Dimman låg tät i Luxemburg när rådsmötet för rättsliga och inrikesfrågor skulle börja igår. Flera ministrar kunde inte landa eftersom flygplatsen var stängd på morgonen. Det var många ämnen som stod på dagordningen, stora viktiga frågor som förtjänar mer utrymme och som det finns anledning att återkomma till.
Situationen i Syrien – antalet flyktingar från Syrien ökar i snabb takt. Den stora majoriteten stannar i grannländerna – Jordanien, Turkiet, Irak och Libanon. UNHCR uppskattar att det vid årets slut kan finnas upp till 710 000 flyktingar i behov av hjälp. Hittills har väldigt få av dem kommit till Europa, ungefär 16 000. Mycket görs redan för att stödja mottagarländerna, men vi kan göra mer. Hittills har EU:s humanitära stöd uppgått till 230 miljoner euro. Vi i kommissionen håller på att ta fram en plan med kortsiktiga och långsiktiga åtgärder för hur EU och medlemsstaterna kan fortsätta stödja det humanitära arbetet i regionen, men också hur vi i Europa kan ta emot fler syrier i behov av skydd Vi arbetar också med att få ett regionalt skyddsprogram på plats tillsammans med UNHCR.
Asylpaketet – vi hade en avstämning hur det går i förhandlingarna mellan rådet, parlamentet och kommissionen om de förslag till lagstiftning som tillsammans kommer att utgöra EU:s nya gemensamma asyl- och flyktingsystem. Det görs framsteg och mottagandedirektivet och Dublinförordningen är vi snart i mål med, men förhandlingen om asylprocedurdirektivet och Eurodac fortsätter. Ambitionen är att förhandlingarna ska vara färdiga innan slutet av 2012 och jag tror att det är möjligt att nå en politisk överenskommelse tills dess. EU behöver ett humant gemensamt asylsystem för idag är skillnaderna alltför stora mellan länderna. Tanken är att det nya systemet ska garantera rättssäkerhet och human behandling av den enskilde och en likvärdig effektiv handläggning. Då kan också alla 27 medlemsländer ta ett ansvar.
Schengensutvidgning till Bulgarien och Rumänien – för att vi ska ha fri rörlighet för personer har vi Schengen avtalet, som innebär att personkontrollerna vid gränserna tas bort, och kompenseras av överenskommelser om åtgärder på andra områden, som måste till för att tilliten mellan länderna ska finnas och för att t.ex. kunna bekämpa brottslighet utan gränskontroller. Innan ett land släpps in i Schengen måste man uppfylla vissa krav vad gäller t.ex. kontrollen av den yttre gränsen, polissamarbete och viseringsutfärdande. Bulgarien och Rumänien håller på att genomföra förändringar i lagstiftning. Ett beslut om Schengeninträde tas enhälligt av rådet och än finns inte den enhälligheten bland medlemsländerna.
En annan mycket komplicerad fråga handlar om visumfrihet för medborgare i länder på Västra Balkan. Att successivt lyfta visumtvånget för våra grannländer och partners är en viktig målsättning för mig. Ökad rörlighet skapar kontakter människor emellan, något som är oerhört positivt. Alla länder på Balkan, utom Kosovo, har visumfrihet med EU. Detta fungerar alldeles utmärkt i de flesta fall, men har också lett till en omfattande våg av asylsökande till bland annat Frankrike, Tyskland och Sverige från framför allt Serbien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Detta är ett stort problem eftersom färre än 1 % av de som söker får asyl. Antalet asylsökande har ökat med 73 % jämfört med förra året. Flera länder uttryckte stor oro för utvecklingen som riskerar hela visumprocessen. Det är viktigt att länderna på Balkan gör mer för att vända trenden. Ytterst handlar det om att förbättra villkoren för romer. Den 5/11 är det ett stort ministermöte i Albanien med samtliga länder från Balkan närvarande. Då ska frågan diskuteras vidare.
Idag fortsätter rådsmötet med bland annat diskussioner om konfiskering av kriminellas tillgångar och den senaste rapporten från EU:s narkotika byrå.
2 kommentarer
Comments feed for this article
28 oktober 2012 den 0:06
Medmänsklighetens gräns « Snaphanen
[…] framstående humanisten och Europakommissionären Cecilia Malmström (fp) ger på sin blogg en fantastisk uppvisning i konsten att dansa på slak […]
31 oktober 2012 den 13:25
mergime
Då Catherine Ashton tillsammans med Hillary Clinton nu gör en resa runt Balkan för att prata om relationen mellan Kosovo och Serbien då det för närvarande är i Kosovo, anser jag att denna frågan som jag ska ställa, har en bra tidspunkt till att ställa.
Flera gånger så har ni deklarerat att Serbien endast kan bli ett medlemsland om de bland annat uppfyller kraven om en normal relation med Kosovo. Dialoger mellan parterna Kosovo-Serbien har ju tagit plats och överenskommelser har på papper skrivits på angående bland annat erkännande av varandras universitets diplom, men Serbien har bevisligen inte införlivat dessa överenskommelser utan ignorerar dem. Med er EU så talar de om EU-integration och lovar normala relationer med Kosovo, medan på hemmaplan så använder de näst in till identisk retorik gentemot Kosovo som på nittiotalet. Dessutom har den nya ultranationalistiska presidenten deklarerat att Kosovo är viktigare för Serbien än EU.
– Mina frågor lyder då: Måste Serbien erkänna Kosovo som en stat för att komma med i EU, och varför belönar ni Serbien med kandidatland när de inte fullföljer de avtalna kraven som ni har på dem, som sagt normala relationer med Kosovo och varför sätter ni inte mer press på dem?
Hoppas du har din tid till att svara på denna aktuella frågan.