Datalagringsdirektivet är ett förslag som handlar om att polismyndigheter får lagra teledata (telefonsamtal och email) i syfte att bekämpa terrorism och grov brottslighet. Det handlar inte om innehållet i samtalen, bara sändare och mottagare samt tid och plats. De flesta medlemstater har implementerat direktivet, men ännu inte Sverige och ytterligare tre länder.

Nyss kom ett uttalande från tyska författningsdomstolen om direktivet. Det slår fast att direktivet inte strider mot den tyska författningen och att lagra data inte heller gör det, MEN att det sätt som tyska myndigheter valt att implementera direktivet inte är förenligt med den tyska grundlagen. Vi håller nu på att analysera effekterna av denna dom.

Alla medlemsländer har fattat beslut om detta direktiv (som ursprungligen var ett förslag från den brittiske inrikesministern och dåvarande justitieminister Thomas Bodström). Det är något EU:s medlemstater enats om, och då måste det implementeras. Det gäller även Sverige. Jag har aldrig dolt att jag inte är överförtjust i förslaget, och jag har fortfarande för avsikt att göra en större översyn till slutet av året.