Jag är född år 1968 och bor i Bryssel tillsammans med min man och våra tvillingar. Jag är fil.dr i statskunskap och hedersdoktor vid Göteborgs universitet och jobbade där i flera år som forskare och lärare i bland annat europeisk politik.

Mellan åren 1999 och 2006 var jag ledamot i Europaparlamentet, där jag främst arbetade med utrikespolitik, mänskliga rättigheter, EU:s utvidgning och konstitutionella frågor. Efter valet 2006 utsågs jag till EU-minister i svenska regeringen, där jag ansvarade för en rad horisontella frågor: Lissabonfördraget, strategin för tillväxt och sysselsättning, översynen av EU:s budget och att förankra EU-medlemskapet hos medborgarna. Framför allt arbetade jag med att samordna förberedelserna och genomförandet av för Sveriges ordförandeskap i EU hösten 2009.

Sedan år 2010 är jag Sveriges kommissionär vid europeiska kommissionen i Bryssel. Kommissionen är EU:s verkställande organ och dess huvuduppgifter består bland annat i att föreslå europeisk lagstiftning och se till att den också följs. Kommissionens ledamöter, som består av en person från varje EU-land, och ordförande utses var femte år.

Under min första mandatperiod var jag kommissionär med ansvar för inrikesfrågor, vilket innebar arbete med bland annat polissamarbete, gränskontroll, säkerhet, asyl och migration. I november 2014 tillträdde jag som kommissionär med ansvar för handelsfrågor. EU är världens största handelspartner och eftersom medlemsstaterna har överlåtit på EU att bestämma vilken gemensam handelspolitik som ska föras mot länder utanför EU är kommissionens arbete på området viktigt. För tillfället upptas mycket av min tid av TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnership), alltså det handelsavtal som håller på att förhandlas fram mellan EU och USA som syftar till att underlätta handeln över Atlanten.

Jag är delvis uppvuxen i Frankrike men har också jobbat i Stuttgart och i Barcelona. Det är genom dessa erfarenheter som mitt intresse för andra länder och för europeisk politik har grundlagts. När jag var liten tog mamma och pappa med mig till Normandie för att titta på masskyrkogårdarna från andra världskriget. Där låg några av mina klasskamraters släktingar begravda. När jag bodde i Barcelona berättade min väninna Blanca för mig hur hennes mormor tog med henne till källaren för att sjunga katalanska barnvisor. Det fick man inte göra så att folk hörde i Francos fascistiska diktatur. Det är erfarenheter som dessa som har präglat mitt starka engagemang för Europa.

På min sajt kan du läsa mer om mitt arbete som kommissionär.