Det har varit en intensiv dag med många interna möten, inte minst för att diskutera Tunisien och Italien. Fortfarande har Italien inte kommit med någon formell begäran om hjälp men vi tittar förstås på hur vi skall kunna bistå både humanitärt, praktiskt med screening av eventuella flyktingar (hittills verkar det inte som om någon av de tunisier som kommit till Italien har begärt asyl) och med återvändande. Vi undersöker också med de tunisiska myndigheterna hur vi kan öka samarbetet. Cathy Ashton är i Tunis nu och resonerar med regeringen.

Strax bär det av till Strasbourg. Precis som ledamöterna måste ju kommissionen åka på session varje månad för att delta i olika debatter. I förra veckan kom en ny rapport som tar upp kostnaden för pendlandet till byggnaden i Strasbourg som står tom 307 dagar om året. Den visar att 180 miljoner euro om året skulle sparas om pendlandet upphörde och dessutom skulle utsläppen av koldioxid minska med 19 000 ton eftersom alla extra bussar, bilar, flygplan samt lastbilar med handlingar skulle kunna stanna i Bryssel. Det skulle sända en oerhört stark signal i dessa tider av ekonomisk kris och budgetgräl om parlamentet kunde sammanträda på ett ställe, i Bryssel.

Jag har själv engagerat mig i detta och startade ju en kampanj år 2006 för att samla in en miljon underskrifter i protest med pendlandet. På bara några månader fick vi in 1,2 miljoner namn från hela Europa.

Problemet är att det kräver en fördragsändring och för att en sådan över huvud taget eventuellt skulle kunna diskuteras måste en majoritet av Europaparlamentets ledamöter be Europeiska Rådet att göra något åt det. Hittills har många parlamentariker protesterat men det har aldrig kommit en formell begäran från en majoritet om att ändra på sakernas tillstånd. Men skam den som ger sig.