I morgon åker jag till Rom och sedan vidare till Malta. Det finns mycket att tala om med mina kollegor i dessa länder, men samtalen kommer främst att handla om asyl och migrationsfrågor. Särskilt Malta är ju ett utsatt land som tar emot många asylsökande, framför allt båtflyktingar som egentligen vill vidare till övriga Europa. I år har det hittills inte kommit några båtar men förra året tog Malta emot 2400, vilket är mycket på en trångbodd befolkning på 400 000.

Malta tycker att EU inte visar någon solidaritet med landet, men faktum är att EU gjort ganska mycket. Flera EU-länder har tagit flyktingar från Malta (och USA tog förra året 500 personer!) i ett pilotprojekt som vi nu utvärderar. Mycket pengar betalas ut till Malta för att förbättra villkoren för de flyktingar som bor i som förvaras i väntan på prövning eller att skickas tillbaka. I höst öppnar EU en ny myndighet i Valetta, det europeiska stödkontoret för asyl, EASO. EASO ska hjälpa medlemsländerna att utveckla procedurer och standarder för flyktingmottagning och höja standarden. Asylkontoret ska bidra med utbildning, expertkunskap och kapacitetbyggande.

Svensk och annan media har rapporterat om de usla förhållanden som råder i de center som flyktingarna bor i och jag ska på plats besöka några sådana och diskutera med inrikesministern, statsministern, ett antal frivilligorganisationer mm hur vi kan förbättra villkoren.

I Rom blir det säkert också intressanta diskussioner, den italienska regeringen – eller i alla fall delar av den – är inte särskilt pigg på de förslag om harmoniserade asylprocedurer och villkor som kommissionen har föreslagit.