Konferensen i Zaragoza var intressant, men jag känner mig ganska bekymrad efter en del diskussioner. På temat integration visade många medemländer ett stort engagemang och kom med lärorika exempel på hur de jobbar. Men arbetskraftsinvandring var många emot att överhuvudtaget diskutera. Flera ministrar hänvisade till arbetslösheten och menar att ytterligare människor till deras länder är det inte tal om och ”dessutom kan vi inte ta emot så många asylsökande som förr”. Det är en ganska bister stämning och bäddar inte för att det blir enkla förhandlingar om de olika förslag om legal migration som jag planerar att lägga fram senare i vår (och som alla medlemsländer har bett om enligt Stockholmsprogrammet!).

Naturligtvis bestämmer varje land om sitt eget arbetskraftsbehov, det viktiga är att människor om och när de kommer behandlas enligt vissa grundläggande regelverk och att detta är enhetligt. Dessutom visar forskning entydigt att vi behöver folk i Europa i takt med att födelsetalen sjunker.

Vi blev inte fast i Zaragoza, tåget till Madrid gick punktligt men sedan var det stopp. Ett dygn i Madrid med telefonsamtal, nervöst bevakande av flygbolagens hemsidor och till slut en buss till Bryssel på lördag eftermiddag. Tågalternativet var uteslutet då franska SJ påpassligt passade på att strejka. Det var många från kommissionen som var på möten i Madrid så vi lyckades fylla en hel buss. 20 timmar tog det till Bryssel och det gick trots begränsat benutrymme ganska smärtfritt. Är mycket tacksam över att detta gick att lösa. Många kollegor och medarbetare är fast på olika ställen i världen. Europaparlamentets session börjar i eftermiddag och på torsdag är det ministerrådsmöte i Luxemburg.

Bryssel är ju tack och lov ganska väl placerat så det blir nog bil till de olika ställena. SWIFT-mandatet står på agendan såväl i Strasbourg som i Luxemburg, det är viktigt att detta kan antas nu så att vi kan påbörja förhandlingarna med Washington.