Nyheten att Kuba ska släppa 52 samvetsfångar fyller mig med stor glädje. Det är många år sedan jag började engagera mig i Kuba. Flera av de som fängslades under våren 2003 är mina personliga vänner och det har varit smärtsamt och frustrerande att inte kunna hjälpa dem och endast få fragmentarisk information om deras allt mer vacklande hälsotillstånd. Nu släpps de, men inte som fria människor, utan de kommer att utvisas, de flesta till Spanien troligen.

Min vän Adolfo Sainz t.ex är mycket sjuk efter sju år i en stekhet och primitiv cell i östra delarna av Kuba. Hans hustru är aktiv i Damas de Blanco, damer i vitt, som protesterar varje vecka till stöd för sina fängslade söner och män. Jag nominerade Damas de Blanco till Europaparlamentets Sasharovpris när jag var ledamot. Hela parlamentet ställde sig bakom detta men damerna fick förstås aldrig lämna Kuba för att ta emot priset.

Jag hoppas Adolfo är bland de som friges. Än saknar vi uppgifter om vilka som skall släppas.

Att de 52 samvetsfångarna släpps är oerhört stort och ett indirekt  erkännande från Castroregimens sida att det finns en demokartirörelse som inte längre kan ingnoreras.  Fångar har dött, en hungerstrejkar sedan veckor tillbaka och trycket har helt enklet blivit för stort på den kubanska regimen.

Detta i kombination med internationella påtryckningar gör att flera av frihetskämparna nu släpps men det skall ingalunda tolkas som att Kuba är på väg att bli demokatiskt. Nu är det oerhört viktigt att vi fortsätter att stödja de på Kuba som kämpar för ett fritt och demokratiskt Kuba, de fria biblioteken, journalisterna, författarna, de förbjudna politiska partierna mm.  Och det finns minst 100 samvetsfångar kvar i fängelserna. Men en glad nyhet är det verkligen.