Jag är sedan ett par dagar tillbaka på kontoret och i full gång med arbetet. Idag har jag bland annat träffat riksdagens EU-nämnd, som är på besök i Bryssel för att träffa företrädare för ministerrådet, Europaparlamentet och kommissionen. Det var trevligt att träffa gamla och nya bekanta igen. Som EU-minister träffade jag EU-nämnden regelbundet, avrapporterade och fick mandat i de olika frågor som var uppe, men som EU-kommissionär är det också nyttigt att träffa de nationella parlamenten. Med Lissabonfördraget stärks de nationella parlamentens makt och de kan nu ge rött ljus till kommissionsförslag de tycker överträder EU:s befogenheter. Det är utmärkt att de nationella parlamenten på så sätt engagerar sig ytterligare i EU-frågor och jag försöker att träffa Europautskott eller motsvarande när jag är på besök i de olika medlemsstaterna. En del EU-utskott har också varit på besök här.

Under mötet berättade jag om vad som är på gång i kommissionen och fick frågor om den ekonomiska krisen, EU:s asylpolitik, Dublinförordningen, Bulgariens och Rumäniens Schengen-inträde, Frontex, trafficking, arbetskraftsinvandring, EU:s budget mm. EU-nämnden verkade vara på hugget, trots att många varit uppe sedan före sex i morse.

Annars har dagen ägnats en del åt interna förberedelser av viktiga frågor den kommande tiden. Vi har bland annat diskuterat de förslag jag ska lägga fram under kommande år för att stärka EU:s arbete mot korruption och för att komma åt kriminellas tillgångar. Vi har också pratat om hur vi kan föra in en global ansats i migrationspolitiken, och haft en diskussion om EU:s visumpolitik. Under det svenska ordförandeskapet hösten 2009 avskaffade EU visumtvånget mot Serbien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Montenegro. Förra året kunde vi göra detsamma för Albanien och Bosnien-Herzegovina. Detta tillhör det jag är mest stolt över förra året: visumfrihet är en signal om att vi vill föra EU och länderna på västra Balkan närmare varandra. Att kunna resa utan visum är en stor frihet för många medborgare och visumfriheten är ett kvitto på de i många fall tuffa, men nödvändiga och viktiga reformer dessa länder har genomfört.

I slutet av januari kommer jag besöka Moldavien, som vi för en visumdialog med. Liknande dialoger pågår med länder som Ukraina och Ryssland. Turkiet, som har kandidatstatus, har vi dock ännu inga förhandlingar med, trots att det är en viktig partner för EU. Att öppna en visumdialog med Turkiet är därmed en prioriterad fråga för mig. Det finns många skäl till att öka möjligheten för turkiska medborgare, affärsmän och studenter att kunna resa till EU. Jag hoppas att vi snart kan sluta ett återvändandeavtal med Turkiet, en fråga som har förhandlats i många år och som nu närmar sig sin lösning. Dessa två frågor hör ihop – ett återvändandeavtal skulle öppna dörren för att på allvar börja en dialog om visumfrihet med Turkiet. Vägen till visumfrihet är tuff och kantad med tydliga krav och kriterier, men andra länder har lyckats och jag ser ingen anledning att inte även Turkiet skulle kunna uppnå detta. Det skulle också ge en välbehövlig knuff framåt i vårt samarbete med turkarna.

Kvällen och morgondagen fylls av möten med kommissionskollegiet. Inte minst har vi fortsatt mycket att diskutera om finansiell övervakning, en europeisk budgettermin och ekonomiska reformer.