You are currently browsing the tag archive for the ‘finansiering’ tag.

Nu pågår som bäst klimatkonferensen i Köpenhamn. Världens länder kommer att förhandla i olika formationer denna och nästa vecka för att nå lösningar i de viktiga frågor vi måste komma överens om, framförallt utsläppsbegränsningar och finansieringen av kampen mot klimatförändringarna. Även om vi står längre ifrån varandra än vi kunde hoppas – vi har inte bara olika ambitiösa mål för utsläppsminskningar, vi räknar inte ens på samma sätt – är det hoppingivande att världens ledare tar mötet på allvar och att mer än hundra stats- och regeringschefer, däribland nu Barack Obama, har sagt att de ska delta.

För egen del har jag i måndags lett mitt sista allmänna rådsmöte. Vi har haft intensiva diskussioner om utvidgningen, ett område där det är uppenbart att EU kan fortsätta att bidra till europeisk integration. Framför allt blev det mycket utdragna förhandlingar om Makedonien och Turkiet, men till slut fick vi en ok text. Tyvärr gjorde detta att diskussionen om krishantering fick strykas, det hann vi helt enkelt inte med.

Vi har också förberett Europeiska rådets möte senare i veckan, där Stockholmsprogrammet kommer att antas och viktiga frågor som EU:s strategi för jobb och tillväxt och, mot bakgrund av den ekonomiska krisen, bland annat regleringar av finansmarknaden kommer att diskuteras.

Vi har också pratat klimat, eftersom Europeiska rådet kommer att se över EU:s position i de pågående förhandlingarna i Köpenhamn. EU har ett starkt och gemensamt bud till övriga länder, och vi trycker på för en uppgörelse som gör tvågradersmålet för den globala uppvärmningen möjlig.

Annonser

Det är en månad till klimatkonferensen i Köpenhamn, och det märks verkligen i det svenska ordförandeskapet.

Förra veckan företrädde Fredrik Reinfeldt ordförandeskapet på toppmöten med USA och Indien. Att USA måste ta sin del av ansvaret är odiskutabelt, annars har vi ingen uppgörelse. Men det är också viktigt att kampen mot klimatförändringarna inkluderar utvecklingsländerna. Därför är det ett viktigt steg att Indien under toppmötet accepterade att bekräfta 2-gradersmålet, trots att frågan är inrikespolitiskt känslig i landet.

Klimatförhandlingarna gick också vidare i Barcelona, där det sista förhandlingsmötet med parterna till FN:s klimatkonvention inför Köpenhamn ägde rum. Framsteg gjordes i tekniska frågor och diskussionerna ska ha varit goda, men de politiskt känsliga frågorna löstes inte. Ska vi nå en uppgörelse i Köpenhamn måste vi se en starkare förhandlingsvilja. De två kärnfrågor som måste lösas är storleken på utsläppsminskningarna och finansieringsbiten. EU har förbundit sig att minska utsläppen med 30 % om andra länder gör jämförbara åtaganden. Nu måste USA och andra i-länder öka sin ambitionsnivå för utsläppsminskningar, samtidigt som de mer utvecklade utvecklingsländerna måste göra adekvata åtaganden för att vända utvecklingen av utsläpp.

Vad gäller finansieringsfrågan så har EU givit sitt stöd till kommissionens uppskattning att kostnaderna i utvecklingsländerna kan komma att uppgå till 100 miljarder årligen för utsläppsbegränsningar och anpassningar till klimatförändringarna. Frågan var också uppe när G20:s finansministrar träffades för några dagar sedan, men inte heller de gjorde tyvärr de nödvändiga framstegen. USA och andra i-länder måste nu också presentera en trovärdig finansiering.

Ordförandeskapet fortsätter i alla fall sitt arbete, och jag är glad att EU tagit på sig den ledartröja som är så välbehövd. Vår ambition att nå en uppgörelse i Köpenhamn. Det grundläggande men framgångsrika recept EU har att visa på är att samarbete fungerar. Detta måste övriga världen nu också inse.

Den uppgörelse vi nådde om klimatet på toppmötet i fredags är glädjande. Den ger EU ett brett mandat inför FN:s klimatkonferens i Köpenhamn i december, och ger oss en stark förhandlingsposition som vi förhoppningsvis kan utnyttja för att sätta tryck på resten av världen.

Det viktigaste framsteget var att vi nådde en uppgörelse om klimatfinansiering. Kommer man inte överens om vem som ska betala kan man tyvärr ha hur många bra idéer som helst. Den överenskommelse vi nådde innebär att EU

– Uttalar sitt stöd för kommissionens bedömning att kostnaderna för skadebegränsning och anpassning till klimatförändringarna i utvecklingsländerna kan komma att uppgå till 100 miljarder euro årligen till år 2020.
– Uppskattar att det nödvändiga internationella stödet för detta kommer att ligga någonstans mellan 22 och 50 miljarder euro årligen till 2020.
– Noterar uppskattningen att ett internationellt stöd för att snabbt komma igång med omställningen behövs de tre första åren, 2010-2012, på 5-7 miljarder euro per år.

Vi har också enats om principer för den interna bördefördelningen i EU vad gäller EU:s bidrag till det internationella stödet, och om flera andra viktiga bitar om bland annat teknologiöverföring. Och inte att glömma: vi har enats om målet att minska utsläppen med 80-95 % till 2050, jämfört med 1990 års nivåer. En arbetsgrupp tittar nu på den mer exakta bördefördelningen inom EU.

Med detta nya mandat fortsätter nu klimatsamtalen i Barcelona, där Andreas Carlgren tillsammans med chefsförhandlarna för EU:s medlemstater är på plats. Och i morgon träffar Fredrik Reinfeldt som del av en EU-delegation president Obama för att prata bland annat klimat, innan han fortsätter till Indien.

Ambitionen att nå en uppgörelse i Köpenhamn kräver onekligen en del fotarbete…

Vid dagens session har förhandlingarna fortsatt om finansiering av det globala klimatavtalet. Kostnaderna för klimatåtgärder i utvecklingsländer ska fördelas mellan egna investeringar från utvecklingsländerna, intäkter från den internationella utsläppshandeln och bidrag från det internationella samfundet.

Hur mycket finansieringsansvar ska EU ta? Hur ska finansieringsbördan fördelas mellan unionens 27 länder? Dessa två delikata frågor dominerar dagens förhandlingar. Vår ambition är att nå konsensus inför Köpenhamnsförhandlingarna.

Lissabonfördraget tog igår kväll ytterligare ett steg mot att träda i kraft, när de europeiska ledarna kunde enas om att ge Tjeckien ett klargörande som kommer att tillfredställa den tjeckiska regeringen och de invändningar som landets president haft.

Det är inte en ”opt-out” från stadgan om de grundläggande rättigheterna som det ibland beskrivits, utan EU:s ledare enades om att ansluta Tjeckien till protokollet för Storbritannien och Polen som klargör stadgans relation till nationell lagstiftning.

Det är också mycket positivt att Europeiska rådet har ställt sig bakom Östersjöstrategin som formellt antogs på Allmänna rådet i måndags denna vecka.

Se även DN, SvD

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Malmström på Twitter

Senaste kommentarer

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
Annonser
%d bloggare gillar detta: