Nu pågår som bäst klimatkonferensen i Köpenhamn. Världens länder kommer att förhandla i olika formationer denna och nästa vecka för att nå lösningar i de viktiga frågor vi måste komma överens om, framförallt utsläppsbegränsningar och finansieringen av kampen mot klimatförändringarna. Även om vi står längre ifrån varandra än vi kunde hoppas – vi har inte bara olika ambitiösa mål för utsläppsminskningar, vi räknar inte ens på samma sätt – är det hoppingivande att världens ledare tar mötet på allvar och att mer än hundra stats- och regeringschefer, däribland nu Barack Obama, har sagt att de ska delta.

För egen del har jag i måndags lett mitt sista allmänna rådsmöte. Vi har haft intensiva diskussioner om utvidgningen, ett område där det är uppenbart att EU kan fortsätta att bidra till europeisk integration. Framför allt blev det mycket utdragna förhandlingar om Makedonien och Turkiet, men till slut fick vi en ok text. Tyvärr gjorde detta att diskussionen om krishantering fick strykas, det hann vi helt enkelt inte med.

Vi har också förberett Europeiska rådets möte senare i veckan, där Stockholmsprogrammet kommer att antas och viktiga frågor som EU:s strategi för jobb och tillväxt och, mot bakgrund av den ekonomiska krisen, bland annat regleringar av finansmarknaden kommer att diskuteras.

Vi har också pratat klimat, eftersom Europeiska rådet kommer att se över EU:s position i de pågående förhandlingarna i Köpenhamn. EU har ett starkt och gemensamt bud till övriga länder, och vi trycker på för en uppgörelse som gör tvågradersmålet för den globala uppvärmningen möjlig.