Efter det relativa påsklugnet är arbetstempot återigen uppe i det normala – dvs full speed. Idag har jag, förutom att träffa UNHCR:s nye Brysselchef, främst ägnat mig åt att förbereda för kommissionens möte imorgon då jag presenterar ett strategipapper om alla aspekter på migrationsområdet. Det ger en övergripande bild av vad som behöver göras och ska vara diskussionsunderlag på det extra insatta inrikesministermötet på torsdag nästa vecka. Medialt fokus är främst på Schengen efter förra veckans fransk-italienska utspel, men Schengen är bara en del av pappret imorgon. Jag tror inte att Schengen behöver ändras men tillämpningen och efterlevnaden behöver kontrolleras bättre. Detta föreslog jag redan för ett halvår sedan och det förslaget har knappt rört sig i ministerrådet. Schengen och den fria rörligheten är en oerhörd framgång för EU:s medborgare och måste absolut bevaras, men tilliten mellan medlemsstaterna måste förbättras och det kan den bara om kontrollen och tillämpningen fungerar väl.

Idag är det pressfrihetens dag. Som så många gånger tidigare går mina tankar också det här året till Dawit Isaak, som suttit fängslad i Eritrea i 3509 dagar, eller nästan tio år. Liksom jag är han göteborgare, och han har kvar sin familj i Göteborg, men hålls fången av eritreanska myndigheter för att han är journalist och gjorde sitt jobb. Jag kan inte ens föreställa mig hur han har det, men jag tänker ofta på honom. Jag är sedan många år aktiv i stödföreningen för att få Dawit Isaak frigiven och hemskickad till Sverige och hoppas att han – liksom många andra journalister som fängslats, kidnappats eller ”försvunnit” världen över – snarast ska släppas fria.