Möte med parlamentariker

Idag har jag träffat parlamentariker av olika slag. Först i riksdagen där COSAC hade möte. COSAC är ett samarbetsorgan för utskottsledamöter i EU-ländernas nationella parlament som träffas regelbundet för att diskutera gemensamma frågor. Det är kutym att träffas i riksdagen i det land som har ordförandeskapet. Mötes leddes av EU-nämndens ordförande Anna Kinberg Batra. Efter att ha berättat om våra prioriteringar och program utattes jag för en rejäl grillning med tuffa frågor från de olika ledamöterna. Det känns märkligt att plötsligt behöva stå till svars för hela EU. Det gäller att väga orden på guldvåg, inte minst i känsliga frågor.

Vi har också haft parlamentariker från Europaparlamentet på besök i Stockholm, närmare bestämt ordföranden i de olika partigrupperna. Vi åt lunch och hade ett gemensam möte under ledning av statsministern och den avgående talmannen Hans Gert Pöttering. Drygt halva den svenska regeringen deltog också. Vi talade bl.a om samarbetsformer, om klimatfrågan, den ekonomiska krisen och Lissabonfördraget. En fråga som diskuterades mycket var förstås valet av Barroso. Det har i några dagar stått klart att det inte blr någon omröstning i parlamentet nu juli, men vi tänker nu formalisera nomineringen av José Manuel Barroso från rådets sida, han är ju den kandidat som alla medlemsländer enhälligt står bakom. Förhoppningen är att Europaparlamentet kan rösta om honom i september. Det borde vara möjligt.

Ordförandeskapsprat hela dagen

Intensiv dag som började i EU-nämndens beredningsgrupp. Den består av en represenant från varje parti och utgör en slags mini EU-nämnd som jag träffar regelbundet för att informellt berätta om vad som är på gång inom EU och ordförandeskapet. Diskussionerna inför ministermötena och svenska positionerna förankras naturligtvis formellt i hela EU-nämnden, men det är bra att ha en grupp ledamöter att kunna bolla frågor med. Detta är en lösning som även riksdagen gillar och de som sitter i beredningsgruppen är mycket kunniga och erfarna när det gäller EU-arbetet, inte minst nämndens ordförande Anna Kinberg Batra.

Rusade sedan vidare till regeringsammanträdet där vi bl.a diskuterade gårdagens budgetdebatt. Jag tycker att Anders Borg klarade sig bra. Att Thomas Östros var missnöjd var otroligt förutsägbart men alla undrar ju hur det röd-gröna alternativet ser ut och hur det kan komma sig att oppositionen har en egen sedelpress i källaren.

Under dagen hann jag också med att träffa politikerna i SKL för att ge dem en kort bild av ordförandeskapsförberedelserna. Vi ska ju ha möten runt om i landet och det är roligt att flera kommuner pasar på att ordna egna lokala möten och arrangemang i anslutning till våra. Därmed ökar chansen att fler svenskar känner sig involverade i ordförandeskapet. Jag leder i höst en stor konferens om Lissabonstrategin, EU:s jobb och tillväxtstrategi, utifrån ett lokalt och regionalt perspektiv. Konferensen ordnas i samarbete med SKL.

Frågestund i riksdagen avslutade den formella dagen. Jag fick bland annat frågor om Stockholmsprogrammet och EU-budgeten. Stockholmsprogrammet är ett femårigt program som vi hoppas kunna anta i höst. Det handlar om polisiärt, rättsligt och migrationssamarbete.

En dag som nästan helt fokuserat på ordförandeskapet.

Alliansen är mer aktiv i Bryssel

Även EU-nämndens ordförande Anna Kinberg Batra har reagerat på Mats Engströms angrepp som jag berörde här igår. Mats Engström gör dock ett nytt försök idag att påstå att ”alliansen mörkar insatserna av socialdemokrater” under det förra ordförandeskapet.

Vi har aldrig förnekat att den förra svenska regeringen drev viktiga frågor i EU-samarbetet. Jag brukar tvärtom framhålla att ordförandeskapet 2001 var lyckat i många bemärkelser och jag har ofta lyft fram Anna Lindhs insatser, inte minst i Makedonien.

Däremot råder det ju knappast något tvivel om att den förra regeringen höll en låg profil i EU-frågorna. Ibland var socialdemokratiska ministrar i Bryssel utan att berätta vad man hade gjort när man kom hem. Att EU-frågorna var känsliga är uppenbart. Jag vågar påstå att alliansregeringen är betydligt mer aktiv i Bryssel. Vi tar initiativ, vi är närvarande, vi skapar allianser på ett sätt som inte gjordes tidigare. Och vi står upp för Sveriges engagemang i EU även på hemmaplan.

Det här bekräftas av många av mina kollegor men också av Margot Wallström, som citerades på DN:s ledarsida idag med orden: ”Alliansen visar större intresse för Bryssel och EU än den gamla regeringen”.