Idag talar jag vid Regionkommitténs seminarium i Bryssel om framtidens EU-strategi för jobb och tillväxt, dvs fortsättningen på den så kallade Lissabonstrategin. För snart tio år sedan beslutades det att EU ska vara världens mest konkurrenskraftiga ekonomi. I vissa avseenden har strategin varit framgångsrik, i andra inte. Ett grundproblem har varit svårigheten att följa upp och utvärdera med så många mål och medel. Under det svenska ordförandeskapet startar nu diskussionen om framtiden och vi ska anta slutsatser om den nya inriktningen vid det Europeiska Rådet i december. Den nya strategin ska sedan beslutas under det spanska ordförandeskapet i mars nästa år.

Det är därför viktigt att vi inte levererar ”en överdekorerad julgran” mot slutet av året. Vi vill fokusera på strukturellt riktiga och långsiktiga åtgärder som bidrar till att lösa vårt ordförandeskaps båda huvudprioriteringar, den ekonomiska krisen och klimatförändringarna. Den åldrande befolkningen och det därpå följande behovet av att öka arbetskraftsutbudet är en annan viktig utmaning som måste vara styrande för strategin. Vi måste också värna frihandeln inom EU och gentemot omvärlden. I svåra tider är det lätt att falla för frestelsen att gynna det egna näringslivet, även om vi alla vet att det är handel över gränserna gör oss rikare.