Idag är det precis femton år sedan svenska folket röstade ja till svenskt medlemskap i Europeiska unionen. Vi som trodde på Europatanken och att Sverige skulle ha en plats i unionen lyckades till slut övertyga en majoritet – om än knapp – om att stoppa ja-sedeln i valkuvertet. Jag minns väl glädjeyran på valnatten den 13 november 1994, när ja-segern stod klar.

Folkomröstningen följde på en lång och inte sällan aggressiv kampanj, kantad av enorma överdrifter om hur EU-medlemskapet skulle drabba Sverige. Vi skulle invaderas av hormonbehandlat kött, allemansrätten skulle försvinna, tyskarna skulle köpa varenda röd stuga i hela landet och demokratin skulle förpassas till museum. Blev det så?

Nej, självklart inte. Men sant är att EU-medlemskapet har förändrat mycket av det svenska samhällslivet i positiv riktning. Idag har vi en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och vi är del av en gemensam marknad med nästan en halv miljard konsumenter. Vi har en tuff gemensam miljölagstiftning och vi har snart en gemensam asyl- och migrationspolitik på plats. EU har blivit en integrerad del av den svenska demokratin.

Vårt land har blivit mindre av en avskild plats i Norden, och mer av en europeisk partner som är med och löser problem tillsammans med andra. Och det här halvåret leder vårt land EU för andra gången.

Idag ingår Sverige i EU:s kärna, men vägen dit har varit lång. EU-motståndet och kluvenheten kring Sveriges plats i Europa dröjde sig kvar under lång tid och präglade hela det socialdemokratiska maktinnehavet. Alliansregeringen bröt den trenden genom att stolt synliggöra EU-medlemskapets fördelar, berätta vad regeringen sysslar med i Bryssel och föra en dialog kring EU-frågorna.

Resultatet? Ja, sedan flera år har EU-medlemskapet stöd av en majoritet av svenskarna och det stödet fortsätter att öka.

Nästa år är det val. Jag vågar knappt tänka på hur Sveriges ställning i EU riskerar att förändras om det skulle bli en rödgrön valseger, där Lars Ohly riskerar att få ansvar för EU-frågorna.

Femton år har gått, men fortfarande står Sverige utanför den allra tydligaste delen av samarbetet, den gemensamma valutan. Det är först när euron finns i varje svensk plånbok som den svenska EU-integrationen är fullbordad. Därför är det dags för en ny folkomröstning om euron så snart det bara är möjligt!