Just hemkommen från Libyen. Tillsammans med min kollega Stefan Füle, som har ansvar för EU:s grannskapspolitik, har jag varit där för att försöka inleda en dialog mellan EU och Libyen kring frågor som rör asyl, migration och internationellt skydd. Libyen är naturligtvis inte vilket land som helst, men vi kommer inte ifrån att Libyen är ett viktigt transitland för migration till Europa och jag tror att det är nödvändigt att vi har en dialog med Libyen.

Libyen har inte skrivit under Genéve-konventionen och begreppet asyl finns inte i libyisk lagstiftning. Uppskattningar från International Organisation for Migration tyder på att det finns runt 1,5 miljoner migranter i landet. Sedan Italien och Libyen skrev under ett avtal, som vi tyvärr inte vet allt om, har det i princip inte kommit några båtar denna väg över Medelhavet.

Mot denna bakgrund ser jag det som ett framsteg att vi för första gången har enats om en text med Libyen, en sorts plan för samarbete, som tar upp frågor om asyl och internationellt skydd. Ambitionen är att kunna identifiera människor i behov av internationellt skydd, samtidigt som vi hjälper Libyen att höja standarden i förvaringscentrumen för att ge människorna där anständiga villkor. Vi tar också upp frågor om gränskontroll, arbetskraftsinvandring och människosmuggling i denna plan för samarbete. Från EU:s sida är vi beredda att ställa upp med 50 miljoner euro under en treårsperiod för att understödja reformer. Dessa kommer naturligtvis inte att skrivas ut som en blank check till Libyen, utan kanaliseras enligt de riktlinjer EU-kommissionen har. Till exempel kan vi stödja konkreta projekt som olika organisationer, som UNHCR, bedriver.

Förutom att föra samtal med libyiska ministrar besökte jag under resan också Libyens södra gräns mitt ute i öknen, International Organisation for Migrations verksamhet i Libyen samt ett av de förvaringscentrum många migranter hamnar i. Jag fick möjlighet att prata med några av de människor allt detta ytterst handlar om. Ett par av dessa historier har hållit både mig och mina medarbetare vakna i natt.

I morgon vidare till ministerrådsmöte i Luxemburg. Det är tvära kast i jobbet som EU-kommissionär…