I ett vinterkallt Strasbourg lyser snön vackert upp den stora julmarknaden utanför katedralen. Tyvärr finns det inte mycket tid att njuta av den. Som vanligt är det många debatter kring mina frågor. Igår debatterades visumfrågor, samt ett direktiv om varaktigt bosatta (long term residence) som är det första lagförslaget inom asylpaketet. Det är nu alla institutioner överens om och det antogs med stor majoritet i kammaren. Därmed har vi tagit ett viktigt steg framåt mot en gemensam asylpolitik, även om de knivigaste frågoma fortfarande återstår.
Idag har jag även debatterat traffickingdirektivet som senare antog med 643 ja-röster och 10 mot. Det förslaget ligger mig särskilt varmt om hjärtat och det känns som en bra julklapp att vi nu är överens om viktiga verktyg för att bekämpa trafficking bättre och skydda offren för detta fasansfulla brott.
Tidigt igår åkte jag till Paris för att bland annat samtala med inrikes- och migrationsministern Brice Hortefeux om bland annat asylpaketet, PNR-förhandlingarna samt Schengen och visumfrågor. Jag hade även möjlighet att besöka den myndighet inom polisen som jobbar med organiserad brottslighet och tala med utredarna där om hur de jobbar och vilka tendenser de ser. En lunch på Matignon med presidentens och premiärministerns Europarådgivare och en terrordiskussion med säkerhetstjänsten hanns också med innan det var dags att kasta sig på tåget till Strasbourg.
Många här vill naturligtvis tala om terrordådet i Stockholm och intresset är stort kring det som hände. Allt fler detaljer klarnar nu, men vi vet fortfarande inte om den misstänkte var ensam eller hade medhjälpare. Som alltid när något sånt här händer ropar många på åtgärder. Jag tror att det är oerhört viktigt att inte rusa ut med nya förslag som är ogenomtänkta och som hastas fram. Det riskerar att vara kontraproduktivt och ge sken av att vi ger efter för rädslans mekanismer vilket är alla terroristers yttersta syfte. Vi behöver lugnt och sansat se över vilka verktyg vi har och hur de kan användas bättre.
Säkerhet är ytterst medlemsländernas ansvar men att en person sprängde sig till döds i ett medlemsland, med syfte att skada och döda visar att Europa är utsatt och att terrorhotet är verkligt. Vi behöver bli bättre på att samarbeta för att möta detta hot och här kan kommissionen hjälpa medlemsländerna. Redan sedan en tid tillbaka har vi ett samarbete mellan säkerhetstjänsterna .Vi behöver också bli bättre på att dela med oss om information och hotbilder och här kan EU:s SITCEN, Situation centre, spela en viktig roll.
Jag har också i den säkerhetstrategi som kommissionen antog för några veckor sedan föreslagit att vi bildar ett nätverk där de experter, poliser, åklagare, religiösa ledare, socialarbetare mm som jobbar för att försöka identifiera individer som riskerar att hemfalla åt radikalisering och våldsam extremism, möts och utbyter erfarenheter. Det finns på många ställen ett väl utvecklat arbete på detta område och många har tydligt uttryckt en önskan att mötas och utbyta metoder och erfarenheter. Det tar vi fasta på.
Vi måste också tillsammans öka vår kunskap och förståelse för hur terrorister uttnyttjar internet och sprider sitt budskap.
2 kommentarer
Comments feed for this article
15 december 2010 at 9:17
Clas Örjan Spång
Beundransvärt att du tar tag i så tunga och komplicerade frågor. Det finns en svårfångad gemensam nämnare. Bakom problemen anar man en väl organiserad brottslighet och en politisk fanatism som både är mål och medel. Jag misstänker att terrorister utnyttjar internet på samma sätt som de utnyttjar religiösa ledare och media – de får anonymitetsskydd när de sprider sitt budskap. Om de som blir utnyttjade inte ställer upp längre blir terrorismen som verktyg inte ett lika effektivt alternativ.
20 december 2010 at 1:54
Native Interface Data Access Network
Jag kan hjälpa till med värdefull insikt om hur terrorister utnyttjar internet och sprider sitt budskap.
De kommunicerar.
Ett koncept som jag förstår är obekant för EU. Att folk kommunicerar är något som man inte kan stoppa, men som man kan övervaka med hjälp av dåligt programmerade datorsystem som på ett klumpigt sätt antingen spindlar runt på öppna webbsidor, eller eliminerar miljoner människors privatliv, och sedan kastar ut ett rörigt resultat som någon stackare måste gräva sig igenom, försöka förstå sambanden, och sedan presentera som om det vore glasklara bevis.
Men det tricket fungerar bara tills ”fienden” listar ut hur man använder kryptering. Då måste man spendera oändligt med tid och resurser på en ständig katt-och-råtta lek, när man istället skulle kunna göra något användbart. Som till exempel att utreda terrorfall ordentligt, och arrestera samtliga inblandade, vare sig det utfördes av al qaeda, regering eller företag, och se till att de får en rättvis rättegång, utan att någon blir exporterad för tortyr.
Men om förebyggande brottsbekämpning, som för övrigt riskerar att transformera samhället till en orwellisk dystopi genom inkrementalism, är vägen som man vill ta, och man har förtroende för metoderna, så säger jag bara lycka till. Det kommer sannerligen att behövas.