You are currently browsing the tag archive for the ‘ekonomiska krisen’ tag.

Malmström och premiärministerIdag var dagen för Moldavien att skriva på ett tillägg till sitt visumavtal med EU. Moldaviens premiärminister Vladimir Filat och jag träffades för att signera och hålla presskonferens. Det är en trevlig uppgift, eftersom signeringen synliggör att Moldavien utvecklas i rätt riktning, och är resultatet av den bra dialog som EU och Moldavien har. Landet har gjort många oerhört viktiga reformer. Konkret innebär tillägget ytterligare förenklingar för moldaviska medborgare när de ansöker om visum, som de behöver för att resa till EU.

Avtalet följer den handlingsplan för visumfrihet som kommissionen presenterade i januari 2011. Det är viktiga, men också svåra reformer som handlingsplanen ställer krav på att ett land behöver genomföra – t.ex. i kampen mot korruption och organiserad brottslighet och garantier för ett fungerande rättssystem – innan kravet på visum helt slopas. Därför är det extra roligt att det gått relativt fort för Moldavien i detta steg framåt. Den politiska viljan att förändra finns uppenbarligen. Jag tror att det kommer fortsätta minst i samma hastighet framåt och ser fram emot den dagen då vi helt kan avskaffa viumtvången för moldaviska medborgare. .

Slutligen, apropå toppmötet och den ekonomiska krisen, så skriver europaparlamentariker Olle Schmidt (FP) och jag i Expressen idag om att Sverige och EU behöver varandra och att Sverige inte får vända sig bort från de diskussioner som nu förs.

Efter alla helger och lite välförtjänt vila är det nya åter full fart i EU-institutionerna. Igår tog jag morgontåget till London för att delta i en träff med liberaler som Storbritanniens vice premiärminister Nick Clegg hade bjudit in till. Där var Nederländernas och Estlands premiärministrar, Tysklands vicekansler, vice statsministrarna i Danmark, Cypern, Belgien och Sverige Jan Björklund, regeringschefen i Katalonien, liberala ministrar från den brittiska koalitionsregeringen, liberalernas gruppledare i Europaparlamentet Guy Verhofstadt, ordföranden i det liberala europeiska partiet ELDR Graham Watson samt några av mina liberala kollegor i kommissionen. Vi samlades hela dagen och kvällen för att diskutera den ekonomiska krisen, europakten och Storbritanniens roll, tillväxtfrågor, långtidsbudgeten och den oroväckande situationen i Ungern. Vi hoppas att utformningen av överenskommelsen på Europeiska rådet i december, the ”fiscal compact” ska bli sådan att alla länder kan gå med, även Storbritannien. Det är även den linje Nick Clegg driver.  Arbetet med hur texten ska se ut pågår för fullt och de utkast jag har sett bör inte föranleda några problem för Sverige att acceptera.

Idag kom beskedet att de två fängslade svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson väljer att inte överklaga domen om terrorbrott i Etiopien. De båda journalisterna har erkänt att de rest in i landet illegalt men förnekar anklagelserna om terrorbrott. Även om ett överklagande skulle vara naturligt för en oskyldigt dömd kan valet att inte överklaga snarare vara strategiskt, då ett överklagande skulle ta ännu längre tid än att arbeta för att bli benådad. Den svenska regeringen för dialog med Etiopien och också EU håller ögonen på Etiopien och kommer att fortsätta att arbeta för att Martin och Johan ska friges och för att pressfriheten – ett av grundfundamenten för en demokratisk stat, ska respekteras.  Före jul kom en rapport från Kommittén för skydd av journalister om hur många journalister som sitter fängslade. Det är oroväckande siffror. Jag hoppas också att 2012 blir det år då Dawit Isaak friges och får återförenas med sin familj.

Den ekonomiska krisen som drabbade Europa 2008 visade hur sammanflätade våra ekonomier är. Den spanska ekonomin påverkar den tyska, den svenska ekonomin är beroende av den estniska ekonomin och så vidare. Krisen pekade också på behovet av en bättre samordning mellan EU-ländernas ekonomiska regelverk. EU:s medlemsländer beslöt därför att införa s.k. europeiska terminer där kommissionen, baserat på medlemsländernas ekonomiska program, lämnar landspecifika rekommendationer för hur länderna kan stärka sina ekonomier och bli mer konkurrenskraftiga.

Rekommendationerna, som presenterades tidigare idag, fokuserar till största del på offentliga finanser, skattesystem, reformer av arbetsmarknaden och offentliga investeringar. De tar också upp den demografiska utmaning vi står inför, något som jag ofta talar om. Behovet av ökad arbetskraftsinvandring kan vara en del av lösningen och denna översyn är därför ett intressant inlägg i debatten.

Sverige tillhör de länder som klarat sig bäst genom krisen men även för Sveriges del finns det områden som kan förbättras, såsom bolånemarknaden och ungas deltagande på arbetsmarknaden. Europeiska rådet kommer att diskutera dessa rekommendationer i slutet av juni.

Vi närmar oss slutet på ordförandeskapet. Idag är statsministern i Europaparlamentet för att summera detta halvår. Mötet i Köpenhamn pågår visserligen än och utgången i klimatförhandlingarna är oviss, men jag känner mig ändå stolt och nöjd över det vi åstadkommit. Vi ska inte glömma att det var med tuffa förutsättningar vi tog över i juli. Vi tog över med en ekonomisk kris som är den tuffaste Europa genomlevt på över 70 år. Samtidigt var det helt tydligt att klimatfrågan inte kan vänta på bättre tider: det kan bli tuffa omställningar för många länder, men vi måste ta itu med vår tids kanske viktigaste fråga.

Detta skulle dessutom göras med osäkra institutionella förutsättningar: det nyvalda Europaparlamentet hade knappt hunnit tillträda, Lissabonfördragets framtid hängde i luften och kommissionen var på utgående.

Av de sex prioriteringar vi satte upp har vi ändå gjort viktiga och betydande framsteg på varje område, och fört Lissabonfördraget, Stockholmsprogrammet och Östersjöstrategin i hamn.

Ekonomiska krisen
Ordförandeskapets målsättning var att EU skulle gå stärkt ur den ekonomiska krisen. Vi har nu en bättre och ökad finansmarknadsreglering på plats, samtidigt som vi fått nya regler kring bonusar och kapitaltäckning för banker. Därmed står vi bättre rustade för framtiden.

Men vi har också skapat tydliga principer för en exitstrategi ur krisen, för att avveckla stödåtgärder och återgå till sunda offentliga finanser. Och vi har lagt grunden för en ny strategi för jobb och tillväxt, som ska stärka EU de närmsta tio åren.

Klimatet
Vi vet ännu inte vad vi når för resultat i Köpenhamn, men vi vet att EU är där med ett starkt förhandlingsmandat. EU ska minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent till 2020, och vi är beredda att höja löftet till 30 procent om andra länder också drar sitt strå till stacken.

EU har också ställt sig bakom bedömningen att det behövs 100 miljarder euro per år till 2020, och 5-7 miljarder euro per år 2010-2012 i en så kallad ”fast start-finansiering”. EU har lovat att stå för 2,4 av de 5-7 miljarderna. Det är viktigt för att utvecklingsländerna ska ha möjlighet att ställa om och anpassa sig till klimathotet. EU har också enats om ett långsiktigt utsläppsmål som innebär att vi bör sänka utsläppen av växthusgaser med 80-95 procent till 2050.

Lissabonfördraget
Efter många om och men kunde äntligen Lissabonfördraget träda ikraft den 1 december. Vägen dit har varit lång, men jag är glad att vi äntligen har moderna spelregler för en öppnare, effektivare och mer demokratisk union. Det gjorde det också möjligt att få en ny kommissionsordförande, José Manuel Barroso, på plats, och förhoppningsvis även resten av kommissionen i januari.

Även Herman van Rompuy, ny permanent ordförande för Europeiska rådet, och Catherine Ashton, hög representant för utrikes- och säkerhetsfrågor, är redo att uppta sitt arbete.

Östersjöstrategin
Som läsare av denna blogg vet är Östersjöstrategin en fråga jag jobbat mycket med, och det gläder mig att vi under hösten kunde anta en strategi för regionen. Tanken är att vi åtta EU-länder kring Östersjön ska kunna arbeta tillsammans för ett renare hav och en mer ekonomiskt dynamisk region. Östersjöstrategin är även ett nytt sätt att jobba där vi försöker ta ett helhetsgrepp med insikten att många politikområden hör ihop, och regioner i andra delar av Europa följer utvecklingen intresserat.

Stockholmsprogrammet
Stockholmsprogrammet är EU:s nya program för det rättsliga området och kommer att styra EU:s rättsliga, polisiära och migrationssamarbete de närmsta fem åren. Strävan är att skapa ett tryggare och öppnare Europa där enskildas rättigheter värnas, där hörnsternarna är att värna integriteteten och stärka rättsäkerheten samtidigt som vi ökat samarbetet för att bekämpa till exempel människohandel och narkotikasmuggling. Stockholmsprogrammet har också ambitionen att skapa ett gemensamt asylsystem, och jag är glad att Europeiska rådet kunde anta det i förra veckan.

Utvidgning/EU som global aktör
Framsteg har gjorts i förhandlingarna med både Kroatien och Turkiet om medlemskap, och ansökningar från Island, Albanien och Montenegro bedöms just nu av kommissionen. Vi har dessutom beslutat om viseringsfrihet för Makedonien, Serbien och Montenegro. Det är även positivit att arbetet med det östliga partnerskapet är på rull.

Många andra viktiga frågor har naturligtvis behandlats av ordförandeskapet, och att gå in på alla skulle göra ett redan långt blogginlägg än längre. Men att vi nått en lösning i viktiga frågor som europeiskt patent (en förhandling som pågått i flera decennier) och telekompaketet är väldigt bra för Europa. Personligen vill jag även slå ett slag för att vi fört upp kopplingen mellan jämställdhet och tillväxt och hur kunskapen om sambandet mellan de två kan stärka EU:s arbete på dessa områden.

Se även Fokus, Expressen, DN, samt denna längre sammanställning på svenska ordförandeskapets webbplats.

Under rubriken Falsk motsättning mellan Sverige och Europa skriver jag idag ett svar till Eva-Britt Svensson på Svt Debatt. Min poäng är att man inte bör ställa Sverige mot övriga Europa, utan tvärtom se att det som är bra för Europa ofta är bra för Sverige. Som jag skriver i artikeln: Jag tror att rätt få ser det som ett nationellt särintresse att bekämpa klimathotet, den gränsöverskridande brottsligheten eller den ekonomiska krisen.

Tyvärr ägnar sig Vänsterpartiet och andra EU-motståndare ofta åt den typ av nationalistiska retorik som utgår från att man inte kan jobba för Sveriges och Europas bästa samtidigt. Läs gärna hela min artikel här.

Från Danmark rapporteras nu att de som vill införa euron är fler än de som vill behålla den danska kronan. Danske Bank har gjort undersökningen, som visar att sammanlagt 48,9 % av danskarna lutar åt ja, mot motsvarande 47,6 % för nej-sidan. Inte minst den finansiella oron ska ha övertygat danskarna om fördelarna med euron.

Själv har jag tidigare konstaterat att euroländernas gemensamma ansträngningar varit av stor betydelse i den rådande ekonomiska krisen, och att euron visat på en imponerande stabilitet jämfört med kronan. Det är roligt att danskarna är positiva till euron, och en dansk folkomröstning kan snart bli aktuell igen.

Men vi i Sverige måste också börja diskutera frågan. I ett scenario där en övergång till euron blir aktuell i såväl Danmark som på Island måste vi återigen ställa oss frågan om Sverige ska stå utanför. För mig är det självklart att vi ska vara med och ha inflytande när viktiga beslut som påverkar vår ekonomi, välfärd och arbetsmarknad fattas. Sverige och den svenska kronan riskerar att bli en jolle förtöjd vid en atlantångare: hängandes och slängandes bakom utan möjlighet att vara med och styra.

Även i Sverige är skillnaden mellan ja- och nej-sidan för liten för att vara statistiskt säkerställd. Många svenskar inser fördelarna med att ingå i euro-samarbetet. Många har känt av den svenska svaga kronan när de semestrat i Europa i sommar. Nu är det dags för oss politiker att våga lyfta frågan. Euron kommer säkert att bli en viktig valfråga 2010.

Oj, det var väldigt vilka reaktioner jag fick på gårdagens inlägg där jag kallade Piratpartiet för ett enfrågeparti. Några hävdar att partiet minsann har ett brett fokus och en mängd olika ståndpunkter. Någon gläder sig åt att ett smalt fokus gör att piraterna slipper kompromissa, och ytterligare en undrar varför ett parti måste ha en åsikt i exempelvis klimatfrågan.

Ok. Jag går med på att Piratpartiet även tycker till i andra integritetsaspekter på aktuell EU-lagstiftning. Det är vi flera som gör, bland annat folkpartiet.

Jag har noga läst piratpartiets hemsida och måste konstatera att faktum kvarstår: inte ett ord nämns om alla de andra stora frågor som EU har att lösa just nu: klimatfrågan, hur vi ska ta oss ur den ekonomiska krisen eller bekämpa den gränsöverskridande brottsligheten. För det är just dessa frågor som parlamentet har att hantera. Varje dag, året om. Och jag står fast vid att ett ansvarsfullt parti måste bekänna färg i de frågor som faktiskt dominerar dagordningen.

PP skriver på sin hemsida att man kommer att rösta med ”sin partigrupp” i frågor som ligger utanför den smala politiska plattformen. Men vilken partigrupp då? Den gröna och den liberala gruppen nämns som tänkbara, trots att de har helt olika politisk inriktning i väldigt många frågor. Både liberalerna och den gröna gruppen stödjer dock Lissabonfördraget, där PP säger blankt nej. Lissabonfördraget innebär att EU blir mer demokratiskt än idag, varför tycker Piratpartiet att dagens Nicefördraget är så bra? Oklarheterna kring vad PP tänker göra under fem år i parlamentet, om de kommer in, kan knappast bli större.

Imorgon röstar Europaparlamentet om telekompaketet. Det verkar sannolikt att kompromissen går igenom. Formuleringen som nu föreslås hoppas jag kan skapa tydlighet och lugna ner den stundtals känslosamma debatten. Naturligtvis kan vi inte acceptera att personer kan anstängas från internet såsom det framställts i diskussionen. Det är inte bara PP som bryr sig om individen, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter.

I morse fick jag besök av den tjeckiska senaten. Talmannen där är en av dem som gör sitt yttersta för att förmå sina kollegor att rösta ja i den omröstning om Lissabonfördraget som senaten skall hålla på eftermiddagen den 6 maj. Vi pratade lite om ordförandeskapet, men också om hur EU-nämnden fungerar hos oss, en modell som tjeckerna är intresserade av för att få ett större parlamentariskt engagemang – och kontroll – över EU-frågorna.

Caroline FlintResten av dagen ägnade jag åt min besökande kollega Caroline Flint, EU-minister i Storbritannien. Vi hade en lång arbetslunch och sedan deltog vi i ett seminarium om den ekonomiska krisen och EU på Stockholms Universitet. Britterna och Sverige är traditionella allierade i EU och har en bred samsyn på frihandel, utvidgning, behovet av budgetreformer, klimatambitionerna, öppenhet mm. Men det är också påtagligt att det finns skillnader. Den mycket EU-skeptiska oppositionen (Tories, inte liberalerna) jagar regeringen och gör att den är lite mer återhållsam i sitt EU-engagemang. Tories hotar att riva upp den brittiska ratificeringen av Lissabonfördraget och är överlag mycket skeptiska till allt samarbete i EU utom det rent ekonomiska. I opinionsundersökningarna leder de stort och val hålls troligen inom ett år.

Oavsett vad som händer i det valet kommer vi att kunna lita på starkt stöd och god hjälp av våra brittiska kollegor under vårt ordförandeskap.

Mitt anförande från seminariet kan du läsa här.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Malmström på Twitter

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
%d bloggare gillar detta: