Det finns runt om i världen mer än tio miljoner människor som har flytt sitt hemland på grund av krig, förföljelse, naturkatastrofer och svält, och som är i behov av hjälp och skydd. Många är födda och har levt hela sina liv i flyktingläger. Av dessa tio miljoner människor räknar FN:s flyktingorgan UNHCR med att ungefär en procent aldrig kommer att kunna återvända till sitt hemland på grund av förföljelse. De är de mest utsatta av de utsatta. UNHCR har därför ett s.k. vidarebosättningsprogram där länder kan anmäla sig för att hjälpa dessa människor att hitta ett nytt hem och ett värdigt liv.

Idag har EU tagit ett historiskt viktigt steg för en ökad solidaritet inom flyktingpolitiken – vi har äntligen enats, efter flera år av förhandlingar, om att slå samman de kvoter som länderna i vidarebosättningsprogrammet har, i ett gemensamt program. Initiativet till programmet togs under svenska ordförandeskapet och jag har varit mycket pådrivande i förhandlingarna för att få detta på plats. Ett europeiskt vidarebosättningsprogram innebär att vi kan samordna våra resurser och använda de mer effektivt för att t.ex. kunna tömma ett helt flyktingläger och erbjuda en fristad för de mest utsatta.

Det är tyvärr bara några få länder som idag deltar i UNHCR: s vidarebosättningsprogram. USA är det land som tar emot allra flest, 80 000 kvotflyktingar per år. Sverige och de andra nordiska länderna tar också ett stort ansvar men när man slår samman alla platser som EU:s medlemsländer bistår med får vi endast ihop ynka 4500 platser. Vi har dock fått positiva signaler om att fler EU-länder är intresserade och vi kommer från kommissionens sida fortsatt att stödja och bistå de länder som vill vara med. Jag hoppas att vi med ett gemensamt europeiskt program ska kunna hjälpa ännu fler och därmed också stå upp för ett av de grundläggande värdena för vår union – solidaritet. Mer information om vidarebosättning kan du hitta på UNHCR:s hemsida.