Europeisk bankövervakning

I såväl svensk som europeisk media har det rapporterats om olika beslut som är på gång i kommissionen just nu. Det är positivt eftersom det leder till politisk debatt innan besluten är fattade i kommissionen, rådet och parlamentet.

Idag var det dags för oss i kommissionen att fatta beslut om en europeisk övervakning av banker. Det är en del i den bankunion, som det har pratats om en hel del under sommaren.

Den inre marknaden är på många sätt grundstenen i det europeiska samarbetet och därför hänger alla medlemsstaternas ekonomier ihop, inte bara euroländernas. Ett lands ekonomiska problem ”smittar” av sig på övriga – så var det även innan euron. Vi är beroende av varandra och därför kan vi bara komma ur den nuvarande krisen tillsammans.

Bankerna agerar i den europeiska ekonomin, även om fokus är på den nationella hemmamarknaden. Därför är det viktigt att den europeiska centralbanken (ECB) får information om bankernas stabilitet, för att kunna agera i tid. En enhetlig bankkontroll är viktigt eftersom det garanterar att eurozonens banker granskas på samma sätt, vilket ökar förtroendet. Här krävs ett nära samarbete mellan ECB och de nationella finansinspektionerna.

Beslutet om övervakningsmekanismen innebär i korthet att kommissionen föreslår att ECB får i uppgift att granska bankerna och deras finansiell stabilitet. Det är begränsat till eurozonen men det är möjligt – och önskvärt- för icke-euroländer att delta.  Beslutet idag innefattar också en mer långsiktig plan på en framtida bankunion, och steg på vägen dit.

Detta är inte på något sätt, kommissionens enda lösning på den ekonomiska krisen. Men det är ett viktigt beslut, eftersom bankers sårbarhet har uppenbar negativ påverkan på ländernas skulder. Det är ett beslut som ska bryta den negativa spiral som enskilda medlemsstater genomgår . När medlemsstaters budgetar går till att rädda banker, blir det mindre pengar över till välfärd och långsiktiga investeringar. Ekonomiska reformer är inte mål i sig själva. De är medel för att få balans, stabilitet, tillväxt och tilltro till europeisk ekonomi. Det är en förutsättning för att medlemsstaterna åter ska få råd till att satsa på välfärden.

Det finns ungefär 6000 banker i eurozonen. Beslutet innebär att alla banker kommer ingå i systemet, även de små, eftersom deras brister också har visat sig kunna hota den finansiella stabiliteten. Banker kontrolleras redan idag på nationell nivå, så ECB kommer att få information via de nationella myndigheterna och koncentrera sitt arbete på de banker som ligger i riskzonen. Inga nya institutioner kommer att skapas. Bankerna själva kommer att bidra till betalningen  för den europeiska kontrollmekanismen.

Förslaget idag är en viktig del i bättre ordning och reda i Europas banker . För att genomföras krävs enhällighet mellan alla 27 medlemsländer. Jag hoppas att ett beslut kan fattas redan under hösten så att det kan träda kraft vid årsskiftet.

Du kan läsa mer i detalj om beslutet: kommissionens pressmeddelande,  och andra åtgärder här MEMO/10/434 MEMO/11/527  MEMO/12/129 IP/12/253

Talar om euron i Göteborg

Jag åker i morgon fredag till Göteborg för att bland annat medverka i ett seminarium om euron. Stödet för euron har fallit dramatiskt i Sverige senaste halvåret, men jag tror att det är viktigt att komma ihåg att den ekonomiska krisen i grunden är global och att skulden inte ska läggas på euron. Att en del euroländer inte följer regelverket är allvarligt, och bättre övervakning och kontroll håller nu på att införas. I våra grannländer diskuteras frågan – Estland förbereder sig för att ansluta sig till euron vid årsskiftet – och jag tror fortfarande att Sverige har mycket att vinna på att gå med i euro-samarbetet. Som kommissionär ligger jag förstås lågt i ett medlemslands valdebatt, men ingenting hindrar oss från att prata om EU-frågor, tvärtom uppmanas vi av ordförande Barroso att engagera oss i medlemsländerna.

Mer om detta i mitt tal – kom gärna och lyssna.

Ja till euron – trots allt

jag hörde att Mona Sahlin numera är emot ett svenskt euromedlemskap. Ja, att argumentera för att Sverige borde vara med i eurogemenskapen är väl inte det enklaste just nu. Jag kan mycket väl förstå folks oro. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det som händer i Grekland inte är eurons fel. Problemet är att Grekland under lång tid systematiskt misskött sin ekonomi, inte gjort de reformer som skulle varit nödvändiga, struntat i eurons regelverk och därtill fifflat med statistiken och skickat in felaktig information till Bryssel.

Jag tror att det kommer att visa sig att den rådande krisen för euroländerna ännu närmare varandra, som kriser ofta gör. Då kommer ett svenskt utanförskap bli än mer påtagligt. Därför är jag fortfarande övertygad om att det vore klokt av Sverige att gå med fullt ut i eurosamarbetet. Den slutsatsen har också Estland dragit och hela landet intensifierar nu sina förberedelser för att kunna gå över till euron så snart som möjligt.

2020 väl sent för euron

Anders Olshov vid Öresundsinsitutet skriver idag på DN Debatt att Sverige bör gå över till en stabil europeisk penningpolitik. Han avslutar med:

Vidare bör Sverige tillsammans med Danmark folkomrösta om båda länderna tillsammans skall införa euron någon gång i framtiden. Skälet för att en gemensam folkomröstning bör hållas är enligt min mening att vinsterna av ett medlemskap ökar om grannländerna ansluter sig. Förslagsvis skulle en folkomröstning kunna hållas 2011 om en anslutning 2020 så att samhällsaktörerna ges god tid på sig att förbereda valutabytet.

I den första delen av slutsatsen kan jag inte annat än hålla med. Jag har tidigare fört fram att Sverige och Danmark kan göra gemensam sak och folkomrösta om euron så snart som möjligt. Euron har under finanskrisen visat på en imponerande stabilitet jämfört med kronan. Man kan bara spekulera i hur krisen hade utvecklat sig om sexton EU-länder istället försökt skydda sin egen valuta och till varje pris fört en egen ekonomisk politik.

Men euron är inte bara till nytta i kristider. En undersökning av professor Harry Flam och Kommerskollegiums chefsekonom Håkan Nordström har visat att Sverige kan ha förlorat kring 100 miljarder årligen i utebliven export jämfört med om vi hade infört euron.

Däremot verkar 2020 väl försiktigt. Inte ska vi behöva nio år på oss för att byta valuta? Andra länder har klarat det på betydligt kortare tid. Varje år vi väntar innebär ett år till i väntrummet när EU:s finansministrar fattar viktiga beslut som påverkar vår ekonomi och välfärd. Då ska vi hellre vara med och påverka Sveriges och EU:s utveckling.

Kan vi räkna med stöd från de gröna?

Zaida Catalan är femma på miljöpartiets lista till Europaparlamentsvalet. På sin blogg har hon skrivit ett brandtal för Europasamarbetet. Läser man hennes programförklaring skulle hon lika gärna kunna vara folkpartist.

”Att prata om ”EU-kritik” eller ”EU-motstånd” är för mig så 1999″, skriver Zaida Catalan. Jag hoppas verkligen att Catalan får möjlighet att påverka miljöpartiets politik internt, för partiet har en lång väg att gå innan de kan sägas ingå bland de verkligt konstruktiva Europavännerna. Miljöpartiet säger nej till Lissabonfördraget, som bidrar till att öka öppenheten i EU, fördjupar demokratin och gör samarbetet mer demokratiskt. De säger nej till att ge det folkvalda parlamentet mer inflytande, och de säger nej till den allra tydligaste symbolen för europeiskt samarbete – euron.

Zaida Catalan tycker dock att jag borde vara ute och uppmuntra folk att gå och rösta istället för att förbereda det svenska ordförandeskapet. Men jag lovar, jag gör både och. Sedan oktober 2006 har jag rest runt i hela landet och träffat skolungdomar, allmänhet, lokalpolitiker, föreningar, företag mm och talat om EU, EU-valet och ordförandeskapet. Vårt ordförandeskap kommer att bli viktigt. För att lotsa Europa åt rätt håll mitt i den brinnande krisen, men också för att öka intresset för Europa här hemma. Men när får vi besked: vågar regeringen hoppas på miljöpartiets stöd under ordförandehalvåret?