Här på mötet för allmänna och utrikespolitiska rådet i Luxemburg är det många, inte minst journalister, som vill spekulera om EU:s nya ”toppjobb” som ska tillsättas: ordföranden för europeiska rådet och den höge representanten för utrikes- och säkerhetspolitiken.

Innan vi kan ta itu med detta måste vi ha klartecken från Tjeckiens författningsdomstol att Lissabonfördraget är förenligt med Tjeckiens grundlag. Först då kan president Klaus skriva på. Domstolen har en offentlig hearing idag och vi hoppas att den i eftermiddag kan ge ett datum för när deras behandling blir klar.

Under tiden arbetar vi hårt för att få alla pusselbitar på plats för att Lissabonfördraget ska kunna genomföras så snabbt och så smidigt som möjligt. En av de viktigaste frågorna är EU:s nya utrikestjänst (European External Action Service, EEAS) som ska bistå den höge representanten i hans eller hennes arbete. Denna vecka skapar vi ett slags europeiskt UD: ett viktigt steg mot en välfungerande europeisk utrikespolitik.

I det stora handlar detta om att både förenkla för europeiska medborgare ute i världen och att ge EU en tydlig röst i världen. I Sverige finns på sina håll en föreställning om att ensam är stark och att vi påverkar bäst genom att stå utanför samarbete.

Tvärtom är det genom att vara en aktiv del av EU:s kärna vi kan vinna inflytande för våra ståndpunkter och värderingar. Ett samordnat och välfungerande europeiskt samarbete i utrikesfrågor är då centralt eftersom det blir ett viktigt verktyg för ett reellt inflytande och ett bättre samarbete för att stötta demokrati och utveckling i världen.

Henry Kissinger påstås en gång ha frågat vem han ringer för att tala med Europa. Med det nya fördraget blir det i alla fall färre personer att hålla reda på för omvärlden. EU kommer visserligen att företrädas utåt av såväl innehavarna av de två nya toppjobben, som av Europeiska kommissionens ordförande. Å andra sidan finns det en rad olika spelare att hålla reda på i en den amerikanska administrationen också – kan man få ett telefonnummer?