På väg hem från Kosovo efter två intressanta dagar. Media uppmärksammar stort att vi nu lanserar visumdialogen. Under våren kommer vi att inleda de formella förhandlingarna men redan nu jobbar ju regeringen med många av de reformer som krävs. Kosovo är ju en ung stat och en hel del av den nödvändiga demokratiska infrastrukturen och rättsreformer återstår ännu att få på plats.

Igår hade jag en väldigt intressant arbetsmiddag med representanter från olika delar av det civila samhället i Kosovo. Det var en livlig diskussion och de var långt ifrån eniga. Deras bild av utvecklingen och utmaningarna i landet är förstås annorlunda än den bild som regeringen ger, men själva syftet med besöket är ju just att lyssna in olika åsikter för att få en bild av den komplexa situation som finns på Balkan.

Idag på förmiddagen besökte jag en skola som jobbar med att integrera de etniska minoriteterna (utöver serber och bosnier finns det romer, ashkali och balkanska egyptier) och se till att barnen går i skolan. Jag hade möjlighet att prata med barnen i fjärde klass en längre tid. Det var en blandad klass med albansktalande barn såväl som från minoritetsgrupper, flera av dem återsända från olika europeiska länder. Väldigt intressant.

Besökte också en NGO som jobbar med microprojekt för romska kvinnor så att de kan få en liten inkomst istället för att vara hänvisade till att tigga. De kvinnor jag träffade tillverkade tvål som de sålde i liten skala. De var mycket stolta över att de hade lyckats få några större beställningar från ett par hotell i Pristina. Nu slapp de tigga, de lärde sig läsa på kvällarna och deras barn gick i skolan. Stoltheten de utstrålade gick inte att ta miste på och jag fick med mig en liten påse med väldoftande tvål som minne.

Denna typ av projekt är förstås imponerande och gör verkligen nytta men behoven är enorma. Arbetslösheten i Kosovo är över 40 % och bland minoriteterna nästan 90 %.