Jag är i Kairo med det ungerska ordförandeskapet. Kairo med sina 25
miljoner invånare är soligt och varmt men bullrigt, smutsigt och med
en fruktansvärd trafik. Staden kryllar av demonstrationer av olika
slag, det finns ju ett uppdämt behov efter så många decennier då
det inte varit tillåtet. På det stora hela tycks det finnas en
optimism och framtidstro och efter folkomröstningen i helgen, som gick
mycket lugnt till, pågår förberedelse för val till parlamentet
senare i sommar/höst. Det kommer säkert att bildas nya partier och
olika allianser.

Vi har bl a träffat representanter från olika NGOs för att tala om
flyktingsituationen just nu men också om möjligheten att utforma en
asyl- och migrationspolitik på sikt. Vi har också träffat alla
EU-ambassadörer för att prata om det politiska läget samt UNHCR och
IOM som gör ett fantastiskt arbete vid gränsen. Med inrikesministern
talade vi om samarbete kring en bred agenda om de vi kallar ”mobility
partnership”. Där ingår frågor som hjälp att sätta upp ett
asylsystem, migration, arbetskraftinvandring, gränskontroll, kamp
mot trafficking samt hur vi kan underlätta visumhantering. Vi beslöt
att sätta upp en arbetsgrupp för att diskutera hur vi skall gå
vidare.

Egyptierna är ju fullt sysselsatta med att arbeta vidare med
transitionen och det känns som om de är lite trötta på alla
européer som väller in och vill hjälpa till och komma med råd.
Samtidigt är det oerhört viktigt för EU-institutionerna att vi lyssnar
ordentligt vad Egypten behöver och hur vi kan hjälpa till. Egypten
kan ju bli det ledande landet här i regionen om det visar vägen till
ett nytt demokratiskt samhälle. Naturligtvis återstår massor att
göra men de är helt klart på rätt väg.