Lycka till Birgitta

Igår blev det klart att Birgitta Ohlsson efterträder mig som EU-minister. Birgitta är en mycket duktig, engagerad och slagkraftig politiker, jag är säker på att hon kommer att göra ett jättebra jobb och önskar henne all lycka till.

Igår var jag också i Bryssel (trots snöoväder gick det att åka både dit och tillbaka men en hel del förseningar var det förstås) för att förbereda inför nästa vecka. Jag hade möte med tjänstemän på direktoratet och intervjuade en sökande till kabinettet. På kvällen var det middag med de liberala kommissionärerna och ledningen för den liberala gruppen i Europaparlamnetet. Det är en lång tradition att äta middag tillsammans en gång i månaden och jag har själv varit med i egenskap av MEP-ledamot, men nu var jag där som (blivande) kommissionär. Vi talade om SWIFT, Lissabonstrategins framtid och den nya utrikestjänsten.

Det verkar inte bli några problem med omröstningen i Strasbourg på tisdag, tack och lov. Jag hoppas därför att vi formellt kan börja på onsdag eftersom också rådet ska bekäfta parlamentets omröstning under tisdagskvällen. Jag kommer att rivstarta med en gång, på onsdag är det en debatt planerad om kampen mot terrorismen där jag företräder kommissionen.

Frusterande mellanläge

Det är ett ganska frusterande mellanläge för kommissionen. Den gamla väntar bara på att få avgå och vi som skall tillträda är ivriga att få komma igång med arbetet. Jag har massor att ta itu med så fort jag kommer till jobbet – handlingsplanen för Stockholmsprogrammet, det så kallade SWIFT-avtalet mellan EU och USA som handlar om utbyte av bankuppgifter för att spåra terrorfinansiering, människohandelsdirektivet mm.

Min kabinettschef Maria Åsenius (f.d statssekretare) är tack och lov på plats och kan förbereda en del. Vi håller på att plocka ihop mitt blivande kabinett och det kommer att bli en bra blandning av oerhört kompetenta medarbetare från Frankrike, Sverige, Italien, Danmark, Tjeckien och någon mer.

I veckan lämnade jag folkpartiets styrelse efter 13 år. Det kändes lite vemodigt att lämna, särskilt nu när vi börjar planera valrörelsen. Vi är ju inte förbjudna som kommisisonärer att ägna oss åt politik, men vi ska inte ha ledande poster i partier.

I helgen åker jag vi Bryssel för att försöka leta efter en bostad till mig och familjen.

Midsommaraftonsmorgon och doft av bränd halm

Midsommarafton. Visst finns det ställen jag hellre skulle vilja vara idag än i rådsbyggnaden. Toppmötet fortsätter och igår ackompanjerades det av 500 traktorer och några tusen mjölkbönder som brände halm, blockerade Bryssel och demonstrerade mot de låga mjölkpriserna.

På middagen med EU-ministrarna igår diskuterade vi utfallet av Europaparlamentsvalet i de olika länderna och jag hade möjlighet att berätta om hur vi tänker oss det svenska ordförandeskapet. Alla inser att det kommer att bli mycket svårt och kollegorna lovade allt sitt stöd.

EU-ledarna var igår helt överens om att nominera Barroso till ny kommisionsordförande och nu har det tjeckiska och det inkommande svenska ordförandeskapet fått i uppgift att sondera med Europaparlamentet om de kan godkänna denna nominering och fatta beslut i juli. Där finns som sagt en del återstående oklarheter som behöver diskuteras de närmaste dagarna.

Det hölls en kort diskussion om klimatfrågan där vi bekräftar att vi står kvar vid våra åtaganden och ambitioner inför Köpenhamnsmötet. Vidare förhandlingar om finansieringsprinciper kommer att föras under sommaren och hösten. Det finns också en överenskommelse om att inrätta gemensamma finansiella tillsynssystem, men ännu saknas enighet om hur de exakt skall organiseras och balansen mellan nationellt ansvar och europeisk samordning.

In i det sista förhandlas också frågan om de exakta formuleringarna kring de irländska garantierna.
Just nu sitter statsministrarna instängda och förhandlar om slutsatserna. Vi får se hur lång tid det tar.

Fördraget ger EU bättre förutsättningar för ledarskap

DN efterlyser idag på ledarplats ett europeiskt ledarskap. Det är klart att den tjeckiska inrikespolitiska turbulensen har varit olycklig för EU. Å ena sidan fortsätter allt som vanligt – i Bryssel hålls möten, det förhandlas och kompromissas. Själv är jag idag i Prag för ett möte om Lissabonstrategins (EU:s strategi för tillväxt och sysselsättning) framtid, ett möte som ordnas varje termin under Barrosos och ordförandeskapets ledning.

Å andra sidan så är det påtagligt att ingen vet riktigt hur de två sista månaderna av det tjeckiska EU-ordförandeskapet ska se ut. Vilka kommer att ingå i den tjeckiska regeringen? Hur blir det med toppmötet i juni då vi ska enas om kommissionens nya ordförande och förhoppningsvis enas om ett tydligare mandat inför Köpenhamnsmötet. Även Irlands väg mot en ny folkomröstning ska klargöras. Kommer president Václav Klaus att leda detta möte?

Tack vare trioarbetet har vi haft ett nära samarbete mellan Tjeckien, Frankrike och Sverige. Jag är i nästan daglig kontakt med mina tjeckiska kollegor. Vi är naturligtvis redo att hjälpa till under denna kritiska period, och kan säkert göra det, men det är tjeckerna som har ordförandeskapet fram till den 30 juni.

Med det nya fördraget införs en permanent ordförande i Europeiska rådet under två och ett halvt år. Denna person kommer, tillsammans med det roterande ordförandeskapet, att leda toppmötena och skapa en kontinuitet i EU-arbetet. Med de stora utmaningarna som EU står inför kanske det kan vara en lösning som kan stärka det europeiska ledarskapet.

Liberal ledarträff i Bryssel

Det är vårtoppmöte i Bryssel, och innan själva mötet inleds träffas de olika politiska grupperna för att stämma av. Här är Danmarks Fogh Rasmussen, Finlands Matti Vanhanen, Estlands Andrus Ansip samt den belgiske finansministern Didier Reynders, Gergana Passy, EU-minister i Bulgarien, Siim Kallas, estnisk kommissionär, Graham Watson, liberalernas ledare i Europaparlamentet och Annemie Neyts, ordförande i ELDR, det europeiska liberala partiet.

Gäst vid bordet var också Irlands premiärminister Brian Cowen. Hans parti Fianna Fail har precis gått med i liberalerna.

Vi var eniga om behovet att stå upp för den inre marknaden, att försvara frihandeln, att komma överens om EU:s återhämtningsplan och visa europeisk enighet. Vi är också ense om att försöka skärpa skrivningarna inför klimatmötet i Köpenhamn och göra klart att vi måste vara beredda att finansiera dels våra egna klimatåtaganden, dels att vi är beredda att stötta globalt.

Solen skiner för ovanlighetens skull över Bryssel och strax börjar det officiella mötet.