Photo:  jcoterhals, creative commons Flickr

Photo: jcoterhals, creative commons Flickr

I veckan antog vi i kommissionen ett förslag för att klargöra de regler som ska tillämpas på skilsmässor och dödsfall för internationella äktenskap eller registrerade partnerskap. Det rör sig om cirka 13 % av alla nya äktenskap och 19 % av registerade partnerskap (statistik från 2007 så troligen ännu fler idag). I förslaget görs ingen skillnad på om det är hetero- eller homosexuella par.

Detta blir en viktig och praktisk del av den fria rörligheten. Det ska inte vara juridisk mer komplicerat att gifta sig med en person från ett annat land än med en från samma land. Kommissionen vill med detta förslag få slut på de parallella och motstridiga förfaranden och regler som finns i olika medlemsstater kring till exempel om uppdelning av fast egendom eller bankkonton när ett par från olika länder skiljs åt. När regelverket är antaget kommer det att skapa större rättslig klarhet för internationella par och familjer. 16 miljoner internationella par berörs av tydliggörandet och kommer veta vad som händer med huset, vilken domstol man ska vända sig till när det är dags att dela upp tillgångar oberoende var de finns. Reglerna underlättar också erkännande och verkställighet av en dom om förmögenhetsrättsliga frågor som angivits i en annan medlemsstat.

Naturligtvis är det beklagligt att inte alla 28 länder kunde enas så att alla europeiska medborgare omfattas av lagstiftningen. Tyvärr fick de 17 länder som ville gå vidare med ett fördjupat samarbete, och vi får hoppas att alltfler länder hakar på. Det blir viktigt att regelbundet påminna de återstående 11 länderna om vad diskrimineringen kan ha för konsekvenser för EU-medborgare.

Länderna som är med: Sverige, Belgien, Grekland, Kroatien, Slovenien, Spanien, Frankrike, Portugal, Italien, Malta, Luxemburg, Tyskland, Tjeckien, Nederländerna, Österrike, Bulgarien och Finland. De utgör 67 % av EU:s befolkning och en majoritet av de internationella par som bor i Europeiska unionen.
Länderna som står utanför: Danmark, Storbritannien, Irland, Polen, Ungen, Rumänien, Slovakien, Estland, Lettland, Litauen och Cypern.

Antagandet av beslutet om att tillåta fördjupat samarbete kräver kvalificerad majoritet av medlemsstaterna i rådet och Europaparlamentets godkännande. Antagandet av de två förordningarna om genomförande av det fördjupade samarbetet kräver enhällighet av de 17 medlemsstater som deltar i det fördjupade samarbetet och samråd med Europaparlamentet. Övriga 11 medlemsstater är fria att när som helst ansluta sig till det fördjupade samarbetet.