You are currently browsing the tag archive for the ‘ekonomisk kris’ tag.

I såväl svensk som europeisk media har det rapporterats om olika beslut som är på gång i kommissionen just nu. Det är positivt eftersom det leder till politisk debatt innan besluten är fattade i kommissionen, rådet och parlamentet.

Idag var det dags för oss i kommissionen att fatta beslut om en europeisk övervakning av banker. Det är en del i den bankunion, som det har pratats om en hel del under sommaren.

Den inre marknaden är på många sätt grundstenen i det europeiska samarbetet och därför hänger alla medlemsstaternas ekonomier ihop, inte bara euroländernas. Ett lands ekonomiska problem ”smittar” av sig på övriga – så var det även innan euron. Vi är beroende av varandra och därför kan vi bara komma ur den nuvarande krisen tillsammans.

Bankerna agerar i den europeiska ekonomin, även om fokus är på den nationella hemmamarknaden. Därför är det viktigt att den europeiska centralbanken (ECB) får information om bankernas stabilitet, för att kunna agera i tid. En enhetlig bankkontroll är viktigt eftersom det garanterar att eurozonens banker granskas på samma sätt, vilket ökar förtroendet. Här krävs ett nära samarbete mellan ECB och de nationella finansinspektionerna.

Beslutet om övervakningsmekanismen innebär i korthet att kommissionen föreslår att ECB får i uppgift att granska bankerna och deras finansiell stabilitet. Det är begränsat till eurozonen men det är möjligt – och önskvärt- för icke-euroländer att delta.  Beslutet idag innefattar också en mer långsiktig plan på en framtida bankunion, och steg på vägen dit.

Detta är inte på något sätt, kommissionens enda lösning på den ekonomiska krisen. Men det är ett viktigt beslut, eftersom bankers sårbarhet har uppenbar negativ påverkan på ländernas skulder. Det är ett beslut som ska bryta den negativa spiral som enskilda medlemsstater genomgår . När medlemsstaters budgetar går till att rädda banker, blir det mindre pengar över till välfärd och långsiktiga investeringar. Ekonomiska reformer är inte mål i sig själva. De är medel för att få balans, stabilitet, tillväxt och tilltro till europeisk ekonomi. Det är en förutsättning för att medlemsstaterna åter ska få råd till att satsa på välfärden.

Det finns ungefär 6000 banker i eurozonen. Beslutet innebär att alla banker kommer ingå i systemet, även de små, eftersom deras brister också har visat sig kunna hota den finansiella stabiliteten. Banker kontrolleras redan idag på nationell nivå, så ECB kommer att få information via de nationella myndigheterna och koncentrera sitt arbete på de banker som ligger i riskzonen. Inga nya institutioner kommer att skapas. Bankerna själva kommer att bidra till betalningen  för den europeiska kontrollmekanismen.

Förslaget idag är en viktig del i bättre ordning och reda i Europas banker . För att genomföras krävs enhällighet mellan alla 27 medlemsländer. Jag hoppas att ett beslut kan fattas redan under hösten så att det kan träda kraft vid årsskiftet.

Du kan läsa mer i detalj om beslutet: kommissionens pressmeddelande,  och andra åtgärder här MEMO/10/434 MEMO/11/527  MEMO/12/129 IP/12/253

Foto: Allan Seppa

Under diskussionen på SNS konferens. Foto: Allan Seppa

Semestern avbröts igår för konfererande i Tylösand där SNS höll sin årliga konferens. Ämnet ”the future of Europe” diskuterades av Europaexperter, politiska bedömare, politiker och företagsledare med utgångspunkt i Eurokrisen. Många gavs chansen att ge sin syn på vart Europa är på väg och vad den ekonomiska krisen innebär, bland annat professor Barry Eichengreen, professor Suzanne Berger och Jörgen Holmquist (tidigare generaldirektör på EU-kommissionens generaldirektorat för inre marknaden). Även Sveriges utrikesminister Carl Bildt och socialförsäkringsminister Ulf Kristersson medverkade.

Tillsammans med Bo Rothstein från Göteborgs universitet diskuterade jag ämnet ”quality of government”. Min syn är att den nuvarande ekonomiska krisen är den svåraste EU har upplevt, men att många viktiga beslut redan har fattats för att stärka ekonomin och samarbetet. Krisen ställer krav på oss politiker, och vi ser återigen ett exempel på att kriser leder till fördjupning av vårt europeiska samarbete.

Mer behövs. Vi talar om en bankunion, skatteunion och en politisk union. Begreppen behöver definieras och fyllas med innehåll. Reformer är nödvändiga, men av erfarenhet vet vi att förändringar i fördrag tar tid. Med Lissabon-fördraget i färskt minne är aptiten på omfattande politiska reformer liten.

Jag poängterade att fördjupning inte står i motsatsförhållande till fortsatt EU-utvidgning. Utvidgningen har varit bra för både gamla och nya medlemsstater, ekonomiskt och politiskt, även om det finns problem och utmaningar. Länderna på Balkan är på tur och dialogen med Turkiet är fortfarande viktig. I detta sammanhang vill jag också lyfta fram att vi behöver kontrollmekanismer och möjlighet att ställa krav på medlemsstater även efter inträdet, inte bara i medlemsskapsförhandlingarna. Här behöver vi bli modigare när det gäller att kritisera varandra inom EU när vi ser att det går åt fel håll. De europeiska värdena får inte offras i arbetet med att komma ur krisen.

På agendan för dagens kommissionsmöte stod strategin inför FN-konferensen om hållbar utveckling som kommer att hållas i Brasilien i sommar, det så kallade Rio + 20-mötet. Det var ett bra tag sedan vi hade en ordentlig diskussion om hållbar utveckling i den här konstellationen. Vecka efter vecka har fokus snarare varit på den ekonomiska krisen, och även om vi är några kommissionärer som hela tiden försöker påpeka att grön tillväxt och hållbarhet är viktigt för att faktiskt komma ur krisen starkare, så tenderar dessa frågor att hamna i skymundan. Därför var det nyttigt att få till en ordentlig diskussion idag.

Förra året blev vi 7 miljarder människor på denna jord och siffran kommer bara att öka. Vi måste därför utnyttja våra naturresurser på ett mer hållbart sätt och det är av denna anledning också viktigt att länderna under mötet i Rio kan komma framåt i den här frågan. Vi diskuterade vilka mål som EU ska prioritera, våra viktigaste allierade och behovet av en nära dialog med näringslivet i dessa frågor.

Tidigt imorse träffade jag också Jordaniens utrikesminister. Jordanien är ett land som på senare tid allt mer sökt att närma sig EU. Landet har inte genomgått någon revolution men regeringen siktar på att genomföra viktiga reformer och förändringar. Förra veckan hölls ett högnivåmöte mellan EU och Jordanien, lett av Cathie Ashton. En av frågorna som diskuterades var visum och vi undersöker möjligheterna att inleda förhandlingar med Jordanien, precis som vi gör med Tunisien, om ett sk mobility partnership, där vi utökar vårt samarbete kring asyl, säkerhetsfrågor, människohandel, visum, arbetskraftsinvandring etc. Vi beslöt att skicka en delegation av tjänstemän från mitt DG till Amman inom ett par veckor för att fortsätta diskussionerna på en mer teknisk nivå.

På kollegiemötet idag hade vi en lång diskussion inför helgens toppmöte. Det är onekligen ett mycket dramatiskt läge i Europa och viktigt att EU:s ledare verkligen kommer till skott och presenterar ett heltäckande program som visar vägen ur krisen. Det handlar om Grekland, om mandatet för den europeiska räddningsfonden, återkapitalisering av banker samt en del institutionella frågor. Kommissionens handlingsplan som vi presenterade förra veckan ligger till grund för diskussionen, men vi behöver förstås gå längre. Mötet inleds med samtliga medlemsländer och går sedan över till att bara innefatta de 17 euroländerna. Detta är en tendens vi ser allt mer, att euroländerna sluter sig allt mer samman. Utanförskapet för de 10 länder som står utanför, däribland Sverige blir därigenom allt mer påtagligt. Vissa länder vill institutionalisera denna uppdelning genom ändringar i fördraget. Det vore mycket olyckligt.

Med utgångspunkt i det rådande läget är det positivt att kommissionen idag har föreslagit ett paket med investeringar på 50 miljarder euro för att bättre länka samman EU:s transport-, energi- och bredbandsnät. Det handlar konkret om bidrag till byggandet av vägar, järnvägar, energinät, olje- och gasledningar och bredbandsnät. Investeringar som främjar såväl tillväxt som den inre marknaden, dvs gör det lättare för människor att resa runt i Europa och bidrar till ökad handel. Två av prioriteringarna som pekas ut i paketet är Botniska korridoren, som knyter ihop norra Sverige med Finland och övriga Europa, samt den så kallade nordiska triangeln Stockholm-Köpenhamn och Oslo. 

Igår kväll ställde EU in det planerade mötet mellan Barroso och Ukrainas president som protest mot rättegången och domen mot Julia Tymosjenko. Det var nödvändigt. Ukraina måste visa att landet har ett rättsväsende som uppfyller europeiska standarder vad gäller transparens och rättsäkerhet i domstolsväsendet. Så är tyvärr inte fallet.

dsc004401Jag kommer precis från möte med GAERC, allmänna rådet (det ministerråd där jag företräder Sverige) i Bryssel. Idag har vi förberett slutsatserna för vårtoppmötet senare i veckan. Senare under dagen ska jag ha bilaterala möten med min brittiska kollega Caroline Flint och den slovenske EU-ministern Mitja Gaspari. Vi brukar alltid passa på att lägga in en rad olika möten när jag ändå är i rådsbyggnaden. Här finns ju alla kollegorna på plats samtidigt, och det är viktigt att hålla god kontakt med de länder som vi behöver samarbeta nära med, inte minst inför ordförandeskapet.

Den ekonomiska krisen kommer självklart att stå i centrum även när stats- och regeringscheferna träffas på torsdag och fredag. Hittills har EU agerat samfällt och ganska effektivt för att förhindra de allra värsta effekterna av krisen. Olika försök till ökad protektionism har hittills motats i grind. Det är bra, för krisen kommer bara att kunna mildras genom att vi stärker den inre marknaden och visar en ännu större öppenhet mot omvärlden.

De flesta verktyg för att stimulera ekonomin och hantera krisen finns i medlemsländerna. Men samtidigt har EU en rad styrmedel som både kan och bör användas. Lissabonstrategin som innehåller rekommendationer och gemensamma mål för fler jobb och högre tillväxt, måste förnyas. Vi ska hitta vägar så att länder med stora budgetunderskott ska kunna leva upp till kraven i stabilitetspakten. Dessutom behöver vi få till stånd en gemensam tillsyn av finansmarknaderna i Europa.

En annan av EU:s viktigaste insatser i krisen blir just återhämtningsplanen. Den handlar om att unionen bidrar till investeringar som syftar dels till bättre energiförsörjning genom att bygga ihop el- och gasnät, dels om bredbandssatsningar.

För svensk del är en elkabel mellan Sverige och Baltikum särskilt viktig när vi förhandlar om vilka projekt som ska prioriteras. När Litauen stänger det gamla kärnkraftverket i Ignalina så ska ju ren, svensk energi utgöra ett bättre alternativ än den ryska gasen!

En fråga som vi fortfarande diskuterar handlar om finansieringen av det klimatpaket som EU-länderna enades om i december. Det kan vi inte lösa i detalj redan nu men vi måste sända ut signaler till omvärlden om att EU är redo att ta ett ambitiöst ledarskap inför klimatmötet i Köpenhamn då vi förhoppningsvis ska enas om ett nytt globalt klimatavtal.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Malmström på Twitter

Senaste kommentarer

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
%d bloggare gillar detta: