Statsministern har idag beviljat min avskedsansökan, jag har tömt kontoret, städat ur min övernattningslägenhet och lämnar nu regeringen. Det känns jättekonstigt. Det har varit tre fantastiska år. Jag kan fortfarande känna den där magiska känslan som jag tror vi alla uppfylldes av när vi den 6 oktober 2006 gick upp till Slottet för att formellt godkännas av kungen. Det var en så svindlande känsla att få vara del av den första alliansregeringen, att ha brutit med socialdemokraternas maktmonopol.

Spännade, lärorikt med många minnesvärda stunder, frustration, förhandling, vänskap och en hel del kul. Det är klart att det känns lite vemodigt. Men nu blir det strax nya äventyr. Europaparlamentets alla utskott har nu formellt skickat in alla godkännanden till talmannen och allt verkar nu kunna löpa på så att vi kan bli godkända den 9 februari.

Tiden fram tills dess ägnar jag åt en del förberedelser, min familj och att sortera papper.

Bloggen kommer att fortsätta på ett eller annat sätt från Bryssels horisont.