Besöken i Rom och Malta var intressanta och gick som planerat. Jag träffade såväl ministrar som parlamentariker, media och företrädare för det civila samhället (främst flykting-NGOs) på båda ställena och fick därmed en ganska bra bild av läget. I Rom besökte jag ett rehabiliteringscenter för tortyrskadade och det var en stark upplevelse. Svårt skadade flyktingar, främst från Afrikas horn, bearbetar sina erfarenheter genom sång, dans och teater och förbereder en stor föreställning i slutet på juni. Det var oerhört gripande att tala med de som deltog i projektet.

På Malta besökte jag några av de beryktade förvaringslägren som finns där. Det var deprimerade på många sätt. Villkoren är mycket enkla och de som vistas där är unga människor som ser sina liv glida förbi. Malta är ett litet land som får ta ett stort ansvar för människor på jakt efter en bättre framtid i Europa. Just därför måste vi också säkerställa att alla som kommer till Europa behandlas anständigt, värdigt och med full respekt för mänskliga rättigheter.

De som fått sina asylansökningar beviljade bor på förläggningar och är i huvudsak sysslolösa i väntan på att få komma till övriga Europa eller över huvud taget få en möjlighet att börja ett nytt liv med jobb, familj och framtid. Malta gör inte tillräckligt för att integrera dessa personer och jag förde långa samtal med dem om hur kommissionen kan stötta de maltesiska myndigheterna i detta arbete.

Idag åker hela kommissionen till Luxemburg för att sväras in formellt i en stor högtidlig ceremoni.