You are currently browsing the monthly archive for oktober 2009.

Har haft en mycket intressant dag i Nikosia och där träffat representanter för Cyperns regering och parlament och dessutom den turkcypriotiska ledaren för att få en så bred uppfattning om konflikten kring öns delning som möjligt. Det är helt klart att frågan om Cyperns framtid är det som fullkomligt dominerar den politiska debatten på ön, även om jag faktiskt hade en intressant och givande diskussion om migrationsfrågor med inrikesministern. På lunchen med utrikesminister Kyprianou talade vi mest om öns delning, men också en del om klimat och Lissabonfördraget.

Med Cyperns pres. ChristofiasIntensiva samtal pågår sedan hösten 2008 mellan president Christofias och den turkcypriotiska ledaren Talat. FN finns med som ”facilitator” i förhandlingarna och jag träffade också en representant från FN för att få hans bild. Alla tre uppger att samtalen rör sig framåt, om än långsamt, men att det fortfarande finns stora svårigheter t.ex när det gäller öns framtida styrelseskick och frågan om egendom. Med turkcypriotiska ledaren TalatAtt öns ska enas i en federation är slutmålet och klockan tickar eftersom det är val på den norra sidan i vår, och mycket talar för att Talat då ersätts med en mindre lösningsorienterad person. Den preliminära tidsplanen är att nå en överenskommelse kring årsskiftet för att sedan underställas båda befolkningsgrupper i folkomröstningar.

FlaggaJag var förstås på Cypern för att lyssna men framför allt för att för det svenska ordförandeskapets räkning visa vårt stöd samt uppmana parterna att fortsätta och slutföra förhandlingarna. Förhandlingarna är svåra, sköra och det finns inga garantier att man lyckas. Men ett misslyckande nu innebär ett status quo för en mycket lång tid framöver.

Det är naturligtvis synd och skam att ett EU-land ska vara delat på detta sätt. Jag träffade två kvinnor som för organisationens PRIO:s räkning skrivit två rapporter om de ekonomiska vinsterna med en lösning. Det var dramatiska saker de kommit fram till. Naturligtvis skulle ett enande av ön innebära ökad säkerhet, avspänning och en normalisering av livet för alla cyprioter, men de ekonomiska vinsterna i form av jobb, tillväxt, ökad handel, investeringar, turism mm är betydande. Jag hoppas att denna typ av fakta och debattinlägg kommer att finnas med i en eventuell framtida folkomröstning som kommer att kräva stora portioner av mod och ledarskap från båda sidor.

Jag publicerar även här den debattartikel som jag låtit publicera på Europaportalen:

Oppositionen har presenterat sin nya röd-gröna myndighetspolitik. Det är många rutor och boxar i statsförvaltningen som ska ritas om. Vissa myndigheter föreslås slås samman och vissa myndigheters verksamhet föreslås tas över av andra myndigheter. Det är bara en myndighets verksamhet som de rödgröna vill lägga ner helt och hållet, nämligen Svenska institutet för europapolitiska studier (SIEPS).

Saknade folklig förankring
Miljöpartiet och Vänsterpartiet har under ett och halvt decennium velat lämna det europeiska samarbetet. Vi har sett ett yrvaket ifrågasättande av denna politik under det senaste året.

Socialdemokraterna har aldrig haft någon egen EU-debatt att tala om då frågan splittrat partiet sedan länge. Under den socialdemokratiska regeringen lades ansvaret för EU-politiken på en diplomat medan EU-debatten fick skötas av en kommitté. Folkvalda socialdemokratiska politiker med titeln EU-minister lyste med sin frånvaro i både debatten och beslutsfattandet i Bryssel. Från Alliansen kritiserade vi Socialdemokraterna för att EU-politiken saknade folklig förankring.

Den nuvarande regeringen har helt lagt om EU-politiken. Det EU-politiska beslutsfattande måste förankras i en nationell debatt. Partiledarna, liksom jag själv, reser flitigt runt om i landet. Jag har haft en dialogturné där jag har bland annat träffat skolelever och företrädare för kommuner och näringsliv i alla Sveriges län. Vi har initierat en lärarsatsning där bland annat jag själv träffat hundratals gymnasielärare. Allt detta är en del av ordförandeskapsförberedelserna.

Kritiskt granskande rapporter
SIEPS bildades med Expertrådet för Studier i Offentlig ekonomi (ESO) som förebild. Syftet med de båda organisationerna är att komma med kritiskt granskande rapporter för att lyfta fram fakta och förslag som kan ligga till grund för förändringar av den offentliga ekonomin respektive den Europeiska unionen.

Emellanåt presenterar både ESO och SIEPS obehagliga sanningar. Dessa har uppenbarligen varit allt för obehagliga för de röd-gröna. Efter valet 2002 var ett av Miljöpartiets samarbetskrav, på dåvarande finansminister Bosse Ringholm, nedläggning av ESO. De rödgröna fullföljer nu traditionen och föreslår att SIEPS ska läggas ned om de vinner valet 2010.

Sieps förändrat
När Alliansregeringen tillträdde för tre år sedan återupprättades ESO. Som EU-minister beställde jag tidigt en utredning, om hur SIEPS kan utvecklas, som blev klar förra året. Ett stort och framgångsrikt förändringsarbete har under året genomförts utifrån utredarens förslag. SIEPS ska inte längre dela ut allmänna forskningsmedel. Det har vi fria universitet som ska göra.

Däremot ska SIEPS, på samma sätt som ESO gör, fortsatt ta fram kritisk granskande rapporter. Dessa rapporter ligger ofta till grund för seminarier och ledarartiklar som för Europadebatten framåt. Vår regering, liksom många utländska regeringar och EU:s institutioner, hämtar konkreta förslag från SIEPS arbete. Det har vi för avsikt att göra även under nästa mandatperiod.

Ett stort grattis till Göteborgs universitet som nu kvalat in på The Times Higher Educations lista över världens 200 bästa universitet. Göteborg är den enda svenska staden som har två lärosäten på rankinglistan. Chalmers finns med på listan sedan tidigare.

Igår skrev Polens president Lech Kaczynski på Lissabonfördraget som landets parlament godkänt för en bra tid sedan. Äntligen! Nu är fördraget helt ratificerat i samtliga EU-länder utom i Tjeckien. Där fortsätter president Klaus att komma med nya förslag, förslag som varken Tjeckiens regering eller parlament kräver. Det senaste handlar om undantag från EU:s stadga om grundläggande rättigheter. Det känns som klar utpressning. Hur som helst förhandlar vi inte med Klaus utan med den tjeckiska regeringen som jag är i daglig kontakt med.

De institutionella frågorna upptar en hel del av min tankeaktivitet, men det finns andra problem också. Imorgon bär det iväg till Cypern. Där är förhandlingarna om öns enande inne i ett mycket känsligt skede och det är viktigt att samtalen fortsätter och accelererar innan den turkiska sidan av ön har presidentval i vår. Det är FN som leder förhandlingarna men naturligtvis har EU starka intressen av att konflikten löses och att ön enas. Jag kommer att träffa såväl den Cypriotiske presidenten Christofias, utrikesminister Kyprianou, flera övriga ministrar, den turkcypriotiske ledaren Talat samt parlamentariker och FN-representanter. Inte för att jag tror att jag kan lösa den mångåriga konflikten, men det är oerhört viktigt att ordförandeskapet markerar sitt stöd till att förhandlingarna fortsätter.

Mattias Svensson går på Neos blogg hårt ut mot mig för att jag ifrågasatt att Vaclav Klaus kan rädda EU-demokratin. Svensson påstår att Lissabonfördraget inte godkänts ”med demokratiska metoder utifrån något folkligt mandat i medlemsländerna”.

Okej. Lissbonfördraget har godkänts av de folkvalda parlamenten i 26 av EU:s medlemsländer, utsedda i fullt demokratiska val. I det 27:e medlemslandet, Irland, röstade två tredjedelar (67%) ja till fördraget i en folkomröstning.

Detta tycker jag nog är en ovanligt tydlig demokratisk grund. Att ena 27 länder är en nog så svår uppgift även i mindre omfattande frågor. Detta breda stöd är en stark signal om att Lissabonfördraget är efterfrågat och välbehövligt.

Det Mattias Svensson med flera är inne på och som brukar anföras för att processen ändå varit odemokratisk är:

1. EU accepterar inte ett nej och tvingade irländarna att rösta igen.

– Att fråga irländarna vad de var missnöjda med är knappast odemokratiskt. Efter den första folkomröstningen tog EU en tankepaus. Därefter startade en dialog med irländarna om vad de var missnöjda med, och detta ledde till ett antal rättsliga garantier på för irländarna viktiga områden. Utifrån dessa förutsättningar utlyste irländska regeringen en ny folkomröstning, och irländarna gav sitt tydliga ja till att de vill ha Lissabonfördraget.

2. Ni vågar inte låta oss rösta i Sverige.

– Jag är helt med på att folkomröstningar ofta har en folkbildande effekt. Men att automatiskt se folkomröstningar som en högre form av demokrati än den representativa demokratin vi är i mina ögon felaktigt. Folkomröstningar ska användas sparsamt och när det är en fråga där svaret är enkelt att tolka, och detta är inte fallet med Lissabonfördraget. Att riksdagen, liksom 25 andra europeiska parlament, godkänt Lissabonfördraget är legitimt och enligt demokratiska metoder. Vi brukar i Sverige inte folkomrösta om olika internationella fördrag.

Detta tycks emellertid inte räknas för Svensson. Han tycker att räddningen för europeisk demokrati vore om den tjeckiske presidenten Vaclav Klaus går emot det tjeckiska parlamentet (som i båda kamrarna godkänt fördraget) och det tjeckiska folket (som enligt opinionsundersökningar vill ha fördraget), och vägrar skriva på. Och då ska man komma ihåg att Klaus inte ens är direktvald av det tjeckiska folket.

Att tala om bristande demokratiska metoder, som också Johan Norberg är inne på, kan jag därför tycka klingar falskt.

Men för att inte bara tala om processfrågan: Jag tror, till skillnad från Svensson, att det är positivt att varje medborgare förses med en uppsättning garanterade rättigheter när EU fattar beslut. Och jag tycker att det är viktigt att enskilda länder inte ska kunna blockera reformer av exempelvis jordbrukspolitiken. På flera områden är det bra om EU kan agera effektivare, och här uppfattar jag att jag har svenska folket med mig. I senaste Eurobarometerundersökningen framgår till exempel att

• 87% av svenskarna vill ha mer beslutsfattande på europeisk nivå i kampen mot den organiserade brottsligheten och mot terrorismen.
• 82% tycker att EU ska ha mer att säga till om i skyddet av miljön.
• 81% vill ha mer samarbete på forskningsområdet.

EU ska naturligtvis inte göra allt – det är viktigt att EU inte blir klåfingrigt i onödan. Där finsn det en hel del att göra, där kan vi vara överens. jag skulle gärna se att t.ex jordbrukspolitiken avreglerades och avskaffades, att regionalpolitiken kraftigt reformerades och att mycket av EU:s regelverk förenklades. men en liten förbättring inför i Lissabonfördraget i och med att det införs en möjlighet för de nationella parlamenten att skicka tillbaka förslag till lagstiftning som de anser är för klåfingrig. Men på vissa områden – i till exempel kampen mot klimatet och den organiserade brottsligheten – är det viktigt med ett beslutskraftigt EU.

Jag reser snart från Prag där jag haft ett antal möten med premiärminister Jan Fischer, ett antal senatorer, senatens talman och utrikesutskottets ordförande. Syftet med resan har varit att försöka att utröna tidsplanen och de tänkbara scenarierna för ratificeringen av Lissabonfördraget.

Naturligtvis måste vi respektera den juridiska processen i Tjeckien. Samtidigt är det viktigt för ordförandeskapet att utröna vilka institutionella beslut vi kan fatta under hösten och när fördraget kan träda i kraft.

Dagens olika möten gav flera viktiga klargöranden:

– för det första att alla regeringen och parlamentets två kamrar samarbetar för att snabba på processen. De kommer skyndsamt att lämna sina remissvar till författningsdomstolen. Domstolen har också valt att använda sig av en särskild snabbspårsprocess.

– för det andra att de senatorer som lämnat in överklagandet inte kommer att fortsätta processen om domstolen finner att fördraget stämmer överens med den tjeckiska grundlagen.

– för det tredje att alla tror att presidenten kommer att skriva på ganska snart efter ett positivt utslag i domstolen.

– för det fjärde att hela processen kommer att bli klar under hösten. Som talmannen i senaten sade till mig idag – det är bara en fråga om när, inte om, fördraget träder i kraft.

Någon tid till måste vi avvakta för att domstolen ska kunna inleda den formella behandlingen och då uttala sig om hur lång tid behandlingen kan ta, men det var en viktig dag med flera klargöranden. Naturligtvis är det vårt mål att hela fördraget skall vara på plats under det svenska ordförandeskapet.

I sista minuten har parlamentet lagt in en debatt om situationen i Guinea. För drygt en vecka sedan dödades minst 100 personer och minst 1200 skadades i huvudstaden Conakry, när regeringstrupper sköt rakt in i en demonstration mot regimen. Protesterna riktade sig mot att militärjuntans ledare Moussa Dadis Camara planerar att ställa upp i presidentvalet i början på nästa år.

EU har kraftfullt fördömt militärkuppen i Guinea, som ägde rum i december förra året. Det svenska ordförandeskapet protesterade också mot dödsskjutningarna och krävde direkt att de demonstranter som gripits nu friges och att det sker en återgång till demokrati. EU:s ministerråd diskuterar nu möjliga åtgärder mot bakgrund av det som hänt, och troligast är att vi överväger riktade sanktioner mot Guinea.

Idag samlas Europaparlamentet till minisession i Bryssel. Den stora frågan på dagordningen är en debatt kring den irländska folkomröstningen och de nästa stegen för att Lissabonfördraget ska kunna träda ikraft.

Statsminister Fredrik Reinfeldt representerar rådet i debatten, vilket förstås gör att debatten får extra stor uppmärksamhet. Säkerligen kan vi vänta oss en hel del frågor kring hur den nya kommissionen ska tillsättas – ska det ske enligt Nicefördragets regler, eller ska vi tillsätta en ”Lissabonkommission”, där varje medlemsland fortfarande har varsin kommissionär? Fortfarande är det för tidigt att ge några besked om det. Först måste vi få tydliga besked från Tjeckien om hur tidtabellen ser ut för den pågående domstolsprocessen och ratifikationen. Ikväll reser jag vidare till Prag för att träffa den tjeckiske premiärministern Fischer, det tjeckiska parlamentets talman och representanter för partierna. Min förhoppning är förstås att komma tillbaka med en tydligare bild av läget.

Idag talar jag vid Regionkommitténs seminarium i Bryssel om framtidens EU-strategi för jobb och tillväxt, dvs fortsättningen på den så kallade Lissabonstrategin. För snart tio år sedan beslutades det att EU ska vara världens mest konkurrenskraftiga ekonomi. I vissa avseenden har strategin varit framgångsrik, i andra inte. Ett grundproblem har varit svårigheten att följa upp och utvärdera med så många mål och medel. Under det svenska ordförandeskapet startar nu diskussionen om framtiden och vi ska anta slutsatser om den nya inriktningen vid det Europeiska Rådet i december. Den nya strategin ska sedan beslutas under det spanska ordförandeskapet i mars nästa år.

Det är därför viktigt att vi inte levererar ”en överdekorerad julgran” mot slutet av året. Vi vill fokusera på strukturellt riktiga och långsiktiga åtgärder som bidrar till att lösa vårt ordförandeskaps båda huvudprioriteringar, den ekonomiska krisen och klimatförändringarna. Den åldrande befolkningen och det därpå följande behovet av att öka arbetskraftsutbudet är en annan viktig utmaning som måste vara styrande för strategin. Vi måste också värna frihandeln inom EU och gentemot omvärlden. I svåra tider är det lätt att falla för frestelsen att gynna det egna näringslivet, även om vi alla vet att det är handel över gränserna gör oss rikare.

…vet man att man gör något rätt.

Jag har sysslat med Lissabonfördraget ganska länge nu, och har lyssnat på många motståndares utfall mot fördraget. Visst kan man vara missnöjd med vissa delar av fördraget – även jag har en lista på förbättringar. Men jag har ännu inte fått höra någon förklara vad de tycker är så bra med det nu gällande Nicefördraget, som gör att de föredrar det framför Lissabonfördraget.

Nu senast efter att irländarna röstade ja har vi fått höra EU-parlamentarikern Eva-Britt Svensson påstå att vi nu får “mindre demokrati”. Lars Ohly menade i gårdagens Agenda att fördraget är odemokratiskt. Jonas Sjöstedt bloggar att fredagen, då irländarna röstade, är ”en svart dag för alla som vill se ett mer demokratiskt och progressivt EU”. Och Mattias Svensson på Neo skriver i Expressen att “Klaus kan rädda EU-demokratin”.

Jag vill därför ställa den raka frågan: på vilket sätt är Nicefördraget mer demokratiskt? Det ger mindre makt till det direktvalda Europaparlamentet än Lissabonfördraget. Det ger sämre insyn och öppenhet när EU tar beslut. Det ger de nationella parlamenten mindre möjligheter att säga stopp när beslut tas i EU som hör hemma på nationell eller lokal nivå. Och det innhåller inte den stadga för grundläggande rättigheter som ger alla EU-medboragre en uppsättning garanterade rättigheter när EU fattar beslut.

Jag har försökt diskutera Lissabonfördraget och EU:s institutionella frågor i många års tid. Den nuvarande regeringen har gjort Lissabonfördraget tillgängligt gratis, som både pocket och PDF-fil. Jag har varit på debatter, seminarier, diskussionskvällar och öppet hus för att just diskutera Lissabonfördraget. Ändå är det mig Jonas Sjöstedt anklagar för att bjuda på propaganda istället för seriös debatt.

Lissabonfördraget har nu godkänts av folkvalda parlament eller i folkomröstning i alla 27 medlemsländer i EU. Motståndarna tycks nu sätta sitt hopp till att den tjeckiske presidenten Vaclav Klaus ska köra över det tjeckiska parlamentet (och den majoritet av det tjeckiska folket som enligt alla opinionsundersökningar stöder fördraget) och stoppa fördraget. En ensam man i en union med 500 miljoner medborgare kan nu rädda den europeiska demokratin, råder storyn.

Jag kan inte tolka det som annat än att man hoppas störa det europeiska samarbetet så mycket som möjligt. Som Eva-Britt Svensson skriver: “Ska detta Babylons torn falla bör det vara genom att dess fundament krakelerar och vad passar väl bättre än en genomgripande institutionell kris som start på en spricka i murbruket?”

Någon starkare omsorg om den europeiska demokratin har i alla fall jag svårt att få syn på. Som sagt: när kommunister och nyliberaler är överens, då är man nåt viktigt på spåren…

I morse kommenterade jag för övrigt Lissabonfördraget i Nyhetsmorgon
och P1 Morgon. Länkar för den intresserade:
Nyhetsmorgon
P1 Morgon

Allt pekar nu på ett tydligt ja till Lissabonfördraget i gårdagens folkomröstning på Irland. Det officiella resultatet är ännu inte presenterat, men preliminära resultat visar på ca 60 % procent till jasidan.De exakta resultaten kommer senare i eftermiddag. Alla siffror pekar också på ett betydligt högre valdeltagande än förra gången. Jag talade precis med min irländske kollega Dick Roche som var trött men glad efter en bra kampanj.

Att det irländska folket nu har godkänt Lissabonfördraget är mycket positivt för hela EU. Gårdagens tydliga jaseger innebär att EU kan bli mer snabbfotat än idag, samtidigt som samarbetet blir mer öppet och demokratiskt. Ska Unionen bidra till att lösa klimatfrågan, skapa förutsättningar för nya jobb, bekämpa den organiserade brottsligheten och att bli bättre aktör i utrikespolitiken så måste de här nya spelreglerna på plats.

För att Lissabonfördraget ska kunna träda ikraft återstår ett par saker: författningsdomstolen i Tjeckien ska ge grönt ljus. Vi vet idag inte hur lång tid den processen tar. Dessutom krävs att presidenterna i Tjeckien och Polen skriver under. Den polske presidenten har lovat att skriva på om irländarna röstar ja. Vi får hoppas att det sker i veckan som kommer. Jag åker till Prag i veckan för att försöka få klarhet i processen och tidsplanen som kan förväntas.

Förhoppningsvis faller de här pusselbitarna på plats under de närmaste veckorna, så att fördraget kan träda ikraft innan årsskiftet. Fram till dess kommer Sverige som EU-ordförande att leda arbetet med att få olika beslut på plats för att de nya reglerna ska fungera i praktiken. Vår närmaste uppgift är att tillsammans med José Manuel Barroso få en ny kommission på plats. De närmaste dagarna lär utvisa om det blir en Nicekommission eller en Lissabonkommission.

Finansministrarna har nu avslutat sitt möte i Göteborg. De har under Anders Borgs och Mats Odells ledning diskuterat högaktuella frågor. Vi verkar ha sett botten i den ekonomiska krisen och därför är det nu möjligt att lyfta blicken. Tre av frågorna handlade därför om strukturella framåtriktade åtgärder. Hur ska vi återfå balans i de nationella budgetarna? Hur ska vi göra för att undvika bestående arbetslöshet? och Hur kan det finansiella ramverket förbättras så att vi undviker en ny kris?

Det svenska ordförandeskapets andra huvudprioritering, klimatet, diskuterades också. Det handlade både om finansiering av åtgärder och erfarenheter av exempelvis koldioxidskatt. Parallellt har nu FN:s klimatförhandlingar på tjänstemannanivå pågått några dagar i Bangkok. Vi hör lite positiva signaler därifrån men vi behöver verkligen höja takten i förhandlingarna för att komma tillräckligt långt i Köpenhamn.

Idag röstar irländarna om Lissabonfördraget. Det blir spännande. Valdebatten har förts av ett stort engagemang från såväl politiker som det civila samhället på ett Irland mycket hårt drabbat av den ekonomiska krisen. Som alltid i folkomröstningar har det förekommit överdrifter på båda sidor, men det känns på det hela som en bra kampanj. Jag hoppas på ett högt valdeltagande och på ett ja.

Lissabonfördraget är verkligen viktigt för EU. Det gör unionen mer demokratisk, effektiv och beslutsfähig. Medborgarna sätts i centrum på ett annat sätt idag genom stadgan för grundläggande rättigheter. Europaparlamentet blir medbeslutande i viktiga frågor som rör migrations-, asyl och rättsligt samarbete. Här införs också majoritetsbeslut så att inte den som vill minst bestämmer takten. De nationella parlamenten kommer in tidigare i processen och öppenheten och insynen ökar.

Två viktiga poster tillsätts – en Hög Represenentant, som ska fungera som en slags utrikesminister och öka samordningen av EU-ländernas utrikespolitik. För detta byggs också upp en europeisk utrikestjänst. En permanent ordförande ska leda och koordinera Europeiska rådets verksamhet under 2,5 år. Det ökar kontinuiteten i EU:s arbete.

Sammantaget så är Lissabonfördarget ett mer modernt och demokratisk fördrag för ett EU med 27 länder och fler på kö att bli medlemmar. Imorgon vid lunch publiceras valresultatet från Irland. Jag håller tummarna.

Läs min artikel i dagens Sydsvenskan om folkomröstningen.

Mer om folkomröstningen på Irland: DN, SvD, AB, Expressen.

Ikväll har jag den stora äran att delta i en stor ceremoni i Strasbourg för att fira att Europarådet fyller 60 år. Bland deltagarna finns Europarådets nyvalde generalsekreterare Thorbjorn Jagland, Sloveniens president Danilo Türk, Mikhail Gorbatjov, Vaclav Havel och EU-kommisisonens ordförande José Manuel Barroso och ja faktiskt, schlagervinnaren Alexander Rybak. Jag kommer också att ha ett separat möte med generalsekreteraren Jagland.

Europarådet grundades 1949 med uppdraget att utveckla gemensamma demokratiska principer över hela Europa med grund i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Även om det förtsås återstår mycket att göra så har Europarådet gjort mycket viktiga insatser här.

Det är viktigt att uppmärksamma en dag som denna. Europarådets uppgift att värna om de mänskliga rättigheterna och att främja demokrati i Europa genom att stödja politiska reformer är lika betydelsefull idag som för 60 år sedan.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Malmström på Twitter

Senaste kommentarer

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
%d bloggare gillar detta: