Vilken grekisk vecka det har varit! Hela cirkusen kring folkomröstning, inte folkomröstning, uppläxningen på G20-mötet och nu Papandreous avgång och bildandet av en samlingsregering överträffar vida alla de klassiska grekiska dramerna. En sådan samlingsregering hade behövts redan för ett år sedan. Det kommer att krävas mod och ledarskap, förutom blod svett och tårar, för att genomföra de grekiska reformerna. Där behöver politikerna stå enade.
Bakom det grekiska dramat lurar ett potentiellt än värre i Italien. Situationen i Italien är mycket bekymmersam och premiärministern tycks inte riktigt inse allvaret. Den italienska ekonomin är betydligt viktigare och större än den grekiska. Tidningen Financial Times hade sin huvudledare i helgen riktad till Silvio Berlusconi med rubriken – För Guds skull – avgå! Det är nog många som håller med.
Efter en vecka med fantastiskt höstväder och lite ledighet är det åter måndag, full rulle – och regn. Jag har idag bl a träffat den georgiske inrikesministern för att diskutera visumfrågor samt ett antal journalister.
2 kommentarer
Comments feed for this article
07 november 2011 den 15:20
Johan Tjäder
Värst av allt är avsaknaden av initiativ från EU-kommissionen. Merkel och Sarkozy får härja fritt.
Kommissionen borde ta initiativ för att upprätta en kreditvärdering av samtliga 27 medlemsländer. En sådan kreditvärdering ska ligga till grund för det kapitaltäckningskrav som ska ställas mot de banker i EU som köper statsobligationer.
Lånar man ut till dåligt skötta ekonomier som t.ex. Grekland, så ska man ha 100 % kapitaltäckning. Dvs man ska ha lika mycket i reserv som man faktiskt lånar ut. På det viset behöver inte några statliga garantier aktiveras om något medlemsland missköter sig.
07 november 2011 den 23:01
Ola Nilsson
Papademos har tydligen synnerligen goda meriter och bred erfarenhet. Å andra sidan var han chef för grekiska centralbanken när landet fuskade sig in i eurozonen. Intervjun med NDs ledare Samara i dagens nyhetsprogram väcker inga förhoppningar. Hans parti går med i en koalitionsregering under förutsättning att inget förändras