På söndag är det ett år sedan Breiviks oerhört grymma terrorattentat på Utøya och regeringskvarteren i Oslo. Det fruktansvärda dådet analyseras nu för att vi ska kunna dra lärdom – dels om radikalisering, dels om samhällets krisberedskap – för att vara rustade för eventuella framtida terrorattacker.
Idag har jag haft möte med RAN-nätverket. RAN (Radicalisation Awareness Network) är ett nätverk som jag lanserade i september förra året. Det tillkom eftersom att kampen mot terrorismen allt för mycket fokuserat på repressiva åtgärder och alldeles för lite på preventivt arbete. Samstämmiga analyser visar att ett av de stora hoten inom terrorismen idag är så kallade ensamvargar, personer som radikaliseras på egen hand – även om det i vissa fall finns kopplingar till terrornätverk – och som begår terrordåd. Vi såg det i Toulouse i maj, Breivik är ett annat exempel, liksom Stockholmsbombaren.
Det finns idag på lokal nivå viss erfarenhet av att upptäcka individer på väg in i ett våldsamt beteende och kunskap om hur man hjälper dem tillbaka in i samhället igen. Det kan handla om höger- eller vänsterextremism, men också olika typer av religiös extremism. Behovet av att mötas och diskutera dessa frågor med andra var något jag fick klart för mig efter ett antal resor i medlemsländerna. Därför lanserade vi RAN som nu består av ett alleuropeiskt nätverk av forskare, psykologer, frivilligorganisationer, offer för terrorismen, religiösa ledare, representanter för det civila samhället, poliser, fängelsepersonal etc. Tanken är att de ska dela med sig av sina respektive erfarenheter och hjälpa oss på kommissionen med att vara bollplank om vilka åtgärder som kan behövas. Från svensk sida är t.ex. Rober Örell från Exit med, ett projekt som leds av Fryshuset och som jobbar med att få högerextremister att lämna rörelsen. Även professor Magnus Ranstorp, välkänd terroristforskare, deltar.
Totalt finns det nu åtta arbetsgrupper och de har just varit i Bryssel i två dagar för att diskutera och utbyta idéer. Kommissionen bistår med pengar, sekretariat samt möjligheten att mötas. Det är varken lagstiftning eller klassiskt polissamarbete som diskuteras utan nya metoder att möta våldsamma ideologier på den lokala nivån som står på agendan. Jag deltog i en arbetslunch med företrädare för grupperna och hade möjlighet att ställa frågor och bli uppdaterad på arbetet. Alla deltagare var väldigt positiva och förhoppningen är att de ur grupperna ska komma metoder och rekommendationer som medlemsländerna kan använda nationellt och lokalt för att motarbeta våldsam extremism. En stor ministerkonferens i frågan planeras i januari. Det gläder mig att se att nätverket fungerar väldigt bra och deras slutsatser kommer att vara en viktig nyckel i förebyggande arbetet.
Lämna en kommentar
Comments feed for this article