Som vanligt är det fulla dagar. Det är ändå bara onsdag. Veckan inleddes med ett seminarium på Europaparlamentet organiserat av den svenska tankesmedjan Fores och European Liberal Forum. Temat var migration och arbetskraftsinvandring och det blev en intressant debatt med en hel del nya fakta. Sedan följde ett besök av utrikesutskottet från Sveriges riksdag varit på besök och vi talade bland annat om kommissionens arbetsprogram, asylfrågor och Egypten. Det är en tydlig tendens att de nationella parlamenten inbtresserar sig allt mer för EU-frågor. Den svenska rikdagen har alltid varit engagerad men jag får också besök från flera andra länders folkvalda, närmast väntar det holländska underhuset nästa vecka.

Jag hade också pratat visumfrågor och det östra partnerskapet med Ukrainas ambassad inför ett toppmöte i Kiev i juni med inriksministeriet. Ukraina har en del visumlättnader med EU men vill förstås uppnå full visumfrihet. Jag delar den ambitionen men som stämningen i medlemsländerna är nu, dvs inte särskilt entusiastisk till fler visumfria länder, är det viktigt att Ukraina snabbar på sitt reformarbete, inte minst kampen mot korruptionen. Situationen för de mänskliga rättigheterna går heller inte framåt tyvärr.

Ett lunchseminarium om cyberbrott, gruppmöte med den liberala gruppen i Europaparlamentet, och precis kommissionsmöte har jag också hunnit med. Vi har diskuterat europeiska rådets möte i fredags och försökte analysera vad som egentligen bestämdes. Det var ju mycket rykten och papper och så kallade icke-papper som cirkulerade hit och dit. Kontentan är att det fattades, lite i skymundan, viktiga beslut om innovation och energi, samt att Barroso och van Rompuy ska ta fram förslag till beslut om mer ekonomisk samordning till nästa europeiska råd i slutet på mars. Innan dess är också ett viktigt möte med eurogruppen. Det är allt mer uppenbart att de 17 länderna i eurogruppen blir en egen enhet och att det är svårare att stå utanför om man vill vara med och bestämma.

I eftermiddag leder jag ett stort seminarium om säkerhet och sedan bär det iväg till Rumänien och Bulgarien. Besöken där har varit planerade sedan länge och det finns mycket att tala om, men som läget är nu kommer det nog främst att handla om Schengen. Solen skiner i Bryssel, även om jag mest ser den utanför sammanträdesrummens fönster. Vågar man hoppas på vår?