Igår hade jag ett mycket långt möte med inrikesministrarna i Luxemburg. Även om inga beslutspunkter stod på agendan var det mycket att diskutera. Den svåraste frågan handlade om Grekland. Nu, nästan ett år efter att Grekland antog sin handlingsplan på asylområdet, är det hög tid att utvärdera vad som gjorts. Kommissionen deltar aktivt i arbetet, tillsammans med medlemsländernas experter, asylstödsmyndigheten på Malta, Frontex, UNHCR mfl. Sammanlagt är det mycket resurser – ekonomiska, tekniska och humanitära som ställs till Greklands förfogande. Jag skickade ett utvärderingsteam till Grekland förra veckan och rapporten var föremål för diskussion på rådsmötet. Grekland spelar ju tyvärr huvudrollen i alla nyhetsmedier den senaste tiden. Sant är att Grekland har stora ekonomiska problem. Sant är också att landet består av tusentals öar och att det därför är ett land som är svårt att kontrollera och som drar till sig många migranter och asylsökande.

Men asylproblemen i Grekland sträcker sig långt tillbaka. Under mer än ett decennium har de underlåtit att bygga upp fungerande mottagarstrukturer, vilket har resulterat i att tiotusentals människor sedan tio år tillbaka försökt att söka asyl i Grekland. Situationen har förvärrats på senare år och dagligen kommer det cirka 400 människor till Grekland som situationen ser ut nu.

I utvärderingsrapporten konstaterar vi att det har skett framsteg i vissa avseenden när det gäller asylprocessen, fler personer har möjlighet att få sin sak prövad och beviljandegraden har ökat. Den humanitära situationen på förläggningarna i Evros, vid gränsen till Turkiet, är däremot fortfarande bedrövlig. Jag har själv varit där och det är inte värdigt den europeiska unionen att behandla människor på detta sätt. Inför den annalkande vintern riskerar situationen att bli värre. Människor måste få tillgång till kläder och medicin samt inte packas som boskap.

Möjligheten att använda pengarna i Grekland är ett annat stort problem, det tycks som om administrationen inte klarar av att använda de resurser som finns till förfogande. Dessutom är situationen vid gränsen fortfarande problematisk, gränskontroller fungerar inte alls.

Vi diskuterade hur vi kan fortsätta att stötta Grekland. Alla känner stor solidaritetet med landet och vill hjälpa till, men naturligtvis är det grekerna själva som har det yttersta ansvaret och som måste se till att det blir resultat.

Andra frågor på agendan under rådsmötet var bl.a visumfrågor, den europeiska planen mot narkotika, asylsystemet, östra partnerskapet, gränskontroll mm. Kanske inte det mest konstruktiva mötet jag varit på.