Igår svors hela den nya kommissionen in vid en ceremoni i Luxemburg. Inför domstolens 27 domare, införda sina röda kåpor, stod var och en av oss upp och lovade, på våra respektive språk, att arbeta för hela unionens bästa och inte ta instruktioner från någon regering eller myndighet. Det hela var mycket högtidligt. Så nu, tre månader efter att vi godkändes av Europaparlamentet, är vi ordentligt installerade.

Idag har det varit en hektisk dag med möte med en grupp statsvetare från Karlstads Universitet, USAs Brysselambassadör, Turkiets ambassadör, företrädare för säkerhetsindustriellt samarbete och en intervju med radio Norrbotten. Om en liten stund har vi kommissionsmöte då min handlingsplan om ensamkommande flyktingbarn ska antas (presskonferens senare i veckan). Dessutom blir det – som vanligt – diskussion om Grekland.

Den belgiska regeringskrisen fortsätter även om den vanliga belgaren nog inte märker så mycket, luttrade som de är. Det handlar återigen om hur landet ska delas in och om konflikten mellan flamländare och valloner. Nyval planeras i juni och regeringsbildning brukar ta tid. Det är irriterande att vi inte vet vem vi ska prata med i regeringen. Många frågor inom mitt område ligger högt på prioriteringslistan för det belgiska ordförandeskapet och vi behöver redan nu diskutera hur vi ska planera arbetet, inte minst när det gäller det svåra och viktiga så kallade asylpaketet som vi hoppas skall kunna antas i höst.