You are currently browsing the tag archive for the ‘Egypten’ tag.

Har precis haft ett möte med Amnesty International och ett antal mänskliga rättighetsorganisationer från Israel. De ville diskutera den fruktansvärda situationen för migranter i Sinai. Det är en fråga som jag redan för ett år sedan tog upp med olika ministrar i Kairo när jag var där på besök, men sedan dess har situationen blivit värre. Det handlar om migranter och flyktingar, i huvudsak från Sudan och Eritrea som tar sig genom Sinaiöknen på jakt efter asyl i Israel. De allra flesta faller offer för människosmugglare som i Sinai har en särdeles vidrig verksamhet – de tar betalt av migranter och håller dem sedan gisslan och begär lösen av dem eller deras familjer för att släppa dem. Det handlar om ganska stora summor och många av flyktingarna vittnar om fruktansvärd tortyr, våldtäkt och olika typer av kränkande behandling som de utsätts för. Detta kan naturligtvis inte fortsätta. Israel och Egypten måste samarbeta för att slå till mot denna vidriga verksamhet.

Även de flyktingar som inte hamnar i smugglarnas våld har det mycket svårt. De har ingen möjlighet att söka asyl i Egypten. Asylpolitik som sådan existerar inte och den lilla verksamhet som finns sköts av UNHCR. Det finns flera fall där militär har skjutit mot flyktingarna.

Möjligheten till en rättssäker asylhantering är också mycket liten i Israel där sudaneser och eritreaner förvisso får en form av tillfällig uppehållsrätt, dock utan en föregående asylprövning, och utan att få rätt till sjukvård eller möjlighet att arbeta. Den nya lagen, s k Anti-infiltration Law från i februari i år, gör att alla som olagligt tar sig in på israeliskt territorium omedelbart tas i förvar, ofta på obestämd tid och i många fall på livstid. Dessutom bygger nu Israel ett långt staket längs gränsen mellan Israel och Egypten. Det är viktigt att det trots detta kommer att kunna finnas möjligheter för människor att få söka asyl i landet.

Jag har sedan över ett år tillbaka försökt få egyptierna intresserade av ett mobilitetspartnerskap där vi diskuterar migration, asyl, visumfrågor etc i bred bemärkelse. Ett sådant avtal är vi mycket nära att sluta med Tunisien. Från Egypten har det dock hittills varit kalla handen. Vi får se vad som händer efter presidentvalen i juni.

Som alla länder i Nordafrika påverkades även Marocko av den arabiska våren fast utvecklingen i landet tog där en annan väg än i Tunisien, Egypten och Libyen. Kungen har lyckats sitta kvar och valde tidigt att genomföra ett antal demokratiska reformer. Ett led i detta var att utlysa nyval, vilka hölls i fredags. Det moderata islamistpartiet PJD fick en majoritet av rösterna och kungen kommer nu att utse en premiärminister från det partiet. Enligt valobservatörer ser det ut att ha gått lugnt och fredligt till men det rapporteras också om ett lågt valdeltagande på 45,4 %. Men detta är trots allt en liten ökning sedan förra valet för fyra år sedan. Sakta men säkert ser det ut att gå framåt i en mer demokratisk riktning i Marocko.

Idag går även egyptierna till val. Jag var i Egypten i våras när de precis hade röstat för ändringar i konstitutionen och således för att hålla nyval och den förväntansfulla stämning för förändring som jag då mötte har tyvärr avtagit. Jag följer nu spänt utvecklingen efter den senaste tidens oroligheter.

I en annan del av Afrika möts samtidigt alla länders miljö- och klimatministrar i Durban för att diskutera fortsättningen på det internationella klimatavtalet som löper ut efter nästa år. I spåren av den ekonomiska krisen och nu med rådande skuldkris har klimatarbetet hamnat rejält på efterkälken. EU är fortfarande pådrivande för att öka ländernas åtagande men tyvärr har även länder inom EU tappat fart. Det är oroande att länderna inte inser att de klimatinvesteringar vi gör idag kommer att ge betydande vinster framöver.

Jag beger mig nu strax till Serbien för att tala på en konferens om brottslighet på västra Balkan. Jag kommer också att träffa presidenten och justitie- samt inrikesministrarna för att diskutera samarbetet kring inrikesfrågor. Två brännande ämnen för västra Balkan är behandlingen av romer samt arbetet mot människohandel, och dessa frågor kommer jag att lyfta i mina samtal med ministrarna. Jag ska även besöka en flyktinganläggning för romer samt Röda Korsets verksamhet mot människohandel imorgon. För Serbiens del avvaktar man också EU-toppmötet den 9 december. Kommissionen har föreslagit att Serbien ska beviljas kandidatstatus, men det är medlemsländerna som fattar beslutet.

Idag har vi haft ett långt kommissionsmöte där vi har diskuterat ett paket med reformer för tillväxt. Paketet innehåller skräpningar av åtgärdsförslag som vi tidigare presenterat till exempel ”sexpacket” och till grund för diskussionen låg bl a den årliga tillväxtrapporten.

Förslaget om stabilitetsobligationer var en av punkterna på dagordningen. Det är ett förslag som har diskuterats sedan slutet av 90-talet som ett verktyg för att bättre integrera euroländernas ekonomier, och det handlar om att euroländerna tillsammans ska dela på kostnaderna och riskerna. Det är ett sätt att med en gemensam europeisk ansträngning försöka stävja krisen och främja tillväxt. Det kan dock även uppstå problem med en sådan lösning som ligger i att incitamenten till att sköta sina egna statsfinanser riskerar att minska. Därför måste det kombineras med olika former av övervakning och styrning.  Kommissionen bjuder därför nu in medlemsstater, akademiker, marknadsaktörer och allmänheten att säga sitt om utformningen av ett sådant förslag. Här kan du skicka in synpunkter och förslag om stabilitetsobligationer. Tidningen Financial Times välkomnade förslaget. I samma tidning utsågs idag Anders Borg till Europas bäste finansminister. Det är bara att gratulera.

Jag följer med oro de senaste dagarnas utveckling i Egypten. Militärens våld mot demonstranter och oron att de ska ”kidnappa” det egyptiska folkets revolution är djupt oroväckande. Demokratisk transition tar som sagt tid men jag hoppas innerligt att den senaste tidens oro ska lägga sig och att de ska kunna hålla val den 28 november som det är tänkt. Samtidigt bildar de nya ledarna i Tunisien och Libyen regeringar.

Jag följer med spänning vad som händer i Libyen. Det är i skrivandets stund ännu inte helt klart om en av världens grymmaste diktatorer Kadaffi är avsatt men mycket tyder på att han nu är uträknad. Nu måste han ställas till svar för vad han har utsatt sitt folk för under de 42 år som han hållit befolkningen i sitt terrorgrepp. EU har under våren bistått det libyska folket med bla humanitär hjälp, här kan du läsa mer om vad EU har gjort. Och precis som med Tunisien och Egypten tidigare i våras står EU nu också redo att bistå och stötta Libyen i en demokratisk utveckling. Vägen efter Kadaffi är lång men ett demokratiskt Libyen skulle betyda oerhört mycket, inte bara för det libyska folket utanför hela regionen.

Sent i natt kom jag tillbaka från Tunisien. Hela torsdagen tillbringade jag med min kollega Stefan Füle (ansvarig för utvidgning och grannskapspolitik) i huvudstaden Tunis. Det bestående intrycket är hur stolta och glada alla tunisier är över att ha störtat en diktator på fredlig väg och visat vägen för demokratirörelser i hela regionen. De är nu i full fart med att förbereda inför valet den 24 juli och hittills är 50 partier registrerade. Interrimsregeringen är intensivt sysselsatt med att genomföra reformer som kan göra verklighet av målet att skapa ett nytt demokratiskt Tunisien, men också att skapa jobb och tillväxt. Interrimsregeringen består av äldre herrar, en del akademiker, en del ministrar från tiden före Ben Ali och en del exiltunisier som återvänt. Ingen minister får ställa upp i det kommande valet eller ha någon post i den nya regeringen så de jobbar nu helt inställda på att under en kort tid genomföra så mycket som möjligt. Vi träffade utrikesministern, finansministern, ministern för regional planering och inrikesministern. Vi talade om deras prioriteringar och hur den europeiska unionen kan stödja vad gäller demokartiska reformer, valgenomförandet, men också ekonomiskt stöd för regional utveckling, mikrokrediter, infrastruktur, etc. Det finns ett par hundra miljoner euro som kan användas redan i år till stöd samt lån, krediter etc.

Med inrikesministern talade jag om mobilitet och precis som i Egypten beslöt vi att starta en arbetsgrupp för att diskutera samarbete kring asylfrågor, migration, gränskontroll, arbetskraftsinvandring och visumlättnader. Vi talade förstås också om de tunisier som kommer till Lampedusa och hur vi kan samarbeta för att de som inte får stanna i Italien kan återvända under ordnade former och möjligen få någon form av stöd med sig så att de inte kastas direkt tillbaka i arbetslösheten igen. Detta kan kanske inbakas i något större stödpaket efter vidare samtal mellan kommissionen, italienarna och tunisierna. Båtar börjar nu komma till såväl Lampedusa som Malta med flyktingar från Libyen och de ska naturligtvis behandlas som asylsökande och förhoppningsvis få en fristad i EU.

Det är utmärkt att Sverige nu sagt att man kan ta ett par hundra av flyktingarna från Libyen, några andra länder har också inkommit med erbjudande men fortfarande är det snålt.

På eftermiddagen träffade vi företrädare för civila samhället, internationella organisationer etc. När jag satt i Europaparlamentet engagerade jag mig en del i mänskliga rättigheter i Tunisien och då arbetade jag med de då förbjudna organisationerna för mänskliga rättigheter. Det var fantastiskt att återse en del av de personerna igen, som levde i exil i Frankrike, i ett fritt Tunisien där de inte behöver vara rädda mer. Vi träffade också företrädare för några av de olika politiska partier som nu förbereder sig för valet. En del av partierna har verkat underjordiskt i många år, men många nya bildas nu också. Det är verkligen en oerhört spännande utveckling.

Jag är i Kairo med det ungerska ordförandeskapet. Kairo med sina 25
miljoner invånare är soligt och varmt men bullrigt, smutsigt och med
en fruktansvärd trafik. Staden kryllar av demonstrationer av olika
slag, det finns ju ett uppdämt behov efter så många decennier då
det inte varit tillåtet. På det stora hela tycks det finnas en
optimism och framtidstro och efter folkomröstningen i helgen, som gick
mycket lugnt till, pågår förberedelse för val till parlamentet
senare i sommar/höst. Det kommer säkert att bildas nya partier och
olika allianser.

Vi har bl a träffat representanter från olika NGOs för att tala om
flyktingsituationen just nu men också om möjligheten att utforma en
asyl- och migrationspolitik på sikt. Vi har också träffat alla
EU-ambassadörer för att prata om det politiska läget samt UNHCR och
IOM som gör ett fantastiskt arbete vid gränsen. Med inrikesministern
talade vi om samarbete kring en bred agenda om de vi kallar ”mobility
partnership”. Där ingår frågor som hjälp att sätta upp ett
asylsystem, migration, arbetskraftinvandring, gränskontroll, kamp
mot trafficking samt hur vi kan underlätta visumhantering. Vi beslöt
att sätta upp en arbetsgrupp för att diskutera hur vi skall gå
vidare.

Egyptierna är ju fullt sysselsatta med att arbeta vidare med
transitionen och det känns som om de är lite trötta på alla
européer som väller in och vill hjälpa till och komma med råd.
Samtidigt är det oerhört viktigt för EU-institutionerna att vi lyssnar
ordentligt vad Egypten behöver och hur vi kan hjälpa till. Egypten
kan ju bli det ledande landet här i regionen om det visar vägen till
ett nytt demokratiskt samhälle. Naturligtvis återstår massor att
göra men de är helt klart på rätt väg.

Striderna i Libyen fortsätter och det är svårt att få korrekt information om vad som händer. Som de flesta hoppas jag att Khadaffis regim snart faller. Det är spännande att notera att demokratiprotesterna nu sprider sig över hela regionen. Osäkerheten om vad som kan komma att hända är stor.

I Egypten blev det i helgen ett starkt ja till författningsändringarna så nu förbereder de för fullt kommande val. Jag åker till Egypten i eftermiddag för att träffa ett antal politiker och organisationer och få en bild av läget i landet. Jag ska också tala med UNHCR och IOM om situationen i flyktinglägren och se hur EU kan bistå. Vi ska också ha en diskussion om mer långsiktigt samarbete vad gäller migration, arbetskraftsinvandring, visumfrågor, gränskontroll etc. Naturligtvis kommer det kanske snart att vara nya samtalspartners i Egypten, men det är ändå viktigt att på ett så här tidigt stadium på plats få resonera och undersöka hur EU kan bistå i transitionen. Jag åker tillsammans med det ungerska ordförandeskapet, utrikesminister Martony. Nästa vecka blir det en liknande resa till Tunisien.

På förmiddagen har jag hunnit med att träffa Ålands ”president” Viveka Eriksson och ha ett längre möte med Carl Bildt. Vi talade naturligtvis om Nordafrika och utvecklingen där.

Det blev ett mycket långt möte med inrikesministrarna igår, jag tror att vi höll på i nästan 10 timmar totalt. Det var mycket att diskutera. Asylsituationen i Grekland, återtagandeavtal med Turkiet och startande av visumdialog med samma land, samt naturligtvis situationen i Nordafrika. Detta tog sin tid så ett halvt dussin andra punkter fick flyttas till nästa ordinarie möte i april.

Det som händer i Nordafrika är på många sätt fantastiskt och det är en historisk chans att se demokrati och frihet utvecklas i denna del av världen som lidit så länge under envåldshärskare. Det finns en enorm framtidstro i Egypten och Tunisien och givetvis måste vi göra allt för att stödja en politisk och ekonomisk utveckling i hela regionen. I Libyen är situationen mer oroväckande och det är fasansfullt att få ta del av de knapphändiga rapporterna om blodbad på civila. Att få slut på våldet är naturligtvis det viktigaste och jag känner en stor frustration över att vi inte kan göra mer. Schweiz har frusit familjen Khadaffis alla konton och utrikesministrarna pratar om sanktioner och bojkotter. Det kan vara en väg, men frågan är om Khadaffi bryr sig.

Att människor flyr är naturligt och många libyer har redan tagit sig till grannländerna Egypten och Tunisien. Kommissionen har aktiverat vår krishanteringsmekansim MIC för att dels hjälpa till att få ut europeiska medborgare ut Libyen, dels bistå med humanitär hjälp i de flyktingläger som nu provisoriskt byggs upp i Tunisien och Egypten. Det cirkulerar en mängd olika siffror om hur många människor som kan tänkas komma till Europa. Jag kan bli oerhört trött på de alarmistiska skriken och liknelser om gammaltestamentliga folkförflyttningar. Det är inte så meningsfullt att spekulera om siffror utan att snarare diskutera hur vi ska hantera dem som kommer. För det handlar ju om enskilda människor som i så fall flyr hals över huvud. Det blir ett tillfälle att verkligen visa europeisk solidaritet och inte bara prata – naturligtvis kan inte grannländerna Malta och Italien ensamma ta allt ansvar om vi skulle se en massflyktsituation. Detta diskuterade vi under gårdagen, också med UNHCR:s höge kommissionär Antonio Guterres. UNHCR är förstås beredda att göra allt för att hjälpa, de är redan på plats i Egypten och Tunisien.

Idag har jag ägnat dagen åt att tillsammans med mina medarbetare och tjänstemän identifera alla ekonomiska, politiska och juridiska instrument, både ordinära och extraordinära, vi har till vårt förfogande, att se hur Frontex, den nystartade flyktingbyrån EASO och andra kan assistera för att hantera olika scenarier. De flesta flyr till grannländerna av naturliga skäl men säkert kommer en del att komma till Europa.

Det är härliga nyheter från Egypten. Äntligen har Mubarak avgått! Ivrig ryktsspridning om att han har lämnat landet och tömt bankkonton. Svårt att veta exakt men han är i alla fall borta ur egyptisk politik och förhoppningsvis kan det egyptiska folket nu förbereda val och bygga ett demokratiskt land tillsammans. EU har sagt att vi kan hjälpa till inför valet och utrikestjänsten håller också på med en långsiktig demokratistödsplan till landet.

Mer oroväckande är situationen i Tunisien och jag har under helgen haft intensiva kontakter med den italienska regeringen. Under de senaste dagarna har 4000 unga män från Tunisien kommit i små båtar till Lampedusa utanför det italienska fastlandet. Jag har frågat om de behöver hjälp men inrikesministern sade igår kväll till mig att han inte behöver det än så länge, men att det kan behövas senare i veckan. Även mina medarbetare har frågat tjänstemännen i Rom och fått samma svar. Nu ser jag på nyheterna att inrikesministern är irriterad på EU för att han inte får stöd. Under dagen har det varit stora demonstrationer mot Berlusconi i Italien, så kanske var det skönt att få skylla något på Bryssel…

Imorgon bitti har jag möte med mina medarbetare och har bett dem titta på vilka verktyg vi har för att kunna hjälpa både Tunisien och Italien, både på kort och lång sikt med bl.a humanitär hjälp. Jag ska få rapport från såväl Frontex som den nya flyktingbyrån EASO.

Det blev en lyckad dag i Göteborg, inte minst träffen med studenter på Hvitfeldtska gymnasiet. De var en hel aula full med engagerade studenter som ställde många svåra och begåvade frågor. Det bådar gott för nästa generation. Helgen tillbringade jag sedan i Göteborg, bl.a med att testa semleutbudet på vårt traditionella möte med semleakademien.

Nästan på timbasis följer jag den dramatiska utvecklingen i Egypten. Det är fantastiskt att se hur alla dessa människor demonstrerar för demokrati och frihet. Det är väldigt osäkert vad som kommer att ske men med vissa undantag tycks det gå ganska lugnt till. Jag hoppas verkligen att lugnet håller i sig och att det kan bli en långsiktig lösning med fria val. Demokrati är en bristvara i den delen av världen och det här kan bli början till något helt oerhört.

Efter att ha rest otroligt mycket de senaste veckorna är det skönt att ha en vecka när jag (nästan) inte skall resa alls. Det är många frågor som vi måste lösa här och jag har hittills ägnat dagen åt att diskutera med medarbetarna om var vi står i olika aktuella frågor t.ex Dublinkonventionen, Rumäniens och Bulgariens Schengeninträde, utvärderingen av datalagringsdirektivet och det europeiska PNR som jag skall presentera på onsdag.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Malmström på Twitter

Senaste kommentarer

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
%d bloggare gillar detta: