Raoul Wallenbergs minne – vårt ansvar

Staty R. Wallenberg i Tel Aviv. Encyclopædia Britannica Online. Hämtad 22 January 2013

Idag högtidlighåller vi minnet av förintelsen vid en stor ceremoni i Europaparlamentet. I samband med det får Raoul Wallenberg ett rum i Europaparlamentet uppkallat efter sig och jag är mycket stolt över att få inviga det. Rummet uppkallas efter honom för att hedra hans minne och den insats han gjorde i slutet av andra världskriget för att rädda tiotusentals judar undan deportation till koncentrationslägren. Idén kläcktes av Olle Wästberg, ansvarig för Raoul Wallenbergåret i Sverige under 2012. Europaparlamentariker Olle Schmidt (FP) tog sedan  idén vidare till parlamentet.

I början av 1940-talet jobbade Raoul Wallenberg för en firma som exporterade mat mellan Ungern och Sverige. Genom sina goda kontakter fick han möjlighet att driva en räddningsaktion som svensk representant för ett amerikanskt räddningsprojekt som gick ut på att förse ungerska judar med skyddspass och säkra bostäder, för att rädda dem undan deportation till förintelselägren. Det är svårt att greppa omfattningen av deportationerna under de åren. Läget var akut när Raoul Wallenberg började i juli 1944. Bara under bara två månader, maj till juni 1944, hade fler än 400 000 judar deporterats. I sitt arbete som svensk diplomat på plats räddade han heroiskt tiotusentals judar från en säker död. I januari 1945 tillfångatogs han av sovjetiska trupper och hölls fånge tills han dödades, vilket tros vara 1947.

Varför är det viktigt att vi uppmärksammar och hedrar Raoul Wallenberg? För hans insatser i Ungern, för de liv han räddade, men också för hans mod att stå upp för demokrati, frihet och mänskliga rättigheter. Han använde sin makt som diplomat på ett flexibelt och innovativt sätt för att rädda så många liv som möjligt. Han arbetade mot diktaturen och för det betalade han med sitt liv. Han är en sann förebild och källa till inspiration och visar att en människa verkligen kan göra skillnad. Genom att vi alla tar vårt personliga ansvar och jobbar för de värden Raoul Wallenberg stod för i vår vardag, hedrar vi hans heroiska insatser. Det gör vi genom att fortsätta tala mot varje form av förtryck och förföljelse, varje form av intolerans och anti-demokratiska rörelser.

Dagen då Auschwitz befriades

För 67 år sedan förlorade Nazityskland greppet om Europa och fångarna i Auschwitz befriades. De krigande europeiska länderna började i och med detta ta de första stegen mot samtal, samarbete och fred. Den 27 januari är därför en dag då vi högtidlighåller minnet av förintelsen.

Vi har kommit väldigt långt i Europa sedan dess men antisemitism och främlings-fientlighet är något som fortfarande hänger sig kvar och som fortsatt svärtar ner bilden av Europa. När det är ekonomisk kris så tenderar dessutom dessa stämningar att växa sig än starkare. Runt om i europeiska länder hör vi idag tongångar som på många sätt påminner om den retorik som fördes i nazismens Tyskland. Det är därför oerhört viktigt att uppmärksamma denna minnesdag och åter påminna oss om historien. Vi kan aldrig slå oss till ro utan att det är bara genom att fortsätta verka för öppenhet, solidaritet och mångfald som vi kan motarbeta  antisemitism, rasism och alla typer av främingsfientlighet och fördomar

Jag är nu på morgonen på väg till Malmö, en stad som har fått sin beskärda del av lidande det senaste året. Jag ska tillsammans med Beatrice Ask träffa polisen för att få mer information om hur arbetet går för att få tag i gärningspersonerna bakom jul- och nyårshelgens dödsskjutningar. Jag ska samtidigt förhöra mig om situationen med illegala vapen i Malmö och Sverige.

Förintelsens minnesdag

Idag är det den 27 januari, den dagen då Auschwitz befriades för 66
år sedan. Den dagen högtidlighålls världen över som minne över
förintelsens offer. Det är viktigt att aldrig glömma vad som hände
i Hitlers gaskammare, särskilt i dessa tider av ökad intolerans.

Jag är inbjuden att tala vid en ceremoni vid Göteborgs universitet,
ett evenemang som samtliga partier i fullmäktige och Länsstyrelsen
står bakom. Detta är en tradition sedan tio år och dagen är
också ett sätt att hylla demokrati och frihet.

Under besöket i Göteborg träffar jag även åklagare från
internationella åklagarkammaren för att diskutera trafficking och
konfiskering av kriminellas tillgångar. Ett besök på Hvitfeldtska
gymnasiet med en stor aulapresentation ska jag också hinna med.

70 år sedan andra världskriget

Idag är det 70 år sedan Nazi-Tyskland invaderade Polen. Denna dag, den första september, markerar utbrottet av det krig som skulle slita sönder Europa och stora delar av världen i sex års tid, med miljoner döda och ett obeskrivligt lidande som följd. Denna dag påminner oss också om det vi aldrig får glömma: förintelsen, den systematiska utrotningen av miljoner judar, men också homosexuella, romer och andra som inte passade in i nazismens ideologi.

Som ordförande för Europeiska unionen deltar statsminister Fredrik Reinfeldt idag i en minnesceremoni över andra världskrigets utbrott i Gdansk i Polen, tillsammans med bland andra Tysklands förbundskansler Angela Merkel, Rysslands premiärminister Vladimir Putin och Polens president Lech Kaczyński och premiärminister Donald Tusk. På samma sätt är vi många som kommer att stanna upp i vårt dagliga värv för att minnas, reflektera och hedra alla dem som led och dog.

Men idag kan vi också glädjas åt att dagens unga får växa upp i ett Europa som präglas av samarbete och samförstånd. Jag har själv vuxit upp i Frankrike, och många var de klasskamrater vars mor- och farföräldrar fallit offer för kriget och som begravts i Tyskland, sida vid sida med oändligt många andra: bröder, systrar, barn och föräldrar.

Också på ämnet: SvD, DN1, DN2, DN3, Carl Bildt.

Minnesdag för kommunismens offer

Idag firas den internationella dagen för att hedra offren för kommunismen och nationalsocialisnmen och för att fira Europa återförening. Det är Europaparlamnetet och Europarådets parlamentariska församling som tagit initiativ till denna minnesdag. Det är ett utmärkt initiativ och passar bra att högtidlighålla just idag, precis 70 år efter Molotov-Ribbentorppakten som ledde till andra världskriget och förintelsens fasor.

Vi högtidlighåller också att det är 20 år sedan Berlinmuren revs av frihetsrusiga människor och att det europeiska enandet inleddes. Det är fantastiskt att forma kommunistiska diktaurer nu är EU-medlemmar. Att Tjeckien ledde EU i våras och att Europaparlamentet har en polsk talman är i sanning ett bevis på att Schumans idéer och segrat över Stalins. Nu ska vi göra vårt yttersta för att Vitryssland, Europas sista diktatur, ska välja  den demokratiska vägen och bli medlem i EU en dag.

Jag har fått den stora äran att invigningstala vid ceremonin vid Norrmalmstorg, det torg där många av oss stod i början på 90-talet till stöd för de baltiska ländernas frihet och självständighet. Det är svårt att inte tänka på Sten Anderssons ord till Bengt Westerberg när han talade om Baltikums frihet – ”Westerberg har en felprogrammerad hjärna” sa den dåvarande socialdemokratiske utrikesministern. Sällan har en socialdemokrat haft mera fel, tack och lov.

Även idag dignar människor under förtryck runt om i världen och det är för deras skull, deras kamp för frihet och mänsklig värdighet som vi också träffas idag.