You are currently browsing the monthly archive for november 2013.

End FGM

End FGM

I samband med den internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor presenterade Europeiska kommissionen i går ett strategidokument med nya kraftfulla åtgärder för att bekämpa kvinnlig könsstympning inom och utanför Europeiska unionen. Det är en sedvänja som internationellt betraktas som en kränkning av kvinnors mänskliga rättigheter och som en form av barnmisshandel. Bara inom EU tros den ha skördat 500 000 offer och fler än 125 miljoner i hela världen. För att bekämpa kvinnlig könsstympning kommer kommissionen framöver att utnyttja alla tillgängliga EU-medel för att förhindra stympning, förbättra stödet till offren, stödja både vårdpersonal och nationella insatser mot kvinnlig könsstympning samt stärka det skydd som EU:s asylregler erbjuder utsatta kvinnor. Kommissionen och europeiska utrikestjänsten har också förbundit sig att genom bilateral och multilateral dialog verka för att avskaffa kvinnlig könsstympning i hela världen. Dessutom kommer kommissionen att främja mer forskning om antalet kvinnor och flickor i riskzonen. Handlingsplanen är en uppföljning av det offentliga samråd om kvinnlig könsstympning som inleddes av kommissionen i mars (IP/13/189).

Låt oss tala klarspråk – kvinnlig könsstympning är ett allvarligt brott mot de mänskliga rättigheterna. Det finns inga kulturella eller medicinska ursäkter som kan rättfärdiga dessa övergrepp. Med det gemensamma europeiska asylsystemet på plats, och genom bättre samarbete över gränserna, kommer vi kunna ge skydd åt fler kvinnor som har utsatts för detta fasansfulla brott. 

Meddelandet från kommissionen innehåller bland annat följande åtgärder mot kvinnlig könsstympning:

Bättre förståelse av fenomenet: utveckla indikatorer (i samarbete med Europeiska jämställdhetsinstitutet och på nationell nivå) för bättre kartläggning av antalet kvinnor och flickor som drabbas av könsstympning eller befinner sig i riskzonen.

Förebyggande av kvinnlig könsstympning och stöd till offren: utnyttja EU-medel (t.ex. EU:s Daphneprogram, programmen Livslångt lärande och Aktiv ungdom samt den kommande Asyl- och migrationsfonden) för att främja insatser mot kvinnlig könsstympning, öka medvetenheten om problemet, ge kvinnor och flickor med invandrarbakgrund egenmakt samt fortbilda vårdpersonal och dem som arbetar med offren. Under 2013 förmedlade kommissionen2,3 miljoner euro till projekt med särskild inriktning på kampen mot kvinnlig könsstympning (se exemplen i bilaga 1).

Effektivare lagföring i medlemsstaterna: stödja tillämpningen av befintliga nationella lagar mot kvinnlig könsstympning genom analys av lagstiftningen och de mål som hittills behandlats i domstol, sprida fortbildningsmaterial till personal inom rättsväsendet samt genomdriva den rätt till stöd av specialister som EU-lagstiftningen tillmäter offren.

Skydd av utsatta kvinnor inom EU: säkerställa ett korrekt genomförande av EU:s asylregler (särskilt det reviderade direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer och direktivet om asylförfaranden) för att garantera utsatta kvinnor skydd, öka medvetenheten bland personal som arbetar med asylfrågor samt uppmuntra medlemsstaterna att ge utsatta kvinnor och barn bostad på annan ort genom erbjudande av stöd från Europeiska flyktingfonden och den kommande asyl- och migrationsfonden.

Insatser mot kvinnlig könsstympning globalt: ta upp kvinnlig könsstympning i bilaterala samtal med berörda partnerländer, arbeta med Afrikanska unionen och inom FN för att främja globala initiativ mot kvinnlig könsstympning, förespråka förbättrad nationell lagstiftning och stödja initiativ från det civila samhället i berörda länder samt organisera fortbildning och vägledning i frågor rörande kvinnlig könsstympning för personal vid EU-delegationerna.

För att se till att de olika åtgärderna både följs upp och blir kvar på den politiska dagordningen, har kommissionen också åtagit sig att övervaka och kontrollera utvecklingen en gång om året omkring den 6 februari, som är den internationella dagen för nolltolerans mot kvinnlig könsstympning.

Annonser
Möte med Eric Holder, USA:s justitieminister

Möte med Eric Holder, USA:s justitieminister

Två gånger om året träffar jag och min kollega Viviane Reding våra amerikanska motsvarigheter Attorney general Eric Holder och acting secretary for homeland security Rand Beers (den nye Ministern är ännu inte godkänd av kongressen.)  Med i delegationen är naturligtvis ordförandeskapet, de litauiska ministrarna, samt inkommande ordförandeskap i detta fall den grekiske justitieministern.

Solen strålade i ett höstvackert Washington och vi pratade om viktiga områden där vi samarbetar tex cybercrime, Syrien,  kampen  mot trafficking och sexuella övergrepp mot barn på nätet, terrorism, dataskydd etc. Samtalen präglades naturligtvis mycket av de avslöjandena som Snowden gjort, något som har påverkat samarbetsklimatet med USA på ett negativt sätt.

Den ilska och frustration som många av vi européer känner över avslöjandena om NSAs övervakning, delas av många amerikaner. Vi hade en lång diskussion om de reformer som diskuteras i kongressen och som president Obama har uttalat stöd för. Det är ännu oklart i vilken utsträckning det får  konsekvenser för européer.  En viktig del i att öka förtroendet i våra relationer skulle vara att enas om en övergripande dataskyddsövetenskommelse. Förhoppningen är att detta ramverk, som förhandlats i flera år nu skall kunna presenteras nästa sommar.

I samband med mötet passade jag också på att fortsätta konsultationerna om TFTP avtalet. Jag träffade David Cohen, biträdande finansminister och sedan Caroline Atkinson som är Vita husets deputy security advisor för internationell ekonomi.

Hatbrottskonferens i Vilnius

Hatbrottskonferens i Vilnius

Våld motiverat av rasism, främlingsfientlighet, religiös intolerans eller trans- och homofobi, det vi kallar hatbrott, är inte bara ett brott riktat mot individen, utan även mot vår demokrati. Våld och andra hatbrott är ett brott mot samhällets grund – allas lika värde. Idag är jag i Vilnius och deltar på EU:s byrås för grundläggande rättigheter (FRA) konferens om hatbrott. Konferensen samlar över 300 deltagare med olika bakgrund – politiker på nationell och europeisk nivå, och representanter för internationella organisationer, myndigheter och frivilligorganisationer. Litauiska ordförandeskapet har lyft hatbrott till agendan för nästa JAI-ministerrådsmöte i december och konferensen är en upptakt till den diskussionen.

FRA visar att ett stort antal av offren för hatbrott, antingen inte anmäler brotten eller, om man anmäler brottet, får relevant stöd från myndigheter. Inte bara FRA:s rapporter visar på en hög förekomst av hatbrott. Till exempel under 2011 utsattes nästan en av fem från södra Afrika för fysiskt våld, trakasserier eller hot på grund av sitt etniska ursprung. Den romska befolkningen i flera EU-länder ligger på liknande nivåer av intolerans. Under de senaste fem åren, uppger ungefär en av fyra hbtq-personer att de attackerats eller hotats med våld. Anti-semitiskt våld har drabbat var fjärde jude, och ungefär hälften bär på en rädsla att drabbas.

EU grundades efter att Europa upplevt fasansfullheterna under andra världskriget. Det är allas vår uppgift att se till att ingen diskrimineras, eller utsätts för brott på grund av sin etniska, religiösa eller könstillhörighet eller sexuella läggning. Det är för få som står upp mot intolerans idag. Vi behöver tydligare politiska ledare som inte flörtar med populism och främlingsfientlighet. Inom mitt ansvarsområde har vi bildat RAN – ett nätverk med experter mot radikalisering, som bland annat tittat på hatet på internet. Vi kommer snart att presentera ett EU-förslag mot våldsam extremism – en slags verktygslåda/ handbok hur man kan jobba mot extremism i medlemsstaterna.

Här kan du läsa mitt tal: Länk.

hbtflyktIgår kom EU-domstolen med ett positivt och klargörande besked om att homosexuella asylsökande kan anses utgöra en ”samhällsgrupp” och därmed kvalificera sig för asyl i ett EU-land. Fallet gällde tre personer från Sierra Leone, Uganda och Senegal respektive, som sökt asyl i Nederländerna. I dessa länder är homosexualitet förbjudet och kan straffas med allt mellan böter och livstidsfängelse. I världen idag finns det 76 länder (!) som förbjudit homosexualitet.

EU:s regler för att avgöra vem som är flykting finns i det så kallade skyddsgrundsdirektivet. Reglerna har sin grund i Genèvekonventionen som definierar flyktingar som personer ”som flytt sitt hemland på grund av en välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, politisk åskådning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp. Enligt konventionen utgör flyktingskäl grund för att bevilja asyl.

Det är ett viktigt och välkommet avgörande eftersom inte alla länder tolkar flyktingdefinitionen på ett sätt som inkluderar förföljelse av homosexuella, även om UNHCR:s handbok sedan länge föreslår en sådan tolkning. För länder som t.ex. Sverige och Belgien förändras inget, eftersom man redan beviljar skydd till förföljda homosexuella personer. Domstolens beslut blir vägledande för hela EU.

Domstolen la till att det inte räcker med att ett förbud existerar, utan det måste finnas en reell risk för sanktioner, som t.ex. risk för fängelsestraff. Domen klargjorde också att man inte kan kräva av homosexuella att de ska dölja sin sexuella läggning för att undkomma förföljelse eftersom det är en så grundläggande del av en persons identitet. Det är också ett viktigt klargörande eftersom det faktiskt förekommit att myndigheter avslagit asylansökningar med hänvisning till att det går att dölja och på så sätt undkomma förföljelse.

Trafficking press conference

Photo: European Commission

Under det svenska EU-ordförandeskapet 2009 antog EU ett femårigt arbetsprogram: Stockholmsprogrammet, som min kollega justitiekommissionär  Viviane Reding och jag arbetat efter den här mandatperioden. Programmet sätter upp mål för ett fördjupat EU-samarbete inom polis-, asyl- och migrationsområdena. Även områden såsom terrorism, cybersäkerhet, visering och kontroll av Unionens yttre gränser ingår.

Målet med detta program är att ha tydliga prioriteringar, strukturerade efter arbetsområde och anpassade till aktuella utmaningar i dagens EU, och världen. EU får en gemensam agenda för hur politiken ska utvecklas och nya lagförslag utformas. Exempelvis var ett av målen med Stockholmsprogrammet det gemensamma asylsystem som antogs tidigare i år och programmet har även bidragit till att bekämpa människohandel och narkotikasmuggling – allt i syfte att skapa ett tryggare, öppnare och mer rättssäkert Europa.

Men femårsprogrammen är från en tid när sakarbetet om migration och rättsliga frågor i huvudsak var mellanstatligt. Genom Lissabonfördraget är alla dessa områden europeiska. Det finns därför ingen anledning att ha särskilda superdetaljerade program, det har inte EU inom något annat område.  Fokus måste dessutom vara på att få på plats allt som redan har beslutats.

Men Stockholmsprogrammet går ut 2014 och det är det dags att fundera över de kommande utmaningarna och prioriteringar den kommande mandatperioden. För att detta ska bli så bra som möjligt genomför vi en så kallad konsultationsprocess, och vill att så många som möjligt gör sina röster hörda. Konsultationsprocess kommer att pågå fram till och med 12 januari 2014 och mer information om hur du skickar in ditt förslag finns på Generaldirektoratets hemsida. Jag hoppas att du passar på att säga vad du tycker!

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Malmström på Twitter

Senaste kommentarer

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
%d bloggare gillar detta: