Sent igår kom jag hem från en resa till Belgrad. Den formella anledningen att åka dit var att delta på en regional konferens om korruption och organiserad brottslighet som inrikes- och justitieministrarna i Serbien organiserar varje år. Det är ett forum där ministrar från hela Balkan, men också regionen i stort, diskuterar och utbyter erfarenheter. Väl på plats hade jag flera intressanta möten, bl a med inrikesministern, Ivica Dacic. Vi talade om brottslighet, om asyl- och migration, om samarbete med Europol och om visumfrågor. Med justitieministern Snezana Malovic talade jag mest om korruption och vikten av att hela samhället engagerar sig i kampen mot korruption, inte bara justitieministern. Serbien håller just nu på att arbeta fram en mycket ambitiös plan för arbetet mot korruption så vi utbytte tankar om vad som bör ingå.

Stämningen i Serbien är mycket nervös just nu, dels på grund av oroligheterna mellan serberna och KFOR vid gränsen till Kosovo, men framför allt på grund av att Europeiska rådet på sitt toppmöte den 9 december ska uttala sig om Serbien. Det är min fulla övertygelse att Serbien hör hemma i den europeiska unionen, men naturligtvis återstår det många reformer att göra. Kommissionen har rekommenderat att Serbien får kandidatstatus men detta är något som medlemsländerna enhälligt ska besluta om och den enigheten finns ännu inte. Det är viktigt att Serbien fortsätter att engagera sig i dialogen med Kosovo och försöker hitta konstruktiva lösningar för att förenkla vardagen. Ny förhandlingsrunda är idag.

Jag gjorde också två mycket intressanta studiebesök, en på röda korset som sedan flera år tillbaka driver ett projekt med unga volontärer som är ute och informerar om trafficking. Det är ett mycket ambitiöst projekt och sedan 2005 har de unga volontärerna träffat nästan 100 000 barn och ungdomar. De visade också en film, Sisters, som berättar om två unga systrar som luras till Västeuropa och tvingas jobba som sexslavar. Filmens producent, Bojana Maljevic, har fått många priser och han var där och talade om filmen. Vi såg ett avsnitt som var oerhört starkt och visar den brutala verklighet som allt för många unga kvinnor tyvärr lever i idag.

Vi besökte även ett flyktingläger för romer där 250 romer från Kosovo bor sedan 15 år tillbaka under extremt enkla villkor. Ingen el, inget vatten och mycket enkla hus. Nu ska lägret stängas för det ska byggas hus där och romerna har ingenstans att ta vägen. Det är tyvärr många romer som lever så, inte bara i Serbien utan i många länder i regionen. Bara i Belgrad finns över 130 läger med romer. Tillfälliga läger på parkeringsplatser eller soptippar som sedan blir permanenta. År efter år. Unga, gamla och små barn. EU stöder Serbien för att genomföra olika projekt och bygga bostäder men det går mycket långsamt. Bilderna av de små lättklädda barnen som lekte bland soporna och oron för vad som ska hända dem är inte lätta att släppa.

Vistelsen i Belgrad avslutades med ett samtal med president Tadic. Vi talade naturligtvis om Kosovo.

Serbiens president Boris Tadic