You are currently browsing the tag archive for the ‘datalagringsdirektivet’ tag.

Idag har jag varit i Wiesbaden på något som kallas Innenministerkonferenz. Det är alla de 16 tyska delstaterna inrikesministrarna som möts två gånger om året för att diskutera gemensamma frågor. Detta är tradition sedan 1954 och även den federala inrikesministern Hans Pieter Friedrich deltar (men han har inte rösträtt) . Jag var inbjuden som gäst och vi diskuterade asylpaketet, datalagringsdirektivet, terrorism mm. De berättade också mer om den högerextrema nätverk som avslöjades för en tid sedan och som tros ligga bakom minst 10 mord. Eftersom de tyska delstaterna har så stor makt i Tyskland, också över EU-frågorna, var detta ett viktigt tillfälle att få tala med alla ministrarna samtidigt.

På förmiddagen hade jag också ett möte med Owe Hahn som är liberal justitieminister i Hessen.

Samtidigt i Bryssel så förebereder sig nu EU-ländernas stats- och regeringschefer för toppmötet som inleds ikväll med en middag och som kommer att fortsätta imorgon. På schemat står alltså att försöka hitta en väg ut ur krisen och fördragsändringar kommer att diskuteras. Jag har sagt det tidigare och säger det igen, det är viktigt att vi löser krisen tillsammans alla 27 EU-länder. Jag vill inte se ett Europa som delar upp sig i en yttre och en inre kärna. Det ser ut som om det blir fördragsändringar av något slag eller i alla fall beslut om att de ska göras. Det är ingen quick fix och det viktigt att vi inte nu fastnar i oändliga processer med ratificeringar och folkomröstningar. Vi behöver framför allt lägga krutet på att få igång tillväxten och göra de nödvändiga reformerna.

Med de tyska inrikesministrarna i Wiesbaden

Annonser

Det är session i Strasbourg och kommissionen har sitt veckomöte här istället för i Bryssel (vilket tvingar oss allihop att åka hit en gång i månaden…). Idag har vi antagit en plan om hur vi ska kunna stödja Nordafrika och transitionen där – demokratiskt och ekonomiskt. På mycket kort tid har vi försökt att formulera en strategi som är så konkret som möjligt och som försöker se både till kort och lång sikt.

Givetvis är länderna i Nordafrika helt olika så stödet och samarbetet får utformas olika beroende på utvecklingen, samtidigt som det naturligtvis bygger på principen att vi ska stödja en demokratisk utveckling med en rättsstat som respekterar grundläggande rättigheter. Vårt papper skickas nu till Europeiska rådet som skall diskutera det på det extrainsatta toppmötet på fredag. Förhoppningsvis antas det där och kommissionen får i uppdrag att arbeta vidare med att sjösätta samarbetet. Närmast är stödet till valet i Tunisien som skall hållas kring midsommar.

Den humanitära situationen i Tunisien är fortfarande mycket kritisk. I princip alla medlemsländer skickar stöd eller transporter för att hjälpa till att evakuera människor. Humanitär hjälp behövs också i de provisoriska läger som etablerats. I huvudsak är det tunisiska gästarbetare som levt i Libyen, men även andra subsahariska nationaliteter har identifierats. För första gången har det nu också kommit libyer som flyr våldet i hemlandet.

Ungefär 1000 människor har kommit till Lampedusa det senaste dygnet. De är inte libyer utan tunisiska medborgare och enligt en första preliminär bedömning är de inte personer i behov av internationellt skydd.

Under kommissionsmötet antog vi också en roadmap för klimatarbetet fram till år 2050 med riktlinjer för hur mycket EU ska minska sin klimatpåverkan de kommande åren. Det är viktigt att vi alla – i Europa och på andra håll i världen – tar klimatfrågan på allvar och att vi tar vårt ansvar. Men jag kan inte låta bli att se ironin i att diskutera klimatet under ett av våra Strasbourgmöten. Varje månad flyttar hela Europaparlamentet till Strasbourg, och mina kommissionärskollegor och jag flyttar med för att hålla veckomöte i parlamentets lokaler. Det är viktigt att minska klimatpåverkan generellt i EU, men om parlamentet skulle sluta pendla och istället stanna i Bryssel skulle vi kunna spara så mycket som 19.000 ton koldioxidutsläpp varje år.

Läser att datalagringsdirektivet debatteras hemma efter att några partier vill skjuta på beslutet att implementera det i svensk lagstiftning. EU:s regelverk funkar ju så att medlemsländer ska anta de direktiv alla kommit överens om inom en viss tid. Om så inte sker finns det olika procedurer, men slutligen hamnar frågan i domstolen i Luxemburg och det blir dom och böter. Sverige kommer att få ganska stora böter om inte direktivet antas de närmaste dagarna. Det är delvis en stor klumpsumma och sedan tickar det på för varje dag som går. Att argumentera för att direktivet ses över och kanske ska göras om håller inte. Det kan bli mycket dyrt.

Det är sant att jag gör en utvärdering och översyn. Den kommer att publiceras om några veckor. Baserat på den kommer jag att engagera medlemsländer och olika parter i ett samtal om hur direktivet kan förbättras (jag har vid flera tillfällen sagt att jag tror att det kan ske väsentliga förändringar och förbättringar). Men de förslag som kommer i slutet på året skall sedan behandlas av ministerrådet och Europaparlamentet och det kan ta lång tid, kanske år, innan de kommer överens. Så det går inte att argumentera för att Sverige ska vänta. Reglerna måste respekteras, oavsett vad man tycker om det enskilda direktivet och Sverige har en gång röstat för datalagringsdirektivet.

Det blev en lyckad dag i Göteborg, inte minst träffen med studenter på Hvitfeldtska gymnasiet. De var en hel aula full med engagerade studenter som ställde många svåra och begåvade frågor. Det bådar gott för nästa generation. Helgen tillbringade jag sedan i Göteborg, bl.a med att testa semleutbudet på vårt traditionella möte med semleakademien.

Nästan på timbasis följer jag den dramatiska utvecklingen i Egypten. Det är fantastiskt att se hur alla dessa människor demonstrerar för demokrati och frihet. Det är väldigt osäkert vad som kommer att ske men med vissa undantag tycks det gå ganska lugnt till. Jag hoppas verkligen att lugnet håller i sig och att det kan bli en långsiktig lösning med fria val. Demokrati är en bristvara i den delen av världen och det här kan bli början till något helt oerhört.

Efter att ha rest otroligt mycket de senaste veckorna är det skönt att ha en vecka när jag (nästan) inte skall resa alls. Det är många frågor som vi måste lösa här och jag har hittills ägnat dagen åt att diskutera med medarbetarna om var vi står i olika aktuella frågor t.ex Dublinkonventionen, Rumäniens och Bulgariens Schengeninträde, utvärderingen av datalagringsdirektivet och det europeiska PNR som jag skall presentera på onsdag.

Idag hade vi – som vanligt – en lång diskussion på kommissionssammanträdet om åtgärder för att hantera den ekonomiska krisen. Olli Rehn presenterade ett paket för stärkt ekonomisk samordning som vi ska lägga fram för medlemsländerna. Det handlar om hur vi kan stärka stabilitetspakten, införa bättre översyn och förhandskontroll över varje lands konvergensprogram, och en mer permanent krishanteringsmekansim. Den ekonomiska krisen har visat att det inte bara är viktigt att vi har regler för hur våra ekonomier ska fungera, utan framför allt att regelverket, den så kallade stabilitetspakten, följs. Rehns förslag handlar mycket om hur kontrollen av regelverket kan skärpas, hur vi kan förebygga kriserna och möjligheten att införa ekonomiska sanktioner mot de länder som bryter mot reglerna.

Du kan läsa förslagen här och se Olli Rehn presskonferens.

Det har i svensk press varit en del debatt i dagarna om det s.k datalagringsdirektivet. Det infördes 2006 efter ett förslag av den dåvarande brittiske inrikesministern och Thomas Bodström. Jag var skeptisk till det då och tycker fortfarande att direktivet har brister. Jag gör just nu en översyn av direktivet som kommer till hösten.

I dagarna fick jag ett brev av ett stort antal europeiska organisationer som kräver att jag river upp direktivet. Man ska dock vara medveten om att direktivet redan är i full kraft i de flesta av EU:s länder och att våra efterforskningar tyder på att de allra flesta medlemsländerna vill ha detta direktiv. De eventuella ändringsförslag jag lägger fram måste godkännas av EU:s 27 medlemsländer (liksom Europaparlamentet). Det jag kan göra att att föreslå ändringar i samband med den översyn av lagen som skall ske i höst. Då kan man titta på lagringstider, syfte, omfattning mm men man måste som sagt vara medveten om att detta direktiv är något medlemsländerna vill ha och att de måste godkänna de ändringsförslag som jag lägger fram.

I övrigt vill jag inte föregå den översyn som pågår och tycker det är viktigt att frågan genomlyses noga innan vi tar ställning till olika förslag.

I Tyskland fortsätter diskussionerna om gårdagens dom från författningsdomstolen angående datalagringsdirektivet. Även i Sverige och i andra länder diskuteras frågan förstås. Jag återupprepar att det är inte direktivet i sig som förklarades strida mot grundlagen, inte heller det faktum att man lagrar teledata, utan det sätt som Tyskland har valt att implementera direktivet. Nu måste tyskarna snarast ändra på lagen.

Man kan ha olika uppfattningar om datalagringsdirektivet, som innebär att telebolag lagrar uppgifter om telefoni och email i sex månader. Lagförande myndigheter kan begära ut dessa data för att undersöka, spåra och lagföra allvarliga brott, dvs brott med minst fem års fängelsestraff. Det är inte själva innehållet i kommunikationen som lagras utan avsändare och mottagare samt tiden för samtalet/emailen.

Jag är övertygad om att man med dessa verktyg kan identifiera brottslingar, kartlägga planerade brott och också bevisa brott. Det handlar ju också om grova brott, såsom våldtäkt, mord, viss organiserad brottslighet mm. Det jag kritiserat har varit omfattningen av direktivet.

Direktivet har antagits av samtliga medlemsländers regeringar och därmed åtar varje land sig att implementera lagen. De flesta har gjort så men inte alla, däribland Sverige. Domen i Tyskland ändrar inte på detta faktum att alla är skyldiga att införa den lag de själva beslutat om.

Jag har för avsikt att göra en översyn av lagen – dess effektivitet, proportionalitet, dataskydd, kostnad mm. Detta planerar jag att genomföra i slutet på året. Om kommissionen skulle föreslå att lagen upphävs eller ändras så måste ett sådant förslag antas av medlemsländena och Europaparlamentet. Och då ska man komma ihåg att de flesta av medlemsländerna är postiva till den och menar att den är ett användbart verktyg i kampen mot organiserad brottslighet. Att omedlbart upphäva eller ändra direktivet från kommissionens sida, som flera föreslagit mig, är inte görligt. Den makten har inte kommissionen.

Datalagringsdirektivet är ett förslag som handlar om att polismyndigheter får lagra teledata (telefonsamtal och email) i syfte att bekämpa terrorism och grov brottslighet. Det handlar inte om innehållet i samtalen, bara sändare och mottagare samt tid och plats. De flesta medlemstater har implementerat direktivet, men ännu inte Sverige och ytterligare tre länder.

Nyss kom ett uttalande från tyska författningsdomstolen om direktivet. Det slår fast att direktivet inte strider mot den tyska författningen och att lagra data inte heller gör det, MEN att det sätt som tyska myndigheter valt att implementera direktivet inte är förenligt med den tyska grundlagen. Vi håller nu på att analysera effekterna av denna dom.

Alla medlemsländer har fattat beslut om detta direktiv (som ursprungligen var ett förslag från den brittiske inrikesministern och dåvarande justitieminister Thomas Bodström). Det är något EU:s medlemstater enats om, och då måste det implementeras. Det gäller även Sverige. Jag har aldrig dolt att jag inte är överförtjust i förslaget, och jag har fortfarande för avsikt att göra en större översyn till slutet av året.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Malmström på Twitter

Senaste kommentarer

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
%d bloggare gillar detta: