Idag presenterade jag kommissionens nya förslag om användning av flygpassagerardata s.k. PNR (Passenger Name Record data). Redan idag sparar flygbolagen viss information om passagerare. Denna information har visat sig vara ett viktigt verktyg för att bekämpa grov brottslighet som drogsmuggling och människohandel, men också terrorism. Siffror från Sverige, som är ett av de medlemsländer som redan använder PNR, visar att 65-75 procent av alla drogbeslag i landet under 2009 möjliggjordes uteslutande eller till stor del tack vare PNR.
Många av EUs medlemsländer håller nu på att sätta upp egna system för hanteringen av denna typ av information. Med potentiellt 27 olika system för hanteringen av passagerarinformation finns risken att det uppstår stora skillnader mellan systemen om hur informationen samlas in, används och sparas. Därför fastslog medlemsländerna i Stockholmsprogrammet att ett förslag för gemensamma regler för hanteringen av passagerarinformation är angeläget.
Med det här förslaget föreslår vi ett enhetligt system i EU som är rättssäkert och som kommer att öka möjligheterna för det polisiära samarbetet i EU för att komma åt grov brottslighet och terrorism. Samtidigt innebär det ett omfattande dataskydd och skydd av medborgarnas personliga integritet.
Jag är nöjd över förslaget som på ett välbalanserat sätt upprättar ett effektivt system för att bekämpa terrorism och grov brottslighet samtidigt som det skyddar den personliga integriteten. Bland annat innebär det att alla uppgifter ska göras anonyma efter 30 dagar och att de inte får sparas längre än fem år. Reglerna för vem som får behandla informationen och under vilka förutsättningar det får ske är också mycket restriktiva. Uppgifterna som ska sparas är sådana som redan idag sparas av flygbolagen för kommersiella syften, som datum, resrutt, biljett- och bagageinformation, kontaktuppgifter, sittplats och resebyrå. Det framgår dessutom mycket tydligt i förslaget att känslig information som kan avslöja etnisk tillhörighet, politisk eller religiös åskådning, hälsotillstånd, etcetera aldrig får sparas eller användas.
Nu hoppas jag att förslaget snabbt kan behandlas och godkännas också av Europaparlamentet och medlemsländerna.
Cecilia Malmström 
10 kommentarer
Comments feed for this article
03 februari 2011 den 8:57
Mark Klamberg
Hej,
Jag undrar varför uppgifterna ska sparas i fem år när de ska vara anonymiserade efter en månad. Vad har man för nytta av anonymiserade uppgifter när man vill hitta en misstänkt brottsling?
Finns det ett system för att återställa anonymiserade uppgifter så att myndigheter även när en månad har gått kan se vem som kan kopplas till en viss uppgift?
Vänligen Mark Klamberg
03 februari 2011 den 13:11
Camilla Hansson
Hej Mark,
Anonymiserade uppgifter kommer att användas för att göra trendanalyser och arbeta fram riskfaktorer som indikerar om en person borde undersökas närmare.
Till exempel, om man har gjort ett drogbeslag så kan man genom att analysera hur de upptäckta drogsmugglarna rest och fört in drogerna i Europa, arbeta fram trender och riskfaktorer för drogsmuggling.
Detta leder i sin tur till möjligheten att hitta andra ligor och kontrollera personer som stämmer in på riskfaktorer (ex. rest en speciell rutt, rest systematiskt med en annan misstänkt person, etc.). Dessa trendanalyser och riskfaktorer kan tas fram genom anonymiserad data. Det är inte viktigt att veta exakt vem som rest rutten bara att person x, y, z rest den färdvägen och att de alla hade droger med sig, vilket kan leda till att spränga en drogliga eller hitta fler misstänkta.
Det är viktigt att poängtera att dessa riskfaktorer aldrig kan vara baserad på religion, etnisk tillhörighet eller annan känslig data. Att anonymisera datan är ett verksamt sätt att ytterligare stärka skyddet kring de personliga uppgifterna samtidigt som vi upprättar ett effektivt system genom vilket vi på objektiva kriterier kan hitta de personer som borde stoppas och undersökas närmare.
Datan måste sparas ett tag, dels för att man ska kunna göra trendanalyser och arbeta fram riskfaktorerna, och dels för att kunna gå tillbaka i brottsutredningar och identifiera personer involverade i brott. Det är möjligt att personalisera uppgifterna igen, men endast under mycket restriktiva procedurer och enbart om det finns en konkret misstanke mot personen. Efter att ha pratat med experter och myndigheter som arbetar med utredningar är slutsatsen att 5 år är rimligt för att ha tillräckligt med tid att kunna gå tillbaka i äldre brott samt för att göra de ovannämnda trendanalyserna.
Med vänliga hälsningar,
Camilla Hansson
Cecilia Malmströms kabinett
03 februari 2011 den 13:19
TT
@Mark. Precis vad jag tänkte fråga.
03 februari 2011 den 13:40
Namn
(Working off Google’s Translation)
@Mark Klamberg:
That’s just Cecilia being dishonest: The data would actually be retained in full for the suggested five years. Adding procedural hurdles after 30 days doesn’t amount to anonymization in any sense of the word.
That being said, I do have to give credit to her for almost being honest in another regard: This isn’t about terrorism, it’s about people smuggling drugs. It’s not about peoples’ lives, it’s about money.
03 februari 2011 den 14:29
Johan Tjäder
Standardisering och likriktning är inte allt här i världen.
I bland kan man hitta andra vägar att bekämpa terrorism, och bara för att ett eller några länder tycker just den här åtgärden är bra så betyder det inte att den är det – eller att EU ska ta i frågan.
Om Sarkozy gör fel, så blir det fel i Frankrike. Om Merkel gör fel, så blir det fel i Tyskland. Om Kommissionen gör fel så blir det fel i hela EU.
Det måste löna sig att även på nationsnivå ordna sin politik så att man kan slippa alla de här övervakningsåtgärderna. För oavsett om de är bra eller dåliga så kostar de pengar. Jag tycker att man ska lämna öppet för att det ska vara möjligt.
03 februari 2011 den 19:35
Mark Klamberg
Tack för svaret Camilla!
Att man kan personalisera uppgifterna innebär att uppgifterna inte är anonymiserade. Möjligtvis kan man använda ordet krypterade, skyddade eller något annat ord, men jag tycker ni borde undvika att använda ordet anonymiserade.
04 februari 2011 den 11:18
Opolitiskt korrekt
Cecilia, när ska man börja inrikta sig på att övervaka brottslingar/misstänkta brottslingar istället för att övervaka alla? Ert system är ju tämligen värdelöst då man får spåra datamönster, som kan vara enormt missvisande – och inte direkt kan kopplas till direkta brott som sker på platsen, om inte personen redan åkt dit – vilket är förutsättningen för Camilla Hansson exempel.
För drogsmuggling i stor skala är det också tämligen tamt också, och som lekman kan man lätt tänka sig sätt att komma runt det.
I Camilla Hanssons exempel så medger ni också att ni försöker påvisa sociogram mellan anonyma punkter, baserat enbart på miljontals resemönster av olika personer,vilket ger otroligt stora felmarginaler och många oskyldigt misstänkta.
Och hur hade ni tänkt med lands och vattenvägen då? Jag vet flertalet personer som bilat/åkt båt och t o m gått genom Europa utan pass eller giltig biljett. Om jag vore brottsling skulle jag välja sätten som lämnar minst spår. Så om något så motverkar ni än en gång syftet/ursäkten bakom förslaget.
Jag tycker ni ska tänka om och dra tillbaka. Idiotiska beslut blir ej mindre så, bara för att man håller fast vid dem.
05 februari 2011 den 8:12
Werner
Vad finns det för skydd mot att lämna ut informationen till främmande makter?
Exempelvis i scenariot att ett internationellt flygbolag med kontor i USA får en ‘national security letter’ att lämna över datat. (Samma behandling som fick SWIFT att lämna USA).
Ifall det inte finns något skydd mot detta, vad är meningen med att radera datat — när man gett ut kopior av det?
07 februari 2011 den 22:48
Nils Fagerström
Detta är ett utmärkt exempel på hur man öronmärker varje individ.
Frågan som jag egentligen ställer, är om ni själva anser er inkluderad i detta system ni driver på att få igenom eller får alla EU-parlamentariker automatisk dispens på detta ?
Vilka krafter förutom USA är det egentligen som via lobbyistrisk påtryckning ser att detta ska ske ?
Man kan tycka från ert perspektiv att detta är tämligen en löjlig sida att ens tänka på, Men som det är nu så finns INGEN total insyn i det ni gör och vilka ni bevakar, utom en få skara människor.
Är detta inte för folket ni gör? Vilka är det då ni gör detta för ?
Ska inte folket få den rättigheten att verkligen se precis allt ni gör, även bevakningen ?
Tyvärr verkar det som att vi kantrar under i en mer icke-demokrati, där yttrandefrihet och integritet mer skruvas hårdare åt.
08 februari 2011 den 12:08
Nicco
Hur försvarar man rättssäkerheten när övervakningen av medborgarna förändrar rättsprincipen från ”oskyldig tills motsatsen bevisas” till ”skyldig tills motsatsen bevisas” vilket övervakning såsom PNR mm. skapar? Kan man ha ett demokratiskt fungerande samhälle där staten skapar osäkerhet genom att aktivt övervaka sina medborgare? Hur kan jag lita på mina medmänniskor om staten inte litar på individen? Vad händer med vår empati i ett sådant samhälle?