Bussbomben i Bulgarien

Förra veckans tragiska terrordåd mot israelska turister i Bulgarien skördade sex människors liv. Jag tänker på offren och deras familjers och vänners tragedi och sorg. Det är omöjligt att förstå den persons grymhet som valde att attackera en turistbuss vid flygplatsen. Jag talade med den bulgariska inrikesministern Tsvetan Tsvetanov redan i torsdags förra veckan och erbjöd kommissionens assistans om Bulgariens myndigheter skulle behöva hjälp. Även Europol har erbjudit sin hjälp. Idag fick vi möjlighet att träffas vid det informella ministermötet på Cypern. Han uppdaterade mig på det senaste om bombdådet.

Medlemsstaterna har själva ansvar för den nationella säkerheten, men de europeiska länderna bistår varandra bilateralt, ofta mellan ländernas säkerhetstjänster. Kommissionen har möjlighet att hjälpa drabbade medlemsstater på flera olika sätt, t.ex. genom stöd i polisutredningar via Europol. Som jag skrev i onsdags jobbar vi också förebyggande. Radicalisation Awareness Network jobbar för fullt för att ta fram underlag för rekommendationer för hur man nationellt och lokalt kan motarbeta våldsam extremism. Arbetet mot terrorism berör också säkerheten vid Europas gränser och flygplatser.

Oroande rapporter från Rumänien

När Bulgarien och Rumänien gick med i EU den 1 januari 2007, inrättades en samarbets- och kontrollmekanism (CVM) för att hjälpa länderna att åtgärda brister i rättsväsendet och kampen mot korruption samt för att övervaka framstegen på dessa områden.  Arbetet har avrapporterats två gånger per år  och bedöms allmänt vara ett viktigt stöd i reformarbetet i dessa länder. Kommissionen antog två samarbets- och kontrollrapporter, ett för varje land, på dagens sammanträde.

Rapporterna är en omfattande genomgång av de reformer som gjorts i länderna med stöd från EU under senaste fem åren, de brister som återstår och bedömningar av resultaten jämfört med de riktmärken som upprättats. Även om det naturligtvis har gjorts framsteg, så visar tyvärr dagens båda rapporter att både Rumänien och Bulgarien har en hel del kvar att göra för att bli fungerande rättstater.

Rumänien har dessutom givit oss ytterligare anledning till oro genom den senaste tidens politiska händelser, där parlamentet bl a använde en krisförordning för att avsätta presidenten, körde över Rumäniens konstitutionsdomstol och sparkade Ombudsmannen. Det kan närmast beskrivas om en konstitutionell statskupp.

Kommissionen har krävt att Rumänien omedelbart upphäver den senaste krisförordningen och respekterar de beslut landets egen konstitutionella domstol fattat, inrättar ett transparent förfarande för att utse chefspositionerna i landets anti-korruptionsdirektorat, utser en Ombudsman med brett parlamentariskt stöd med mera. Efter ett möte mellan premiärministern och Barroso har Rumäniens premiärminister nu lovat att möta alla krav och parlamentet sammanträder nu som bäst för att göra rösta om nödvändiga åtgärder.  Det är bra att Rumänien reagerar på kritiken, men att regeringen visat sådan brist på respekt för grundläggande demokratiska och rättsstatliga principer inger ändå oro. Det visar att reformerna inte gått på djupet och att Rumänien fortfarande är en ung och skör demokrati.

Kommissionen kommer att fortsätta övervaka utvecklingen i Rumänien och kommer med en ny rapport under hösten.

Även i Bulgarien finns det fortfarande omfattande brister men reformerna där är på rätt väg och nu behövs all kraft på att implementera och konsolidera de reformer som har beslutas. De måste omsättas i praktiken och i praktisk handling. Nästa rapport om Bulgarien kommer om ett och ett halvt år.

Dublin och Schengen

Idag har jag haft en arbetslunch med den polske ministern Jerzy Miller och LIBE-utskottets ordförande Juan Lopez Aguilar för att diskutera hur vi ska arbeta under hösten med asylpaketet. Den svåra knäckfrågan är Dublinförordningen, där flera medlemsstater blockerar det liggande förslaget. Vi resonerade om olika väger att komma vidare och bryta dödläget i denna fråga. De andra återstående lagförslagen, asylprocedurer och mottagningsdirektivet är under förhandling och det sker små men stadiga framsteg.

Under eftermiddagen har jag också haft möte med inrikesministrarna från Rumänien och Bulgarien för att diskutera deras Schengeninträde. De uppfyller ju tekniskt sett kriterierna för att gå med i Schengen, men flera länder har ställt sig tveksamma. Kommissionen har ingen rösträtt i denna fråga utan det krävs enhällighet av medlemsländerna. Vi diskuterade olika tänkbara lösningar och hur kommissionen kan hjälpa till. Polackerna hoppas kunna presentera en lösning på rådsmötet i slutet på september.

Överhuvudtaget handlar det mycket om Schengen dessa dagar. Om någon vecka kommer jag att presentera ett förslag om ett reviderat Schengendirektiv. Slutjusteringar och förhandlingar pågår intensivt. Tanken är att stärka den fria rörlighet för handel och människor som Schengen innebär genom att tidigt kunna identifiera problem och svagheter men göra det svårare för medlemsländerna att på egen hand införa gränskontroller. Schengen är något vi gemensamt har åstadkommit i EU och då måste vi också gemensamt fatta dessa beslut.

 

Tillbaka från Strasbourg

Har precis kommit tillbaka från Strasbourg där det var parlamentssession. Som vanligt var det ett späckat program som innefattade bl.a. kommissionsmöte, möte med asylpaketsrapportörer, möte med svenska journalister, debatt i kammaren om Rumäniens och Bulgariens Schengeninträde, frågestund (som mest handlade om Schengen också), möte om korruption samt besök på den liberala gruppens möte där jag möttes av en glad stämning och en kaskad av frågor. På det stora hela har jag ett mycket gott samarbete med parlamentet i mina frågor, även om vi naturligtvis inte är överens om allt.

I Bryssel har det endast varit interna möten för att bl.a. förbereda rådsmötet i Luxemburg imorgon.

Bråda dagar i Rumänien och Bulgarien

Jag är på resa i Rumänien och Bulgarien och det är ett intensivt
program. Resan har varit planerad sedan i oktober som ett led i min
ambition att besöka alla medlemsländer för att tala om olika frågor
som rör mitt ansvarsområde. Det finns mycket att tala med ministrarna
i Bukarest och Sofia om, men som läget är nu handlar allt mest om Schengen.

I Bukarest träffade jag såväl inrikes-, justitie- och
utrikesministern samt premiärministern. Vi talade om Schengen
förstås men också om kampen mot korruptionen (det görs mycket men
det är fortfarande ett stort problem i Rumänien ), trafficking,
visumfrågor, den interna säkerhetsstrategin, asylfrågor och
utvecklingen i Moldavien.

Jag besökte också parlamentet (som huserar i Ceausescus monstruösa
palats. Det är världens tredje största byggnad och mycket vackert
inuti, men naturligtvis groteskt.) Samtalade en längre stund med
ledamöter från båda kamrarna från olika partier.

Hann också med en arbetslunch med olika NGOs som jobbar med frågor
som minoriteter, korruptionen och demokrati. Det är värdefullt
att få deras synpunkter också och inte bara de officiella.

Liknande program i Bulgarien men där ingick även en helikoptertur
till turkiska gränsen och flera förevisningar av passkontroll,
lastbilsscreening, gränskontroll mm där de visade upp hur de
förbereder sig för Schengeninträdet. Bulgarien har ju yttre gräns
mot Serbien, Makedonien och Turkiet samt EU-länderna Grekland och
Rumänien.

Bulgarien, till skillnad från Rumänien, uppfyller ännu inte de tekniska kriterier
som krävs för att gå med i Schengen. Men de arbetar hårt och har den senaste
utrustningen. Resan till gränsen gick över fantastiska berg och
dalar. Jag har aldrig varit i Bulgarien förut så det var intressant
att se lite av landet.

I övrigt diskuterade jag med ministrar, parlamentariker och NGO
situationen i Bulgarien. Landet har stora problem med organiserad
brottslighet som infiltrerar samhällets olika delar och det hämmar
naturligtvis utvecklingen och är ett elände för medborgarna och hela
samhället.

Vad gäller Schengen så är frågan inte bara teknisk utan
även politisk. Alla medlemsländer måste vara eniga innan ett land släpps
in i Schengen och den enigheten finns inte idag. Det är nu upp till
medlemsländerna att peka ut en väg framåt så att Rumänien och
Bulgarien kan göra de nödvändiga reformer som krävs. Under tiden
måste de fortsätta arbetet med kampen mot korruptionen, den
organiserade brottsligheten och ansträngningarna att få ett effektivt
och oberoende rättsväsende på plats.

Solen skiner i Bryssel

Som vanligt är det fulla dagar. Det är ändå bara onsdag. Veckan inleddes med ett seminarium på Europaparlamentet organiserat av den svenska tankesmedjan Fores och European Liberal Forum. Temat var migration och arbetskraftsinvandring och det blev en intressant debatt med en hel del nya fakta. Sedan följde ett besök av utrikesutskottet från Sveriges riksdag varit på besök och vi talade bland annat om kommissionens arbetsprogram, asylfrågor och Egypten. Det är en tydlig tendens att de nationella parlamenten inbtresserar sig allt mer för EU-frågor. Den svenska rikdagen har alltid varit engagerad men jag får också besök från flera andra länders folkvalda, närmast väntar det holländska underhuset nästa vecka.

Jag hade också pratat visumfrågor och det östra partnerskapet med Ukrainas ambassad inför ett toppmöte i Kiev i juni med inriksministeriet. Ukraina har en del visumlättnader med EU men vill förstås uppnå full visumfrihet. Jag delar den ambitionen men som stämningen i medlemsländerna är nu, dvs inte särskilt entusiastisk till fler visumfria länder, är det viktigt att Ukraina snabbar på sitt reformarbete, inte minst kampen mot korruptionen. Situationen för de mänskliga rättigheterna går heller inte framåt tyvärr.

Ett lunchseminarium om cyberbrott, gruppmöte med den liberala gruppen i Europaparlamentet, och precis kommissionsmöte har jag också hunnit med. Vi har diskuterat europeiska rådets möte i fredags och försökte analysera vad som egentligen bestämdes. Det var ju mycket rykten och papper och så kallade icke-papper som cirkulerade hit och dit. Kontentan är att det fattades, lite i skymundan, viktiga beslut om innovation och energi, samt att Barroso och van Rompuy ska ta fram förslag till beslut om mer ekonomisk samordning till nästa europeiska råd i slutet på mars. Innan dess är också ett viktigt möte med eurogruppen. Det är allt mer uppenbart att de 17 länderna i eurogruppen blir en egen enhet och att det är svårare att stå utanför om man vill vara med och bestämma.

I eftermiddag leder jag ett stort seminarium om säkerhet och sedan bär det iväg till Rumänien och Bulgarien. Besöken där har varit planerade sedan länge och det finns mycket att tala om, men som läget är nu kommer det nog främst att handla om Schengen. Solen skiner i Bryssel, även om jag mest ser den utanför sammanträdesrummens fönster. Vågar man hoppas på vår?