I helgen kom så beskedet som många väntat på. Berlusconi avgår som premiärminister och igår utsåg president Giorgio Napolitano Mario Monti till tillfällig premiärminister. Monti är f d kommissionär och en mycket respekterad ekonom med stor integritet. Det är ingen lätt uppgift han har, det har inte skett så mycket reformer under Berlusconis tid. Både Monti och Papademos har tydliga mandat och höga förväntningar att på kort tid sätta sina länder på rätt kurs igen. Det är naturligtvis djupt olustigt att demokratiska länder styrs av teknokrater och inte folkvalda, samtidigt är läget mycket bekymmersamt. Val planeras ju också så småningom.

Idag i Bryssel är det många interna möten. Dessutom träffar jag Moldaviens utrikesminister Iurie Leanca och senare Karel Schwarzenberg, Tjeckiens utrikesminister. Med båda herrarna ska jag diskutera visumfrågor – läget i förhandlingarna om Moldaviens handlingsplan för visumliberalisering samt det visumkrav som Kanada har infört mot Tjeckien sedan snart två år tillbaka. Asylsökande från Tjeckien, Ungern och Slovakien är den största gruppen av asylsökande i Kanada och de är alla romer. Detta är inte värdigt i Europa och vi måste finna en lösning på frågan. Samtidigt slår visumtvånget hårt mot studenter, affärsmän, turister och andra.