EU ska fortsätta växa

EU-karta

När grunden till EU lades 1957 vara bara sex länder med i samarbetet – Belgien, Frankrike, Italien, Nederländerna, Tyskland och Luxemburg. Idag utgör 28 medlemsländer EU. EU har genom sin utvidgning och ”mjuka makt”, spelat en avgörande roll för den demokratiska utvecklingen i Öst- och Centraleuropa efter järnridåns fall. Det inflytandet har inte upphört – EU motiverar till utveckling mot demokrati, rättsäkerhet och fredliga lösningar i våra grannländer.

På dagens kommissionsmöte antog vi den årliga utvidgningsrapporten. Flera länder står på tur, men har kommit olika långt i processen.

För Montenegro tuffar förhandlingarna på. Serbien erhöll status som kandidatland i mars 2012 och det första avtalet för normalisering av relationerna nåddes med Kosovo i april 2013, vilket gett hastigheten i reformerna ny fart. Den första regeringskonferensen om Serbiens anslutningsförhandlingar kommer att hållas i januari 2014. För före detta jugolaviska republiken Makedonien har kommissionen rekommenderat fem år i rad att anslutningsförhandlingar inleds. Rådet har ännu inte fattat något beslut om detta. Det är namnfrågan som spökar.

Albanien gör framsteg och  fortsätter sitt arbete mot korruption och organiserad brottslighet. Vi föreslår att Albanien ges status som kandidatland.

Det går sämre än man hoppats för Bosnien och Hercegovina och dialogen med EU står still. Det är viktigt att EU ökar sitt engagemang i Turkiet, annars riskerar vi att landet tappar intresse för EU. Tyvärr har Island backat ur och själva lagt förhandlingarna på is. Men eftersom Island är medlem av EES och Schengen är stor del av lagstiftningen redan i linje med den i EU. Det är synd att Island väljer att stå utan inflytande.

Med ett litet stycke nutidshistoria inser vi snabbt hur imponerande EU:s utveckling är.

–          1950-talet dominerades av kalla kriget mellan öst och väst. Protester i Ungern mot Sovjet mejades ner av den sovjetiska armén med 2500 dödade och tiotusentals sårade. Eurovision Song Contest grundades 1956 av sju länder (EU-ursprungsländerna samt Schweiz). Schweiz vann.

–          1973 skedde den första utvidgningen. Danmark, Irland och Storbrittanien gick med. Samma år som Abba vann Eurovision Song Contest – 1974 – störtas Salazarregimen i Portugal. Året därpå dör Spaniens general Franco. I och med det faller de sista högerdiktaturerna i Europa.

–          1980-talet. Lech Walesa i Polen, Berlinmurens fall och slutet på kalla kriget. De nya demokratierna Grekland, Portugal och Spanien kommer med i EU. 1989 vinner Jugoslavien Eurovision med Rock me.

–          1990-talet. Krig – i Slovenien, Kroatien, Bosnien och Hercegovina, Kosovo. Och Nato-bombningar av Serbien. Sverige går med i EU, samtidigt som Finland och Österrike. Italien inleder 90-talet med ”Insieme 1992” om ett enat Europa. Irland vinner Eurovision fyra gånger. Sverige två.

–          00-talet. Terrorattack i USA, eurons införande och förenandet av väst och östeuropa med 10 nya länder 2004, och ytterligare två 2007. Ekonomiska krisens utbrott 2008. Estland, Turkiet, Ukraina, Finland, Serbien och Ryssland erövrar sina första förstaplatser i Eurovision.

Utvidgningen har varit, och är en stor fördel för hela Europa. Instabila och odemokratiska länder har genomfört viktiga reformer och gjort stora framsteg mycket snabbare än man kan tänka sig att det gjort utan medlemskapet som morot. Även ursprungsländerna har vunnit på utvidgningen eftersom marknaden växer och möjliggör investeringar vilket leder till tillväxt och fler arbetstillfällen. Vi ska givetvis fortsätta välkomna de länder som vill och är redo att bli en del av EU.

Sedan starten av Eurovision Song Contest 1956 har antalet deltagande länder ökat från sju till femtioen. Kommer EU kanske en dag bli lika stort som Eurovision.

Här hittar du detaljerad information om rapporten: http://europa.eu/rapid/press-release_IP-13-930_en.htm

EU fortsätter växa

Stefan Füle, utvidgningskommissionär

På dagens kommissionsmöte antog vi den årliga utvidgningsrapporten som innehåller en analys av utmaningarna i utvidgningsprocessen och hur långt varje land har kommit sin process med tillhörande rekommendationer till lösningar. Utvidgningen har varit och är en stor fördel för hela Europa. Länder genomför viktiga reformer och några f.d kandidatländer har gått från att ha varit diktaturer till fungerande demokratier och rättsstater. Även ursprungsländerna har vunnit på utvidgningen eftersom marknaden växer, möjliggör investeringar och det leder till tillväxt och fler arbetstillfällen. Vi ska givetvis fortsätta välkomna de länder som vill och är redo att bli en del av EU. EU:s mjuka makt att driva på reformer i länder ska inte underskattas och därför är det så viktigt att vi, trots ekonomisk kris, inte tappar intresset och fokus på utvidgningsprocessen.

Kroatien står allra närmast och kommer bli EU:s 28:e medlemsland den förste juli nästa år, men innan dess har Kroatien fortfarande konkreta saker som måste lösas, främst vad gäller konkurrenslagstiftning, fundamentala fri- och rättigheter, och även reformer inom mitt ansvarsområde.  Island ligger också bra till. Där är det snarare den isländska interna debatten som avgör om landet går med i EU.

Ser vi till övriga Balkan, så behöver Serbien förbättra relationen med Kosovo innan förhandlingarna om medlemskap öppnar. Förhandlingen med Montenegro inleddes i juni. Landet behöver särskilt göra framsteg i jobbet mot den organiserade brottsligheten och korruptionen, innan medlemskap blir aktuellt. För fjärde gången föreslår vi i kommissionen att förhandlingar med före detta jugolaviska republiken Makedonien. Där är det oförmågan att lösa konflikten om landets namn som spökar. Det är inte bra att det dröjer, eftersom man riskerar att landets reformvilja trappas av och att utvecklingen går tillbaka. Det gäller även Turkiet, där förhandlingarna frystes för att det inte finns enighet i rådet. Tyvärr ser vi att Bosnien och Hercegovina inte går framåt i förväntad hastighet, utan det behövs en starkare politisk vilja att närma sig EU. För Albanien rekommenderar vi kandidatstatus och fortsatt reformarbete, och avser komma med en rapport så fort de rekommenderade reformerna är gjorda. Slutligen Kosovo – Kosovo har genomgått en särskild studie, vilken visade att de framsteg som krävs för ett avtal, har genomförts.

Carl Bildt och Stefan Füle, utvidngningskommissionären, skrev om detta i dagens Svd . Du kan också läsa mer här .

Äntligen fri!

Helgens stora glädjande nyhet är förstås att Aung San Suu Kyi är fri. Denna fantastiskt starka och modiga kvinna har verkligen fått lida för sin övertygelse och sin tro på ett demokratiskt Burma. Jag hoppas verkligen att hon kan spela en roll i det framtida Burma. Att hon fortfarande har ett enormt stöd blev påtagligt idag när hon talade för sina anhängare. Samtidigt hoppas jag också att även de andra tusentals politiska fångarna kommer att släppas.

Dramatik av ett helt annat slag i Sverige då Mona Sahlin har annonserat att hon ska avgå vid Socialdemokraternas extrakongress i början på nästa år. Antar att knivarna vässas nu inför ordförandekampen, men både för (S) skull och Sveriges vore det bra om Socialdemokraterna också började diskutera sin politik och inte bara personfrågor. Socialdemokraternas kris är betydligt större än Mona Sahlin.

I fredags var jag i Sarajevo och Tirana för att tala om den visumfrihet som rådet beslutade om efter mycket svåra diskussioner i måndags. Det är fantastiskt vad detta betyder för människorna i Bosnien-Herzegovina och Albanien, de har känt sig både bortglömda och isolerade. Bosnien-Herzegovina är fortfarande hårt präglat av kriget, hela Sarajevo är fullt av minnesmärken från dödade, överfulla kyrkogårdar och bombade hus som ännu står kvar. Arbetslösheten är hög och ekonomin har stora svårigheter. Just nu försöker de få ihop en ny regering och sedan återstår ett svårt arbete med att skriva en ny författning. I Albanien är optimismen större, där finns en tillväxt och påtaglig framtidstro. Samma dag som jag var där skulle de ha en stor utomhusfest i Tirana med musik och fyrverkerier för att fira visumfriheten. Folk gick verkligen man ur huse när vi åkte mot flygplatsen på kvällen. Hela innerstan var avspärrad för traffik.

Jag var med den belgiske migrationsministern Melchior Wathelet och vi träffade såväl företagare som studenter och politiker. Det var oerhört gripande att höra studenternas berättelser om hur de förtvivlat kämpat med visumbyråkrati för att få besöka vänner i Europa och deras glädje över att slippa det nu.

Lättare för georgier att få visum

Jag har idag för kommissionens räkning undertecknat ett avtal om viseringslättnader med Georgien. Avtalet ska göra det lättare för georgiska medborgare att ansöka om visum. Det snabbar på processerna, minskar pappersarbetet och sänker avgifterna. För studenter, forskare, barn och vissa artister och idrottsmän avskaffas visumkravet helt. Avtalet är en del i arbetet att på sikt helt avskaffa visumtvånget från Georgien.

Under dessa första fyra månader har jag även föreslagit att EU ska avskaffa visumkravet mot Albanien och Bosnien & Herzegovina, och vi för en visumdialog med flera andra länder i EU:s närhet. Att kunna resa smidigt över gränser betyder mycket för människors konkreta frihet och rörlighet och visumfrågan är en viktig pusselbit för ett Europa som är öppet mot omvärlden.

Föreslår visumfrihet för Albanien och Bosnien och Herzegovina

Jag har idag föreslagit att medborgare i Albanien och Bosnien och Herzegovina ska kunna resa in i Schengen-länderna utan visum. Att kunna resa utan visum betyder oerhört mycket för möjligheten att skapa kontakter över gränserna och jag vet att detta är viktigt för medborgarna i dessa två länder.

Men det är också ett viktigt steg i att föra EU och länderna på västra Balkan närmare varandra. Albanien och Bosnien och Herzegovina har gjort stora framsteg, bakom detta ligger hårt arbete. Mitt förslag är villkorat på att länderna uppfyller tre återstående kriterier, vilket jag är övertygad om att de snart kommer att göra. Därmed skulle det bli möjligt för ministerrådet och Europaparlamentet att ge grönt ljus till visumfrihet för dessa två länder.

Du kan se presskonferensen här och läsa mer om förslaget och de tre kriterierna de två länderna måste uppfylla här

Stabilitetspakt och visumfrihet

På kollegiemötet med kommissionen imorse hade vi en lång diskusssion om vilka lärdomar vi kan dra av den grekiska krisen rörande ”economic governance”. Det handlar om åtgärder på kort och medellång sikt, inom ramen för nuvarande lagstiftning och fördrag men också hur vi långsiktigt ska se på det ekonomiska samarbetet. Kommissionen har av rådet uppmanats att komma med förslag i juni rörande hur tillväxt och stabiltetspakten kan stärkas, hur övervakningen ska se ut (ska vi ha sanktioner, straff, ”flygande kontroller” etc) samt hur vi långsiktigt ska kunna bygga upp krishanteringsmekanismer och tidig-varning system etc. Det var en livlig och konstruktiv debatt som naturligtvis är jättesvår. Det finns inga självklara svar. Regelverket är ju i grunden bra men de efterföljs inte och vi måste bli tuffare mot länder som låter budgetunderskott och offentliga finanser skena iväg. Diskussionen är inte avslutad…

I eftermiddag träffar jag Albaniens inrikesminister, Lulzim Basha. Han vill naturligtvis diskutera visumfrågor. Albanien önskar få visumfrihet med EU, precis som Serbien, Makedonien och Montenegro fick i december 2009. EU lovade då att återkomma till Albanien och Bosnien. Ett expertteam har just återkommit från båda dessa länder och jag håller precis på att gå igenom deras rapporter. Det finns ett antal kriterier som måste uppfyllas vad gäller gränskontroll, pass, kampen mot korruptionen etc. Såväl Albanien som Bosnien Herzegovina har gjort stora framsteg, men en del återstår. Jag hoppas att vi kan etablera full visumfrihet mellan dessa länder och EU snart, förhoppningsvis redan i höst.

Makedonien klara för förhandlingar om medlemskap

Idag har kommissionen antagit sin årliga rapport om utvidgningen i EU. Samtidigt passade man på att presentera de individuella rapporterna om de framsteg som gjorts i de olika kandidat- och potentiella kandidatländerna: Kroatien, den f.d jugoslaviska republiken Makedonien, Turkiet, samt Albanien, Bosnien-Hercegovina, Montenegro, Serbien och Kosovo.

Rapporterna visar att det finns en positiv utveckling, speciellt i länder som Kroatien, Montenegro och Serbien. Det är förstås välkommet. Men rapporterna visar också att det finns en hel del kvar att göra på Västra Balkan och i Turkiet när det gäller rättsstaten och kampen mot korruption.

Jag välkomnar förstås att Makedonien nu fått ett startdatum för att påbörja förhandlingar om medlemskap. Det är positivt att landet kan fortsätta sin resa mot ett medlemskap i EU.

Utvidgningen är ett historiskt utmärkt exempel på hur Europasamarbetet kan användas för att främja frihet, fred, stabilitet och välfärd. Processen mot medlemskap tjänar också som ett sätt att få till stånd ekonomiska och politiska reformer. Därför är den fortsatta utvidgningen så viktig. Det är också vikigt att EU står fast vid sina åtaganden som man gjort till enskilda länder. Regeringen vill bidra till en union som håller dörren öppen för alla de europeiska demokratier som önskar bli medlemmar och som uppfyller de krav på medlemskap som ställs.