Europaparlamentet sammanträder i Strasbourg den här veckan, och därför är hela kommissionen här för vårt veckomöte. Luftkvaliteten i EU var ett av ämnena på agendan – ett verkligt gränsöverskridande ämne där min kollega Janez Potocnik höll i en diskussion om hur vi bäst kan minska risken för att få i oss farliga partiklar. Vi har också pratat om oroligheterna i Tunisien, där EU noga följer händelseutvecklingen. Situationen är oklar och bräcklig, men visst vore det fantastiskt om det innebär att första steg mot demokrati i ett hörn av världen som inte är bortskämda med den varan.  Mina kollegor kommissionärerna Füle och Ashton jobbar på bredare front för att kunna stötta landet i demokratiska reformer och ekonomisk utveckling så snart den politiska situationen stabiliserats.

Mellan eftermiddagens möten konstaterar jag att mitt tal om cyberbrott och cybersäkerhet på Folk och Försvar i söndags har fått stor och positiv uppmärksamhet hemma i Sverige. Det finns en bred enighet i både forskarvärlden, det partipolitiska Sverige och Europa om att den digitaliserade världen inte bara har resulterat i en mängd möjligheter, utan också i konkreta hot. För mig är det självklart att vi måste bli bättre på att samarbeta för att analysera de hoten och förebygga både brott och säkerhetsrisker i framtiden.

Tyvärr har några missförstått mitt budskap. Poliser, politiker, privatpersoner och företag runt om Europa vittnar om att cyberattackerna ökar kraftigt. Samtidigt behöver vi få en bättre bild av statistiken för att bättre kunna förebygga och bekämpa brott och cyberattacker i framtiden. Mitt mål har alltid varit ett säkrare Internet. Och det kräver bättre samarbete – cyberbrott är verkligen ett gränsöverskridande problem. Vi måste förstås öka samarbetet inom EU, men också mellan EU och USA och mellan EU och Nato där vi redan har bildat samarbetsgrupper. Därmed inte sagt att Nato ska övervaka våra datorer eller börja bedriva polisverksamhet – det är inte deras uppgift. Men i dagens Europa vet vi inte alltid vem som är förövaren eller vad syftet är med en cyberattack, och därför är det viktigt att ha en dialog också med Nato för att kunna hantera dessa hot på rätt sätt.

EU har som jag skrev igår redan börjat att agera och formulera vissa strategier och när nu Nato också har satt cybersäkerhet som mål kan det vara bra att sätta sig ner att prata för att undvika dubbelarbete och att dra nytta av varandras kunskap och erfarenheter. Vi har ju ett gemensamt samarbete i att skydda kritisk civil infrastruktur. Det betyder naturligtvis inte att Sverige måste gå med i Nato, ett sådant beslut ska fattas av Sveriges riksdag, men vi samarbetar redan idag i en mängd Natoarbetsgrupper och det verkar osedvanligt korkat om vi skulle hålla oss undan ett sådant här samarbete.

Imorgon fortsätter jag till Budapest för andra gången de senaste veckorna. Det är dags för det ungerska ordförandeskapets och årets första informella möte med EU:s inrikes- och justitieministrar. Där ska jag bland annat presentera den inre säkerhetsstrategi som jag la fram i höstas för ministrarna. I den är för övrigt cyberbrott och cybersäkerhet är ett av de prioriterade områdena för EU de kommande åren. Vi ska också hålla en första diskussion om budgeten inom mitt område och höra ministrarnas synpunkter på prioriteringar. Den stora budgetbataljen inför den nya långtidsbudgeten börjar ju nu…