Ett välkommet besked

I flyktingläger i Tunisien. Foto: European Commission

Att få igenom en gemensam europeisk flyktinglagstiftning är för mig ett av de viktigaste målen, om inte till och med det enskilt viktigaste, för mig som kommissionär. Medlemsländerna har talat om detta i många år och skillnaden i hur människor på flykt tas emot inom EU är oacceptabelt stor. Ett fåtal länder tar idag ett stort ansvar medan andra borde kunna göra mer. Det europeiska samarbetet grundar sig på värderingar om mänsklig värdighet, frihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Detta är alla överens om men det får inte stanna vid tomma ord i ett fördrag. Mitt EU är villigt att hjälpa människor som behöver skydd och vi ska göra det under värdiga förhållanden. Därför måste medlemsstater, dess regeringar och ledande politiker ta ansvar. Fler kan göra mer.

Idag var det dags för Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter (LIBE) att rösta om två nyckelelement i arbetet mot den gemensamma flyktingpolitiken, nämligen en reviderad Dublinförordning samt mottagandevillkoren för flyktingar. Äntligen! De är två viktiga ingredienser, där hela asylsystemet är slutprodukten.

Standarden för hur skyddsbehövande tas emot varierar kraftigt mellan EU-länder idag. Det finns länder som sköter sina åtaganden. Det finns länder där mottagningen behöver förbättras. Men det finns också där flyktingmottagningen står långt ifrån EU:s värderingar – och där vi ser ett ovärdigt bemötande av människor i behov av skydd. Därför är gemensamma regler och standarder för mottagandevillkor så enormt viktigt. Det ska inte spela någon roll vilket land man flyr till, en asylsökande ska veta att hans eller hennes ansökan behandlas korrekt och rättssäkert överallt. Om alla medlemsländer har en fungerande mottagning kan vi också hjälpa fler personer som behöver asyl. I och med dagens beslut kommer nivåerna på skydd och mottagning att öka väsentligt och reglerna blir klarare.

Förhandlingarna om de två direktiven har varit oerhört tuffa mellan och inom rådet och parlamentet sedan kommissionen lade sina förslag. Vi har naturligtvis varit med i förhandlingarna hela tiden och försökt hitta öppningar och kompromisser. Den ekonomiska krisen och stämningarna i Europa har inte direkt underlättat förhandlingarna. De ansvariga i parlamentet för asylpaketet har blivit viktiga partners för oss i kommissionen och rapportörerna för dagens direktiv, Cecilia Wikström och Antonio Masip Hidalgo har gjort ett jätteviktigt arbete med att få parlamentet ombord. Förhoppningsvis bekräftar nu också rådet överenskommelsen genom beslut i oktober.

Konkret innebär bland annat ett förbättrat skydd för asylsökare, t.ex. rätt till information, personlig intervju och särskilda garantier för minderåriga, en tidig varning- och förberedelsemekanism för att hjälpa medlemsstater dit många söker sig samtidigt, och större juridisk klarhet om Dublin-processen mellan medlemsstater. Dessutom finns regler för förvar av flyktingar under vänteperioden, förbättrat skydd till särskilt utsatta personer, som t.ex. ensamkommande flyktingbarn och miniminivåer för stöd till asylsökande.

Budgetarbete och lika rättigheter

Idag har jag varit på utfrågning i Europaparlamentets specialutskott för långtidsbudgeten, SURE. Även om home affairs bara utgör 0,77% av den nuvarande långtidsbudgten, så har kommissionen fått nya uppgifter genom såväl Lissabonfördraget och Stockholmsprogrammet. Det kommer att kosta en del. Den senaste utvecklingen i Nordafrika tyder på att migrationsfrågorna kommer att stå högt på dagordningen ett tag. Arbetet med att få en gemensam asylpolitik på plats kommer att kräva en del resurser, något vi bl.a ser i Grekland. Kampen mot den organiserade brottsligheten är också ett område där det finns ett mervärde av att agera gemensamt på europeisk nivå. Jag har fått i uppdrag att skapa ett europeiskt cybercentre och fler flera JIT (Joint Investigation Teams) på Europol. Jag tror dock att det finns en del möjligheter att göra effektiviseringar och besparingar inom min nuvarande budget också. Alla kommissionärer har fått strikta order från Barosso att titta på förenklingar och att rensa bort sådant som inte fungerar. Det blev en bra diskussion och ledamöterna ställde många detaljerade frågor. De tar budgetarbetet på yttersta allvar vilket är utmärkt. Men det lär bli blodiga förhandlingar. Den 29-30 juni ska kommissionen besluta om ett förslag. Det blir härlig sommarläsning i alla länders finansdepartement

Vi diskuterar just nu även ett förslag som ska underlätta vid bodelning för internationella par. Till exempel vilket lands regler som ska gälla vid en separation när en svensk person gift sig eller ingått partnerskap med en fransman i Sverige och sedan bosatt sig Frankrike. Förslaget är mycket viktigt politiskt sett då det inkluderar internationella par som har ingått äktenskap såväl som partnerskap. Självklart ska alla par i Europa ha ett tydligt regelverk att luta sig mot. Men detta är tyvärr inte självklart för alla. Idag är det endast 13 medlemsländer som erkänner registrerade partnerskap. Hur förslaget kommer att se ut råder det därför delade meningar om. För mig är det oerhört viktigt att det inte blir någon diskriminering mellan hetero- och homosexuella par.

Intressanta dagar i London

I ett London till stora delar helt fokuserat på påvebesöket har jag trots allt haft två intressanta dagar. Har haft samtal med alla ministrarna på home office om säkerhet, organiserad brottslighet, asylfrågor och kampen mot terrorismen. Storbritannien har ju s.k opt out inom dessa områden men jag tycker mig skönja en mer konstruktiv attityd och i flera beslut avser de att ”opta in”. Annars predikar de mest praktiskt samarbete, t ex i asylfrågor. Det är förstås viktigt men vi behöver också ett regelverk för att garantera viss standard och likabehandling av flyktingar. Åt lunch i vackra Westminister med EU-ministern David Liddington och samtalet handlade mest om den kommande långtidsbudgeten.

På kvällen talade jag på en middag ordnad av Centre for European Reform. Jag talade om migrationsfrågor och om den säkerhetsstrategi jag kommer att lägga fram under hösten och det blev en intressant diskussion efteråt.

Idag har jag varit på Heathrow och tittat på hur gränskontrollen jobbar med e-borders, hur de genom passagerardata stoppar kriminella och potentiella terrorister. Det kallas för PNR (Passenger Name Records) och är något som polis och tull på flygplatser använt i många år, men nu finns det datoriserade system.

 Europeiska rådet har givit kommissionen i uppdrag att ta fram förslag på ett EU-PNR så vi tittar på det nu. I det sammanhanget är det förstås intressant att se hur britterna jobbar.