syn på. Som sagt: när kommunister och nyliberaler är överens, då är man nåt viktigt på spåren…

I morse kommenterade jag för övrigt Lissabonfördraget i Nyhetsmorgon
och P1 Morgon. Länkar för den intresserade:
Nyhetsmorgon
P1 Morgon
Annonser