You are currently browsing the monthly archive for september 2012.
Från fredagens presskonferens. Foto: EU-kommissionen
Tusentals barn tar sig varje år till EU för att söka ett nytt liv. Många av dem utstår fruktansvärda prövningar för att komma hit, på flykt undan krig och konflikter. För två år sedan presenterade jag en handlingsplan för mottagandet av ensamkommande barn. Den antogs av medlemsländerna och idag presenterar jag en halvtidsrapport. Den visar att mycket återstår att göra i EU innan vi kan vara stolta över hur vi behandlar barnen vid ankomsten.
Det finns fortfarande problem i mottagningscenter runtom i unionen, med unga som låses in och förvaras tillsammans med vuxna. Europas länder behöver också bli mycket bättre på att utbyta erfarenheter och barnvändliga metoder, till exempel när det gäller åldersbestämning.
I en del länder finns en syn på strömmen av ensamkommande barn (förra året dryga 12 000 personer som sökte asyl, den verkliga siffran är nog mycket större) som att detta skulle handla om en tillfällig trend. Det är det inte, utan en realitet över lång tid som vi inte kan vända bort blicken ifrån.
Ett av mina starkaste minnen som kommissionär är den afghanske pojke som jag mötte i ett mottagningscenter kring floden Evros vid gränsen till Turkiet häromåret. Han trängdes med ett 70-tal andra flyktingar i en trång och smutsig sal. Pojken bad mig om en euro för att kunna ringa sin mamma. Sådana ögonblick dröjer sig kvar.
Hela rapporten, bakgrundsmaterial och annat finns att läsa här. Idag publicerar också Dagens Nyheter min debattartikel i ämnet.
Tal om anti-traffickingstrategin, juni 2012
Regnigt i Bryssel, hösten har definitivt kommit nu. Dagen började med ett för mig oerhört angeläget ämne – trafficking. Jag inledningstalade på ett seminarium om människohandel som hålls här i Bryssel under två dagar och samlar journalister från hela Europa.
Ett av mina första förslag som kommissionär var just att få till en enhetlig lagstiftning om trafficking som definierar brottet på samma sätt i hela Europa, där straffsatserna harmoniseras och där varje medlemsland blir skyldigt att bistå offren med juridisk, medicinsk och psykologiskt stöd. Den lagstiftningen antogs på rekordtid av rådet och europaparlamentet och ska vara införd i alla medlemsländer senast i april 2013. Det är roligt att Sverige var det första land att införliva direktivet i svensk lagstiftning. Som komplement till lagstiftningen presenterade jag i våras en femårsstrategi om vad som ytterligare behöver göras för att förebygga trafficking, för att få fler ligor fällda i domstol, skydda offren samt bättre samarbeta mellan medlemsländerna. Alla goda krafter måste till för att bekämpa denna moderna slavhandel.
I övrigt är det en dag med många ministrar. EU-ministrarna är i stan för GAC-möte och jag passar på att träffa Birgitta Ohlsson, David Liddington från UK och Inigo Mendez de Vigo från Spanien. Det blir lite allmänt prat och skvaller om aktuella EU-frågor.
I morse hade jag också ett möte med Ukrainas vice premiärminister Khoroshkovski. Han är i Bryssel för att träffa mig och några andra kommissionskollegor. Vi möts för att tala om visumfrågor. Målet är att vi ska avskaffa visumkravet för ukrainska medborgare men för att det skall vara möjligt måste ett stort antal reformer genomföras i Ukraina vad beträffar kampen mot korruptionen, antidiskriminering, migrationsfrågor, passäkerhet etc. Det har skett framsteg i dessa frågor men det återstår en hel del för Ukraina att göra.
I flyktingläger i Tunisien. Foto: European Commission
Att få igenom en gemensam europeisk flyktinglagstiftning är för mig ett av de viktigaste målen, om inte till och med det enskilt viktigaste, för mig som kommissionär. Medlemsländerna har talat om detta i många år och skillnaden i hur människor på flykt tas emot inom EU är oacceptabelt stor. Ett fåtal länder tar idag ett stort ansvar medan andra borde kunna göra mer. Det europeiska samarbetet grundar sig på värderingar om mänsklig värdighet, frihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Detta är alla överens om men det får inte stanna vid tomma ord i ett fördrag. Mitt EU är villigt att hjälpa människor som behöver skydd och vi ska göra det under värdiga förhållanden. Därför måste medlemsstater, dess regeringar och ledande politiker ta ansvar. Fler kan göra mer.
Idag var det dags för Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter (LIBE) att rösta om två nyckelelement i arbetet mot den gemensamma flyktingpolitiken, nämligen en reviderad Dublinförordning samt mottagandevillkoren för flyktingar. Äntligen! De är två viktiga ingredienser, där hela asylsystemet är slutprodukten.
Standarden för hur skyddsbehövande tas emot varierar kraftigt mellan EU-länder idag. Det finns länder som sköter sina åtaganden. Det finns länder där mottagningen behöver förbättras. Men det finns också där flyktingmottagningen står långt ifrån EU:s värderingar – och där vi ser ett ovärdigt bemötande av människor i behov av skydd. Därför är gemensamma regler och standarder för mottagandevillkor så enormt viktigt. Det ska inte spela någon roll vilket land man flyr till, en asylsökande ska veta att hans eller hennes ansökan behandlas korrekt och rättssäkert överallt. Om alla medlemsländer har en fungerande mottagning kan vi också hjälpa fler personer som behöver asyl. I och med dagens beslut kommer nivåerna på skydd och mottagning att öka väsentligt och reglerna blir klarare.
Förhandlingarna om de två direktiven har varit oerhört tuffa mellan och inom rådet och parlamentet sedan kommissionen lade sina förslag. Vi har naturligtvis varit med i förhandlingarna hela tiden och försökt hitta öppningar och kompromisser. Den ekonomiska krisen och stämningarna i Europa har inte direkt underlättat förhandlingarna. De ansvariga i parlamentet för asylpaketet har blivit viktiga partners för oss i kommissionen och rapportörerna för dagens direktiv, Cecilia Wikström och Antonio Masip Hidalgo har gjort ett jätteviktigt arbete med att få parlamentet ombord. Förhoppningsvis bekräftar nu också rådet överenskommelsen genom beslut i oktober.
Konkret innebär bland annat ett förbättrat skydd för asylsökare, t.ex. rätt till information, personlig intervju och särskilda garantier för minderåriga, en tidig varning- och förberedelsemekanism för att hjälpa medlemsstater dit många söker sig samtidigt, och större juridisk klarhet om Dublin-processen mellan medlemsstater. Dessutom finns regler för förvar av flyktingar under vänteperioden, förbättrat skydd till särskilt utsatta personer, som t.ex. ensamkommande flyktingbarn och miniminivåer för stöd till asylsökande.
I såväl svensk som europeisk media har det rapporterats om olika beslut som är på gång i kommissionen just nu. Det är positivt eftersom det leder till politisk debatt innan besluten är fattade i kommissionen, rådet och parlamentet.
Idag var det dags för oss i kommissionen att fatta beslut om en europeisk övervakning av banker. Det är en del i den bankunion, som det har pratats om en hel del under sommaren.
Den inre marknaden är på många sätt grundstenen i det europeiska samarbetet och därför hänger alla medlemsstaternas ekonomier ihop, inte bara euroländernas. Ett lands ekonomiska problem ”smittar” av sig på övriga – så var det även innan euron. Vi är beroende av varandra och därför kan vi bara komma ur den nuvarande krisen tillsammans.
Bankerna agerar i den europeiska ekonomin, även om fokus är på den nationella hemmamarknaden. Därför är det viktigt att den europeiska centralbanken (ECB) får information om bankernas stabilitet, för att kunna agera i tid. En enhetlig bankkontroll är viktigt eftersom det garanterar att eurozonens banker granskas på samma sätt, vilket ökar förtroendet. Här krävs ett nära samarbete mellan ECB och de nationella finansinspektionerna.
Beslutet om övervakningsmekanismen innebär i korthet att kommissionen föreslår att ECB får i uppgift att granska bankerna och deras finansiell stabilitet. Det är begränsat till eurozonen men det är möjligt – och önskvärt- för icke-euroländer att delta. Beslutet idag innefattar också en mer långsiktig plan på en framtida bankunion, och steg på vägen dit.
Detta är inte på något sätt, kommissionens enda lösning på den ekonomiska krisen. Men det är ett viktigt beslut, eftersom bankers sårbarhet har uppenbar negativ påverkan på ländernas skulder. Det är ett beslut som ska bryta den negativa spiral som enskilda medlemsstater genomgår . När medlemsstaters budgetar går till att rädda banker, blir det mindre pengar över till välfärd och långsiktiga investeringar. Ekonomiska reformer är inte mål i sig själva. De är medel för att få balans, stabilitet, tillväxt och tilltro till europeisk ekonomi. Det är en förutsättning för att medlemsstaterna åter ska få råd till att satsa på välfärden.
Det finns ungefär 6000 banker i eurozonen. Beslutet innebär att alla banker kommer ingå i systemet, även de små, eftersom deras brister också har visat sig kunna hota den finansiella stabiliteten. Banker kontrolleras redan idag på nationell nivå, så ECB kommer att få information via de nationella myndigheterna och koncentrera sitt arbete på de banker som ligger i riskzonen. Inga nya institutioner kommer att skapas. Bankerna själva kommer att bidra till betalningen för den europeiska kontrollmekanismen.
Förslaget idag är en viktig del i bättre ordning och reda i Europas banker . För att genomföras krävs enhällighet mellan alla 27 medlemsländer. Jag hoppas att ett beslut kan fattas redan under hösten så att det kan träda kraft vid årsskiftet.
Du kan läsa mer i detalj om beslutet: kommissionens pressmeddelande, och andra åtgärder här MEMO/10/434 MEMO/11/527 MEMO/12/129 IP/12/253
Journalisten Dawit Isaak har varit fängslad i Eritrea utan rättegång i 4 000 dagar. Det är obegripligt länge. Brottet: han drev och jobbade på landets första oberoende tidning. Det är ett sorgligt öde för honom och hans familj, en skam för Eritrea och bedrövligt för tryck- och yttrandefriheten. Internationella påtryckningar görs, men så långt utan synligt resultat. Eritrea är inget lätt land att ha att göra med.
Fyra tusen långa dagar och nätter är förstås outhärdligt och för oss som engagerat oss i Dawits öde i många år, är bristen på nyheter och resultat oerhört frustrerande. Jag vet att ett intensivt arbete görs och vi kan bara hoppas att det ska ge resultat och att Dawit snarast kan bli fri och återförenas med sin familj.
EU – liksom FN, den Afrikanska Unionen och den svenska regeringen – måste fortsätta kämpa tills han är fri och aldrig ge upp hoppet.
Idag har jag träffat Ivica Dacic, Serbiens nye premiärminister sedan i juli. Han är också, liksom han var i den tidigare regeringen, inrikesminister och i den rollen har jag träffat honom flera gånger tidigare. Ivica är i Bryssel för att träffa mig, men också mina kollegor Stefan Füle och Cathy Ashton, liksom ledamöter i Europaparlamentet. För den nya serbiska regeringen är det viktigt att bekräfta att deras mål om EU-medlemskap och utlovade reformer ligger kvar.
Serbien fick status som kandidatland på toppmötet i mars tidigare i år och nu är landet förstås angeläget att få börja förhandla och få ett datum för det. För det krävs dock ”normalisering av förhållandet till Kosovo”.
Många reformer måste göras innan Serbien kan vara aktuell för medlemskap och vi samtalade idag om några av dem, t.ex reformer i rättssystemet, kampen mot korruptionen och trafficking. Vi pratade också om det stora antal vapen som finns i Serbien och i regionen, och hur vi kan få bättre kontroll över dem. Det kommer att hållas en regional konferens i Albanien i november och då kommer vapenfrågan att vara en mycket viktigt tema. Ett annat problem i Serbien är de många serbiska medborgare, oftast romer, som söker asyl i norra EU, bland annat Sverige, Tyskland, Belgien och Schweiz. Vi talade också om det och hur romernas villkor kan förbättras i Serbien.
Asylsystemet slutligen kräver en hel del arbete, det är i ett bedrövligt skick i Serbien och måste förbättras så att asylsökande, särskilt minderåriga, kan få en anständig behandling. Detta är något som också UNHCR påpekar i en nyutkommen rapport.
Jag tror att Serbien och dess regering verkligen menar allvar med sina reformer och sin ambition att anpassa sitt regelverk efter europeiska normer för att så småningom bli medlemmar. Jag ser fram emot den dagen Serbien är redo att gå med i EU, men mycket arbete återstår och det gäller att implementera reformerna också och visa att de fungerar i praktiken, inte bara rösta igenom dem i parlamentet.
Senaste kommentarer