9500 personer föll offer för slavhandlarna 2010. Foto: PoBK/Flickr (CC)

9500 personer föll offer för slavhandlarna 2010. Foto: PoBK/Flickr (CC)

EU:s arbete mot människohandel, trafficking, är en av mina politiska prioriteringar under min mandatperiod som inrikeskommissionär. Faktum är att det första förslaget jag presenterade som nybliven kommissionär var ett direktiv mot trafficking som ska jämna ut skillnaden mellan hur man ser på brottet i EU:s medlemsländer och hur det straffas. Det var mycket stora skillnader i hur brottet definieras och straffsatserna mellan medlemsländerna. Om vi inte pratar om samma sak är det svårt att samarbeta och om vi straffar brottet olika söker sig ligorna till länder där det är ”billigast”, alltså straffet kortast.

Människohandel är vår tids slaveri, och det drabbar oftast redan utsatta kvinnor och män, flickor och pojkar. Därför är jag väldigt besviken över att bara sex medlemsstater (Sverige, Tjeckien, Lettland, Finland, Ungern och Polen) hittills har genomfört direktivet, trots att alla har haft två år på sig. Jag hade väntat mig ett helt annat resultat eftersom direktivet gick igenom på rekordfart. Bara 10 månader tog det från att kommissionen la sitt förslag till att beslut fattats i rådet och parlamentet. Det visade på en tydlig politisk vilja att hjälpa offren och bekämpa denna grova brottslighet. Därför är det förvånande att den nationella lagstiftningen nu dröjer. Under tiden säljs kvinnor, män och barn som varor, och utnyttjas i prostitution och hårt kroppsarbete.

Ny statistik visar att antalet personer som säljs ökar, samtidigt som antalet personer som åtalas för brottet minskar. Mellan 2008 och 2010 har människohandeln ökat med 18 %. Inte mindre än 9500 personer upptäcktes år 2010 och mörkertalet är med säkerhet stort. Den gemensamma lagstiftningen är tänkt att öka förutsättningarna för att komma åt människohandlarna och ger dessutom offren ett bättre skydd än vad som är fallet idag. Att inte genomföra lagstiftningen är ett stort svek mot offren.