Årskrönika del 1: Asyl

Flyktingar från krigets Syrien i september 2013. Foto: E. Dorfman/UNHCR

Snart är det dags för lite jullov och förhoppningsvis tid med avkoppling med nära och kära. Det är också högsäsong  för eftertanke och årskrönikor. Ett år går så fort, men är långt när man tänker på hur mycket det händer omkring oss och hur mycket vi får gjort på jobbet. Allt av vikt får inte plats i en sammanfattande text.

Jag känner väldigt stolthet över att vi har lyckats ro asylpaketet i hamn. Det har varit mina viktigaste prioriteringar för mandatperioden. Efter besluten i parlamentet och rådet i juni 2013, kommer EU ha ett gemensamt asylsystem senast hösten 2015. Det innebär att samtliga EU-länder har skyldighet – och ska ha kapacitet att se till asylsökande behandlas rättvist och humant sätt var de än kommer. EU kommer att få moderna, öppna, rättssäkra och förutsägbara regler om vem som skall betraktas som flykting, hur de behandlas och gemensamma normer om rättigheter. I alla delar av asylområdet, innebär de nya reglerna en höjning av dagens standarder. Asylpaketet gör det möjligt för Europa att ge bättre skydd för människor som flyr från krig och förföljelse. Förhoppningsvis kommer det att leda till att fler länder i EU tar ansvar för människor som flyr, idag är det ett fåtal som tar emot asylsökande.

EU-domstolen har också under året klargjort:

1) att homosexuella asylsökande kan anses utgöra en ”samhällsgrupp” och därmed kvalificera sig för asyl i ett EU-land.

2) ensamkommande barn bara ska kunna överföras via ett Dublinförfarande (alltså skickas tillbaka till det land där asylansökan först lämnades in) i syfte att återförenas med en familjemedlem eller släkting. Huvudregeln blir nu att asylansökan från ett ensamkommande bör hanteras i den medlemsstat där barnet befinner sig.

Vi har också fått till stånd att EU:s asylbyrå EASO nu jobbar för fullt och bistår länder som har konkreta svårigheter att få fram hjälppersonal, och även med analyser, bedömningar och ekonomiskt stöd. EASO:s team har en nyckelroll för att asylpolitiken skall kunna genomföras korrekt.

Stort fokus har varit på Grekland under året. Själv besöker jag landet flera gånger om året för att stötta, sätta press och bistå med deras arbete med asyl och migrationsfrågor. Förra veckan, vid ett besök i Aten kunde jag också konstatera att landet med vår hjälp gör framsteg i sin uppbyggnad av ett rättssäkert asylsystem. Samtidigt återstår stora utmaningar.

Årets mest känslosamma stund var i oktober när jag stod på den italienska ön Lampedusa  framför 280 kistor med personer som drunknat på sin väg över Medelhavet. Det var tungt, men motiverar mig också till att fortsätta kämpa för en bättre politik för att förhindra liknande olyckor. Det visade sig senare att totalt drunknade över 350 personer utanför Lampedusa den gången, men tyvärr händer likande tragedier hela tiden.  Man uppskattar att minst 2000 personer om året drunknar när de letar sig till Europa för en säkrare framtid. Så länge det finns diktatur, förtryck och fattigdom i världen kommer människor att försöka komma till Europa och det är en utmaning som inte kommer försvinna. Därför jobbar vi för att formulera en politik för hållbar migration framöver. Kommissionen har tillsammans med medlemsländerna tagit fram en strategi för den framtida migrationspolitiken som inbegriper såväl räddningsinsatser på havet, bättre samarbete med tredje land, kamp mot smugglingsnätverken, fler legala vägar in i EU och akutstöd för mottagning för de länder som har stort tryck. Kommissionen kämpar dagligen med UNHCR för att förmå medlemsländerna att ta emot kvotflyktingar för vidarebosättning i EU. Allt för få medlemländer gör det idag, men vi ser en liten förändring och mer öppning. Kanske ett trendbrott? Att ta emot kvotflyktingar direkt från Syrien är ett sätt att hjälpa de mest utsatta och se till att de får en säker och trygg väg till Europa.

Slutligen har vi under året sett en ökning av stödet för främlingsfientliga partier runt om i Europa. Det är en utveckling som starkt bekymrar mig.