Förväntningarna på klimatmötet i Durban var nära nog noll. Därför är det förstås glädjande att det faktiskt blev ett avtal som förlänger Kyoto och där alla länder förbinder sig för att jobba fram ett nytt klimatavtal. Bra också att alla länder skrev på och att man inrättar en klimatfond för fattiga länder. Visst hade man önskat ett mer ambitiöst bindande avtal men detta är i alla fall ett litet och viktigt steg på vägen.
 
Fredagens överenskommelse i Bryssel är dock inte så munter. Mycket av det ekonomiska paketet som statsministrarna kom överens om är klokt och riktigt. Det innebär att man tar steg mot en mer samordnad ekonomisk union med mer ordning och reda, budgetdisciplin och övervakning.  Men detta hade man kunnat enas om alla länder tillsammans och slå fast i mindre fördragsändringar. Det stoppades dock av David Cameron som i gengäld krävde orimliga fördragsgaranterade undantag för finanssektorn i London.

Överenskommelsen blev då istället ett mellanstatligt fördrag, där detaljerna skall utvecklas fram till mars. Det är olyckligt. Inte innehållet i sig så mycket utan att mellanstatliga överenskommelser underminerar det gemensamma och riskerar att cementera att Tyskland och Frankrike sätter dagordningen. Målet är visserligen att samarbetet mot en mer fiskal union så småningom skall bli en del av fördraget. Flera länder analyserar nu det exakta innehållet i överenskommelsen men det tycks som om de flesta, inte bara de 17 euroländerna, vill gå med. I så fall bör självklart även Sverige göra det. Att ensamma med Storbritannien stå utanför ligger inte i vårt intresse. Ser att även vice premiärminister Nick Clegg kritiserar Cameron för att ha gått för långt.
 
Helgen avslutades med vackert luciakonsert med den svenska kören inklusive barnkören där båda mina barn sjöng.